Go to main navigation
Samia Mansour, affärsinnehavare i Libanon.

Samia Mansour håller trots utegångsförbudet sin lilla butik i Beirut öppen ett par timmar varje dag.

Foto: Jenny Gustafsson

nyhet

”Vi stängde inte ens under kriget”

Pandemin slår hårt mot Libanon, vars ekonomi i princip ödelagts. Valutan har förlorat 80 procent i värde och minimilönerna lika mycket. OmVärlden har besökt Beirut ett halvår efter den stora explosion som skakade staden. 

– Jag kan inte stanna hemma i flera veckor. Hyran måste betalas, både här i butiken och hemma, säger Samia Mansour.

Hon är en dam i pensionsåldern som driver en liten kvartersbutik i Libanons huvudstad Beirut.

Det är mitt på dagen två veckor in i den lockdown som Libanon befinner sig i just nu, för att hindra ytterligare spridning av covid-19. Denna gång är den mer strikt än någon gång tidigare. 

Utegångsförbud råder dygnet runt, och inte ens matbutiker får ha öppet. Endast hemleveranser är tillåtna, men många gör som Samia Mansour och håller halvt om halvt öppet. Den första veckan var hon hemma, men nu är hon tillbaka.

– Det var första gången på fyrtio år som vi inte hade öppet. Inte ens under inbördeskriget stängde vi. Läget var illa då men nu är det värre, säger hon.

Matpriset har mångdubblats

Från sin stol i den lilla butiken ser hon ut över den tysta gatan. Läget hon pratar om är Libanons ekonomi, som totalt ödelagts det senaste året. Valutan har förlorat 80 procent i värde, och priser på allt från mat till kläder har mångdubblats. 

Mer än varannan person i Libanon lever nu i fattigdom, vilket är en enorm förändring för ett land som länge haft en stabil medelklass. Minimilönen motsvarade tidigare 4 000 kronor, nu är den inte värd mer än 750 kronor.

Idag får många libaneser inte någon lön alls. Arbetslösheten har ökat kraftigt. 

– Min son jobbar på ett företag utanför Beirut, men nu pratar de om att stänga ner i Libanon och flytta all verksamhet till Dubai, säger Samia Mansour.

Den ekonomiska krisen påverkar allt och alla i landet. Under flera månader under hösten och vintern 2019-2020 pågick demonstrationer med krav på politiska reformer. 

Sen kom pandemin. Protesterna ebbade ut, utan några reformer. 

Nu har gatorna exploderat igen. I Tripoli, den mest ekonomiskt utsatta staden i landet, har flera hundra personer skadats i konfrontationer med polis och militär. En ung man avled förra veckan efter att ha blivit skjuten.

Tryggare än i USA

Libanon såg först ut att hålla en stadig kurs genom pandemin. Såväl dödssiffror som antalet insjuknade var länge låga. Washington Post skrev i april förra året att landet ”gjorde någonting rätt”, och CNN intervjuade amerikaner som kände sig tryggare i Libanon än i hemlandet. 

En del hann till och med dra en lättnadens suck – skulle landet sparas de värsta sviterna? Sedan dess har läget förändrats. 

I slutet av januari dog fler personer i sviterna av covid-19 varje dag än under hela våren och sommaren. Sjukhusen har ännu lyckats stå pall för mycket av trycket, men är nära bristningsgränsen.

Beslutet om ytterligare en lockdown togs för att stoppa smittspridningen. Det är än så länge för tidigt att se om den haft någon inverkan. 

Firass Abiad, chef för det ansvariga pandemisjukhuset, sade på måndagsmorgonen, den 1 februari, att situationen verkar ”ha stabiliserats något”.

Det samhälleliga priset är högt. Hundratusentals familjer lever på inkomster från oregelbundna eller tillfälliga jobb, som inte kan göras från hemmet. Slaget mot dem är hårt. 

Rädda Barnen menar att utegångsförbudet ”hotar välmåendet för barn i utsatta förhållanden”, och beräknar att 2,5 miljoner barn riskerar att drabbas av hunger. 

Många utan hjälp

Under hela pandemin har regeringen endast gått ut med stöd i form av kontanter motsvarande 450 kronor till utsatta familjer. Många har inte fått något alls. 

Hela Ibrahim Merabs familj är arbetslös och kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Foto: Jenny Gustafsson

– Jag vet ingen som fått hjälp, säger Ibrahim Merab, en ung kille som bor med sin familj i ett av Beiruts mest ekonomiskt utsatta områden.

– Allt har blivit dyrt nu. Clementiner, äpplen, priserna har mångdubblats. Pengarna räcker inte till något annat än ris hela månaden, säger han.

Ingen i Ibrahim Merabs familj har kunnat jobba under nedstängningen. Själv håller han på att lära upp sig till mobilreparatör, och hans syster jobbar på ett tryckeri. Båda ställena är nu stängda. Deras pappa jobbar inte alls, efter en olycka som gjorde honom blind för sex år sedan.

– De som sitter vid makten bryr sig inte om att folk hungrar, säger han.

Oxfam International släppte nyss en rapport om ökade klyftor i pandemins spår. Så gott som samtliga länder går mot mer ojämlikhet, visar den.  

Medan de rikaste individerna i världen redan återhämtat sina förluster kan det ta ett årtionde för de mest utsatta. Även i Libanon ser det mörkt ut. Inkomstklyftorna i landet var redan innan ödesåret 2020 stora. De tio rikaste personerna i landet står för mer än 50 procent av de totala inkomsterna.

Spår av explosion

Stora delar av området kring hamnen som drabbades av explosionen i augusti 2020 har ännu inte reparerats. Foto: Jenny Gustafsson

Den stora explosion som i augusti förra året ödelade stora delar av hamnen i Beirut och bostadsområdena omkring gjorde om möjligt läget ännu värre. Mer än 200 personer förlorade livet, och 300 000 personer fick sina hem förstörda. 

Även om civilsamhället har engagerat sig i återuppbyggnaden så har många av de drabbade ännu inte fått hjälp. Närmare 9000 hem har fortfarande inte reparerats. Samia Mansour i den lilla kvartersbutiken fick flera fönster krossades i smällen.

– Vi har inte haft råd att byta ut glasrutorna, vi har satt upp plast för att täcka för istället, säger hon.

Bakom henne är hyllorna mestadels tomma. Kunderna har inte råd att handla som de brukar, och under nedstängningen är det inte många som kommer. 

Samia Mansour säger att visst är hon medveten om viruset och faran med att bli smittad. Men hon är mer oroad över att isolera sig hemma.

– Som gammal är det värsta som finns att inte träffa andra människor. Det blir du sjuk av, säger hon.

Jenny Gustafsson, frilansjournalist