Go to main navigation

Branschnytt

Stater förlorar makt till förmån för multinationella företag

I en värld där regeringar allt mer underordnas det globala finanskapitalet får de multinationella företagen ett allt större inflytande i förhållande till stater. Enligt FN-organet Unctad har det blivit allt vanligare att stater stäms och tvingas betala miljontals kronor till multinationella företag.

Enligt de senaste uppgifterna från FN:s konferens om handel och utveckling, Unctad, har företags stämningar av regeringar med hänvisning till bilaterala investeringsavtal, så kallade BIT:s, ökat.

Företag har genom bilaterala investeringsavtal – som bland annat är till för att skydda utländska investeringar – rätt att stämma stater som inför regleringar som inskränker framtida förtjänster. Genom avtalen har företag möjlighet att stämma regeringar, men inte tvärtom. Under förra året lämnades 450 stämningsansökningar in av företag med hänvisning till bilaterala investeringsavtal, enligt Unctad.

I de fall där företagen varit framgångsrika har regeringar dömts att betala tiotusentals och ibland miljontals dollar eller euro till företagen.

De mycket kontroversiella bilaterala investeringsavtalen, som fastställer villkoren för företags investeringar utomlands, har gett multinationella företag arsenaler av klausuler med vilka de kan bekämpa statliga regleringar.

Förra året slog Argentina rekord med 51 sådana stämningar, följt av 25 i Venezuela och 23 i Ecuador samt Mexiko. De flesta fall i Argentina var relaterade till den globala finanskrisen och till vattenprivatisering. Sammanlagt har den argentinska staten dömts att betala mer än en miljard dollar till olika multinationella företag.

Förra året tvingades den ecuadorianska staten betala 78 miljoner dollar till det amerikanska oljebolaget Chevron som gjort gällande att regeringens ansträngningar att skydda Amazonas från miljöförstöring har påverkat företagets verksamhet negativt.

Enligt Unctad avgjordes fallen i 40 procent till förmån för stater och i 30 procent till förmån för investerare förra året, medan förlikning blev resultatet i 30 procent av fallen.

I december förra året hotade det svenska energibolaget Vattenfall att stämma den tyska regeringen efter beslutet om att avveckla kärnkraften senast 2022 – i efterdyningarna av kärnkraftskatastrofen i Fukushima. Bolaget övervägde att kräva en ersättning på mer än en miljard euro. Med hänvisning till ett avtal som skyddar investeringar i energisektorn försökte Vattenfall att övertyga den tyska regeringen om att tillmötesgå begäran.

Tidsfristen för en fredlig lösning av tvisten gick ut i mars och nu kan Vattenfall komma att stämma den tyska staten. Det är andra gången som Vattenfall utmanar den tyska regeringen. Under 2009 gällde det ett nytt kolkraftverk vid floden Elbe där bolaget bestred miljöregleringar som de ansåg vara för stränga. Det blev ett fall för International Centre for Settlement of Investment Disputes, ICSID, ett internationellt institut som löser tvister mellan stater och utländska investerare, och slutade med att den tyska regeringen gick med på att ändra villkoren.

Ett annat exempel på företags inflytande över regeringar är det amerikanska tobaksbolaget Phillip Morris som bestridit ny lagstiftning om varningstexter på cigarettpaket i Uruguay och Australien trots att det är i linje med Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll.

I slutet av 1990-talet dömdes den mexikanska regeringen att betala skadestånd till avfallshanteringsbolaget Metalclad för dess förbud mot dumpning av giftigt avfall i norra delarna av delstaten San Luis Potosí.

– Under 1960- och 1970-talet hade stater en direkt roll i ekonomierna. Med 1990-talets privatiseringsvåg så har den kontrollen ersatts av regleringar, säger Veijo Heiskanen, expert på internationella skiljeförfaranden vid advokatbyrån Lalive i Genève.

Nu höjs krav på förändringar inom de bilaterala investeringsavtalen så att de inte kan utnyttjas av stater eller investerare.

– Investeringsavtalen måste moderniseras för att vi ska kunna uppnå en bättre balans mellan investerare och staters rättigheter. Den gamla modellen fungerar inte längre, säger Nathalie Bernasconi, vid den internationella forskningsorganisationen för hållbar utveckling, IISD.

Isolda Agazzi/IPS