Go to main navigation

Branschnytt

Fortfarande i läger fyra år efter våldsvågen

Trots löften från regeringen om nya bosättningar väntar fortfarande över 15 000 familjer i provinsen Rift Valley i Kenya på att få tillgång till den mark som utlovats.

Victor Muruga, 6, och hans bror Ian Kimani, 3, och deras mamma var tvungna att tillbringa fem dagar i skogen efter att de anlänt till gården Mumoi innan regeringen och kenyanska Röda korset kunde bistå dem med tält.

Muruga pekar på en öppning i snåren som han kallar sitt "sovrum".

– Jag sover där, under det trädet, och min mamma sover under den filten, säger han.

Muruga och hans familj finns bland de 4 000 människor som drevs på flykt i samband med oroligheterna 2007/2008 efter det kenyanska valet och som nu bor i området Subukia, 20 mil nordväst om huvudstaden Nairobi. Fyra år efter att våldsamheterna bröt ut har de fortfarande inte tilldelats den mark på ett hektar som utlovats av regeringen till alla internflyktingar.

Familjerna i Mumoi har krävt tillgång till 1,2 hektar mark, men regeringen har inte accepterat deras begäran och hävdar att deras förflyttning till området var olaglig.

– Regeringen har inte för avsikt att köpa någon mark där och var inte involverad i förflyttningen av flyktingarna dit, säger Andrew Mondo, som arbetar på departementet för specialprogram, till IPS.

Han menar att departementen som arbetar med mark-, jordbruk-, vatten-, vägar- och utbildningsfrågor borde lösa problemen med mark till internflyktingarna.

Flyktingarna på gården Mumoi förklarar att de fick hjälp av en lokal politiker, Johannes Mututho, som såg att regeringen misslyckats med deras förflyttning. I förra veckan begärde Mututho att den högsta domstolen ska ge honom befogenhet att hjälpa flyktingarna i Mumoi vidare.

Alla är dock inte glada över att politiker blandar sig i flyktingfrågan. Tidigare i januari gick över två tusen personer från Mawingu, ett av de största flyktinglägren, ut på gatorna och protesterade mot att politiker utnyttjar deras situation för att vinna röster i det kommande valet.

Luka Kiagen, parlamentsledamot från Rift Valley hävdar också att 10 000 personer från folkgruppen Kikuyu bosatt sig i Rongai medan Kalenjin-folket tvingats därifrån.

– De människorna har glömts bort i vidarebosättningsprogrammet, säger Kiagen till IPS.

I landets budget för 2011 och 2012 avsatte finansministern Uhuru Kenyatta motsvarande över 400 miljoner kronor för återetablering av internflyktingar. Men korruption, klanmotsättningar och en fientlighet gentemot internflyktingarna har försvårat processen.

I början av förra året påbörjade regeringen en utredning efter att motsvarande 14 miljoner kronor rapporterades ha försvunnit, pengar som skulle användas för att hjälpa flyktingar att återetableras.

Efter våldsamheterna 2007/2008 i samband med valet drevs över 660 000 människor på flykt, över hälften av dem i provinsen Rift Valley. Samtidigt som över 300 000 familjer har återvänt till sina hem i de centrala och västra provinserna har en del sålt sin mark som de tvingats lämna och köpt ny på andra håll.

Det finns fortfarande över 15 000 familjer i läger i Rift Valley som väntar på att kunna slå sig ner någonstans.

Civilsamhället kritiserar regeringen för de fortsatta förseningarna när det gäller vidarebosättning.

– Regeringen hävdar att det inte finns någon mark för återetablering. Men de tusentals hektar som ägs av politiker och som bara står utan att användas - kan inte den marken köpas och användas för internflyktingarna?, säger Ndung’u Wainaina, chef för Internationella centret för politik och konflikt, till IPS.

I december 2011 skapade regeringen en arbetsgrupp som har i uppdrag att följa vidarebosättningsprocessen. Men Peter Kariuki, koordinator för Internflyktingarnas nationella nätverk kallar insatsen "för liten, och för sen".

Peter Kahare