Go to main navigation

Branschnytt

Biståndsprogram som gett effekt

Det svenska biståndet till Vietnam hade en tydlig effekt på landets möjligheter att minska fattigdomen. Det konstaterar den australiensiska konsultfirman GHD i en utvärdering av biståndet under fyra decennier. Även det svenska biståndet till Laos och Sri Lanka får godkänt i GHD:s utvärdering. Men det saknas inte kritik i rapporterna. Framför allt ifrågasätts det tidiga stödet till Laos och senare års bistånd till Sri Lanka.

Svenskt bistånd har fungerat när det varit långsiktigt, när samordningen med andra länder fungerat och det funnits en bra dialog med mottagarlandet. Det är GHD:s huvudslutsatser i utvärderingen av alla de tre biståndsländerna. Tydligast effekt har detta fått i Vietnam.

– Det är en utmaning rent metodologiskt att utvärdera en biståndsinsats under en så lång period, men har ändå varit viktigt att göra dem, och det är intressant att utvärderingen så tydligt visar på en framgång för biståndet. I Vietnam är resultaten väldigt positiva, i Laos också men med vissa invändningar, säger Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka.

Bakgrunden till de tre mycket omfattande utvärderingarna är att den svenska regeringen 2007 beslutade att begränsa antalet mottagarländer i biståndet. Det innebar bland annat att biståndet till Laos, Vietnam och Sri Lanka, tre av de länder Sverige haft längst samarbete med, skulle fasas ut.

I Vietnamrapporten konstateras det att Sverige under tre decennier var ett av landets viktigaste samarbetspartners internationellt och att det ökat Sveriges möjligheter att påverka utvecklingen. Mellan 1968 och 2008 gav Sverige 1,66 miljarder dollar till Vietnam.

 Stödet till några stora projekt, som pappersbruket Bai Bang under 1970-talet, får delvis kritik i rapporten, som konstaterar att det kunde varit effektivare att bygga vägar och stärka infrastrukturen. Biståndet under 1980- och 90-talen, då det svenska stödet i högre grad gick till först strukturomvandling och ekonomiska reformer och sedan till arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, får däremot mer än väl godkänt. Rapporten betonar särskilt betydelsen av att det internationella givarsamfundet varit samordnat i stödet och att Vietnams regering haft stort inflytande över prioriteringarna i biståndet.

Rapporten om Laos ger delvis samma svar. Det svenska biståndet har gett effekt. Under 1970- och 80-talen satsades stora resurser på infrastruktur, både på nationella och regionala vägnät. Laos var sönderbombat efter kriget i Indokina och den sortens satsningar gav landet nya möjligheter.

 Samtidigt konstaterar utvärderingen att en del av biståndet under perioden före 1985 i princip var bortkastat på grund av bristande internationell samordning, men också för att myndigheterna i Laos inte var effektiva i sin hantering av biståndsprojekten. ”Hade det svenska stödet upphört 1985 hade slutsatsen blivit att det inte levt upp till nödvändiga effektivitetskriterier”, skriver GHD.

– Samtidigt visar de väldigt tydligt att vi kunnat dra lärdomar av arbetet i Laos, som sedan blivit en del av det internationella givarsamarbetet, säger Annika Jayawardena på Sidas utvärderingsenhet.

 Det handlar bland annat om hur man arbetar med mjuka frågor för att det ska finnas långsiktighet i biståndet. Som exempel nämner hon arbetet med vägar och infrastruktur. För att det ska bli effektivt måste man också arbeta med de statliga institutionerna för att underhållet av vägarna ska fungera över tid.

 – Det visar också betydelsen av det man brukar kalla för ägarskap, fortsätter Jayawardena.

 Rapporten konstaterar också att det svenska biståndet till Laos totalt sett bidragit till minskad fattigdom.

 Den naturliga invändningen mot ett sådant resonemang är förstås att Laos fortfarande är ett av världens fattigaste länder och att rapporten bara gör ett ganska generellt antagande att biståndet haft denna effekt. Den bristen erkänns också i rapporten som skriver att det inte går att säga exakt i vilken utsträckning biståndet bidragit till utveckling.

Stödet till Sri Lanka, där Sverige inte haft en lika dominerande roll som i de båda andra länderna, får tydligare kritik. Sverige har visserligen gett effektivt bistånd till ett familjeplaneringsprogram och till utveckling av jordbruket, konstaterar rapporten, men därutöver är de mätbara resultaten tunnare. Särskilt komplicerat blir det under 2000-talet, då stödet till det civila samhället och till demokrati och mänskliga rättigheter försvårades av ökade konflikter och en lankesisk regering allt mindre intresserad av dessa frågor.

”Den mest positiva tolkningen är att det svenska biståndet bidragit på marginalen till att minska fattigdomen i Sri Lanka”, konstaterar GHD i rapporten.

 – Biståndet till Sri Lanka gav effekt i början av perioden, inte minst det omfattande programmet för familjeplanering, säger Charlotte Petri Gornitzka. Därefter uppstod problem när konflikten i landet hårdnade. Sri Lanka visar hur viktigt det är att biståndsinsatserna bygger på en grundlig analys av situationen i ett land. Det tar vi med oss i arbetet med andra länder, och som exempel har vi just färdigställt en analys av Afghanistan för det fortsatta arbetet där.

Jesper Bengtsson