Go to main navigation

Kina sänker ambitionerna i Busan

Kina tänker inte skriva under en gemensam deklaration för globalt utvecklingsarbete. Det meddelade igår den kinesiska delegationen vid biståndstoppmötet i Busan. Även Indien och Brasilien har uttryckt skepsis mot en gemensam deklaration. Därmed sänks en del av ambitionerna för mötet, vars mål var att även de ”nya” biståndsgivarna ska vara med när en ny internationell agenda för utveckling och effektivitet antas.
Enligt tidningen The Guardian finns det två tänkbara förklaringar till att Kina inte vill skriva under. Dels kan det bero på att de ansvariga politikerna för Pekings bistånd har bytts ut nyligen och de nya aktörerna är inte insatta i förhandlingarna. Dels kan det bero på att Kina är en relativt ny aktör på området och är osäkra på vad det egentligen är man undertecknar. Afrikanska utvecklingsbanken har inför mötet i Busan varnat för att de nya biståndsgivarna Kina, Indien och Brasilien inte har några tydliga gränser mellan bistånd och kommersiella kontrakt med utvecklingsländerna. Att det egna behovet av naturresurser och investeringar utomlands blandas samman med utvecklingspolitiken, vilket bryter mot den konsensus givarländerna hittills haft, att bistånd ska gå uteslutande till fattigdomsbekämpning. Sverige reste till mötet i Busan med ambitionen att ytterligare förstärka transparensen och effektiviteten i biståndet. Biståndsminister Gunilla Carlsson skrev om detta i OmVärlden nyligen. I Göteborgs Posten skriver hon om en annan av Sveriges prioriteringar: att knyta biståndet närmare näringslivet. Carlsson skriver: ”Den privata sektorn står för 90 % av alla arbetstillfällen i utvecklingsländer. Handel och utländska investeringar är här långt större än biståndet. Regeringar kan skapa goda förutsättningar men nödvändiga investeringar kan bara den privata sektorn göra. Inom biståndet har vi inte varit tillräckligt duktiga på att ta tillvara näringslivets initiativförmåga, expertis och resurser. Detta är på väg att förändras. För första gången i den internationella diskussionen om biståndseffektivitet finns samverkan med näringslivet med på agendan. Sverige har varit pådrivande för detta.” Det civila samhället och de frivilligorganisationer som arbetar mycket med utvecklingsfrågor har delvis betonat andra frågor. Diakonia betonar till exempel att kravet på större öppenhet i biståndet måste gälla alla aktörer, det vill säga även näringslivet, och att det internationella samfundet måste agera hårdare för att stärka det civila samhället, som är utsatt för ett hårt tryck i många utvecklingsländer. Mötet i Busan avslutas imorgon, torsdag. Jesper Bengtsson