Go to main navigation

Branschnytt

”Glöm inte Vitryssland”

Vi får inte lämna vitryssarna åt sitt öde. Det var ambassadör Stefan Erikssons budskap under ett seminarium på Folk och Försvar i går, om situationen i Vitryssland.

I augusti i år uppstod en diplomatisk kris mellan Sverige och Belarus – som Vitryssland också heter och som Eriksson själv kallar det, för att ingen ska blanda ihop landet med Ryssland. President Alexandr Lukasjenko beslöt då att slänga ut den svenska ambassadören Stefan Eriksson, som gjort sig impopulär för sitt arbete för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Men detta drastiska beslut var inte helt oväntat berättar Eriksson:

– Jag blev inte särskilt överraskad. Sverige har fört en tydlig politik gentemot Belarus när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Både bilateralt och genom EU, som infört sanktioner mot vissa medlemmar av den vitryska regimen. Men Sverige är också ett av de länder som mest aktivt bedriver biståndsverksamhet i landet och där ingår även stöd till civilsamhället och det fria ordet.

Belarus kallas ofta för Europas sista diktatur. Regimen har ett sofistikerat system för att kontrollera befolkningen. Personer som får poster som domare, borgmästare och universitetsrektorer utses direkt av president Lukasjenko. Tv och radio står helt under statlig kontroll och 80 procent av befolkningen är statligt anställda på ett-års kontrakt. Har man avvikande åsikter blir man av med jobbet. Efter det senaste presidentvalet 2010, då åtta av tio presidentkandidater hamnade i fängelse, samlades tiotusentals människor i huvudstaden Minsk för att demonstrera mot vad man ansåg vara uppenbart valfusk. Det ledde till våldsamma repressalier av polisen och till att cirka 600 personer fängslades.

Kan man som ambassadör spela någon roll i ett land som Belarus?

– Ja, det kanske man kan. Jag har varit där i sju år och hunnit etablera en position, men också väckt en del irritation. Min uppgift har varit att stå för den politik som den svenska regeringen har fört och det innebär att jag synts i en del sammanhang som inte alltid uppskattats av regimen, säger Eriksson.

Eriksson var till exempel på plats vid presidentvalet i december 2010, när poeten och presidentkandidaten Vladimir Nekljajev misshandlades svårt utanför sitt kontor. En person i Nekljajev stab ringde till Eriksson, som åkte dit direkt och hann se Nekljajev ligga där, halvt medvetslös och med hjärnskakning, innan han hämtades av en ambulans och kördes iväg. Att Eriksson på ett så aktivt sätt fanns med för att bevittna förtrycket är något som han tror har bidragit till hans impopularitet hos makthavarna i Minsk.

– Men hade jag stått inför samma situation igen så tror jag inte att jag hade agerat annorlunda, säger Eriksson.

Den omtalade nallebjörnsbombningen som utfördes i somras av en svensk PR-byrå, då nallebjörnar med budskap om demokrati släpptes över Belarus, gjorde det inte heller lättare för Eriksson att få stanna i landet. Men att det hade någon avgörande betydelse tror han inte.

– Jag vet inte hur lyckad den här aktionen egentligen var, men det positiva var att Belarus har hamnat på kartan. Det är ett problem som landet har, att det lätt glöms bort bland de konflikthärdar och kriser som finns runtom i världen.

Belarus ekonomi är beroende av rysk gas och olja, som man köper in till kraftigt subventionerade priser. Ekonomin växte stadigt mellan 2000 och 2007, men omvärldens kriser och minskade subventioner från Ryssland har gjort att tillväxten mattats av och statsskulden skjutit i höjden. Belarus relationer till den stora grannen i öst har också svalnat de senaste åren.

– Kanske är det ekonomiska faktorer som till sist kommer att rubba förtroendet för Lukasjenko. Samtidigt ska man komma ihåg att han besitter väldigt starka mekanismer för att behålla makten och även om missnöjet skulle öka så är det inte säkert att det skulle resultera i ett maktskifte, säger Eriksson.

Sveriges egna ekonomiska relationer till Belarus ser Eriksson ingen anledning att avbryta.

– Från statens sida så har vi självklart inte några stora affärsfrämjande aktiviteter. Men om enskilda företag vill göra affärer i Belarus så ser jag inte några problem med det. Det är viktigt att vi bevarar intresset för Belarus, från alla delar av samhället, säger Eriksson.

– Det gäller våra politiker, journalister, organisationer, men också vanliga människor. Det finns en risk med att Belarus idag alltför mycket associeras med Lukasjenko och auktoritärt styre och att det gör att vi undviker att besöka landet, fortsätter Eriksson.

– Det tror jag vore det största misstaget, att vi lämnar vitryssarna åt sitt öde. Tvärtom behöver de mer engagemang från vår sida i den här situationen.  

Axel Salomonsson