Go to main navigation

Intervju

"Medborgarlön minskar fattigdom"

– Vi kan inte längre sitta och vänta på ”trickle-down” effekten. Vi tror inte på den nyliberala modellen för välståndsskapande. Vi tror på statlig intervention, som den skandinaviska modellen, för att omdistribuera de rikedomar som finns i vårt land så att de också gagnar de mindre lyckosamma medborgarna och gör samhället mer rättvist. Det säger Uhuru Dempers, från Basic Income Grant Coalition, eller BIG.

 Han representerar ett nätverk av organisationer från civilsamhället i Namibia (bestående av kyrkliga organisationer, fackföreningar, studentförbund och hiv/aids organisationer) som arbetar för att införa en medborgarlön i landet. Uhuru Dempers är i Sverige för att berätta om ett pilotprojekt som BIG genomfört i byn Otjevero i centrala Namibia, där alla invånare under 60 års ålder tilldelades 100 namibiska dollar i månaden (ca 100 kr), under åren 2008 och 2009.

 Personer över 60 år får en allmän pension från staten och behövde därför inte inkluderas i programmet. Bakgrunden till initiativet kom från en statlig utredning från 2002 där man kom fram till att ett grundläggande inkomsstöd på 100N$ i månaden skulle vara en god och lönsam investering för att få ner fattigdomen i landet. Men efter det hände ingenting.

– Ideologiska övertygelser och brist på politisk vilja gjorde att förslaget begravdes. IMF och Världsbanken rådde också vår regering till att inte genomföra reformen. De menade att det skulle bli för dyrt, att folk skulle bli lata och att det skulle ta kol på entreprenörsandan i landet. Så vi formade den här koalitionen (BIG), för att visa att en medborgarlön visst var genomförbart, säger Uhuru Dempers.

Resultatet från pilotprojektet var entydigt: Fattigdomen i Otjevero minskade. Undernäringen bland barn minskade från 42 procent till 10 procent på bara ett år. Närvaron i skolan gick upp när fler föräldrar hade råd att betala skolavgiften. Arbetslösheten gick ner i stället för upp som kritikerna hade förutspått, när många nya småföretag startades och andra hade råd att anställa. Brottsligheten gick ner med 42 procent och den lokala vårdcentralen femdubblade sina inkomster eftersom byborna nu kunde söka vård oftare.

– Tidigare kunde vi se att många elever sprang hem på lunchrasten för att dela sin portion gröt med sina syskon, men nu behövde de inte göra det längre. Fler hade också råd med skolböcker och skoluniform, så barnen mådde bättre och de akademiska resultaten förbättrades också, säger Dempers.

 Namibia är egentligen ett rikt land med stora naturresurser, men den koloniala tiden och många år av apartheidpolitik har lett till att det är ett av de mest ojämlika länderna i världen. Mer än hälften av befolkningen lever under det så kallade fattigdomsstrecket och tjänar mindre än två dollar om dagen. Enligt FN:s barnrättsorganisation, UNICEF, lider 17 procent av alla barn av undernäring.

 – Den här typen av inkomststöd ska ses som en investering, säger Uhuru Dempers. Utbildade, välnärda och friska barn blir hälsosamma och produktiva medborgare när de blir vuxna. Nästan alla pengar från inkomststödet går tillbaka in i ekonomin. Det stimulerar köpkraft och småföretagande. Det kan till och med bromsa urbaniseringen då en del människor kan bo kvar på landet, där det är billigare att leva.

Enligt regeringens egna beräkningar skulle det kosta landet ungefär sex procent av årsbudget för att införa medborgarlön i hela landet. Flera politiker har också uttalat sitt stöd för förslaget, men presidenten är skeptisk och har förklarat att ”vi kan inte dela ut pengar till människor som inte gör någonting”.

 – Det här duger inte. Att så många barn måste dö varje dag på grund av att de inte får någon mat, det är en skam, säger Uhuru Dempers. Vi behöver öka det politiska trycket underifrån, fortsätter han. Vi har varit för mjuka med budskapet hittills. Nu måste vi bli tuffare och mobilisera människor för att tvinga fram en förändring. Folk måste resa sig upp och säga: Nu räcker det, vi kan inte lida längre. I ett land som vårt, som är så rikt men ändå med så många fattiga, säger han.

Axel Salomonsson

Nästa nummer av OmVärlden – som kommer i slutet av oktober – har ett resereportage från Namibia. Missa inte det.