Go to main navigation
Kvinna i Tanzania tar mot kontantbidrag

Sidas biståndssatsning i Tanzania riktar sig bland annat till kvinnor som får kontanter som ett slags socialbidrag, utbetalat av staten.

Foto: Gisela Strand/Sida

nyhet

Svensk biståndssatsning i alltmer auktoritärt Tanzania

Biståndet till Tanzania har enligt direktiv från regeringen skurits ner på grund av bristande demokrati i landet, men Sida satsar ändå en halv miljard kronor på ett projekt med en statlig partner för ”socialbidrag” till de allra fattigaste. 

Programmet PSSN II (Poverty Social Support Network) är ett socialbidragsprogram som leds av Världsbanken och där biståndsmyndigheten Sida varit med i en första etapp 2016-2020. Nyligen meddelade Sida att man även ingår i den andra fasen 2020-2024 och bidrar med 550 miljoner kronor. 

Direktstöd med mellan 90–460 kronor i månaden till en familj är enligt Sida ett av de mer effektiva sätten att stötta de fattigaste i Tanzania. Det enligt en utvärdering gjort av ett oberoende konsultbolag. Pengarna betalas används i första hand till mat, sedan till kläder, transporter och telefonkostnader. 

– Varannan tanzanier lever under den internationella fattigdomsgränsen och hälften av dem har under 6,50 kronor per dag att tillgå. Det är till dem, de allra fattigaste, som dessa pengar går till och vi kan se att stödet inte bara leder till att människor får mat för dagen och kläder på kroppen utan även till en bättre social ställning i samhället vilket i sin tur kan öka möjligheterna till egen försörjning, säger Ulf Källstig, chef för Sidas Afrikaavdelning och fram till i somras biståndschef för Sida i Tanzania. 

Betalas ut av statlig myndighet

Medlen från Sida och de övriga biståndsgivarna går till den statliga myndigheten Tanzania Social Action Fund (TSAF) och fördelas sedan genom kommuner och lokala byråd till dem som behöver dem bäst, oftast till kvinnan i familjen. Enligt Ulf Källstig har pengarna hittills hamnat rätt.

– Får vi rapporter om att det inte fungerar som vi tänkt slutar vi direkt. Över tid är tanken att Tanzania själva ska stå för dessa socialbidrag och använda det system som finns på plats, likt man börjat göra i Kenya, säger Ulf Källstig. 

Sedan i maj 2019 är direktivet från regeringen att Sida ska se över biståndet till Tanzania på grund av negativ utveckling för demokratin och de mänskliga rättigheterna i landet. I början av 2020 beslutades det också att biståndet ska minska med 25 procent från 800 till 600 miljoner per år under fem års tid. Mer stödet ska riktas mot civilsamhället och på demokratisatsningar. 

Kritiska röster menar att all typ av bistånd till Tanzania stärker den sittande presidenten John Magufuli som anklagats för valfusk och att ha använt odemokratiska medel för att tysta oppositionen. I en intervju med OmVärlden förra året konstaterade statsvetarprofessor Göran Hydén att Tanzania är ett exempel på ett land där demokratin försämrats, givarna tagit mycket för givet och blundat för hur styrandet fungerat.

– Det är ett ännu kärvare klimat för civilsamhället, oppositionen och för media. Det är förstås en besvärlig situation, inte minst för Sverige som framhållit landet som ett favoritland för bistånd, sa Göran Hydén då. 

OmVärlden frågar Ulf Källstig om det inte finns en risk för att det Sidafinansierade bidraget till de fattigaste uppfattas som pengar från presidenten och stärker hans makt?

– Jag har svårt att uttala mig om hur fem miljoner människor uppfattar det, men visst det är ett system där den tanzaniska staten sköter utbetalningarna och det är möjligt att en del ser det som ett stöd från staten, säger Ulf Källstig.

Går det inte att slussa pengarna på andra sätt, till exempel genom civilsamhällets organisationer?

– Inte som det ser ut i dag, det finns inget system som gör att civilsamhället kan nå ut med de pengarna i landet. Ska vi fortsätta att ha ett så omfattande stöd till de mest behövande i Tanzania är det Poverty Social Support Network vi måste använda, men det görs med stor kontroll, säger Ulf Källstig.

David Grossman