Go to main navigation

Land-grabbing

Ny svensk larmrapport om jakten på mark

Runt om i världen sker en kapplöpning mellan stater, företag och privata investerare för att köpa upp stora områden jordbruksmark i fattiga länder. Fenomenet kallas land-grabbing och har eskalerat kraftigt de senaste åren. Drivande i denna utveckling är stigande matpriser och en ökad efterfråga på kött och biobränslen i en växande världsekonomi.

Men marken som köps eller leasas är varken oanvänd eller svårtillgänglig – tvärtom är det den bördigaste och mest åtråvärda jorden som först blir måltavla i den nya ”land-rushen”. 

I den nya rapporten ”The Race for Land”, som tagits fram av Forum Syd, Kooperation utan gränser och Afrikagrupperna, beskrivs vilka aktörer och drivkrafter som ligger bakom fenomenet land-grabbing. Konsekvenserna för småjordbrukare som blir vräkta från sin mark för att bereda plats för storskaliga plantager diskuteras, samt hur enskilda länders livsmedelssäkerhet påverkas när jordbruket blir alltmer inriktat på export istället för lokal konsumtion.
– Det är en bekymrande utveckling som dessutom eskalerar dramatiskt, berättar Karin Gregow på Forum Syd.
Syftet med markköpen är både produktion och spekulation och det är inte bara stora jordbruksföretag som köper upp mark, utan även statliga företag och olika typer av fonder. I Sverige är både Andra AP-fonden och Swedfund inblandade i land-grabbing, enligt rapporten.

– Det är oacceptabelt att svenska biståndspengar går till den här verksamheten, säger Gregow och syftar på Swedfunds investeringar i ett projekt i Sierra Leone, där 57 000 hektar jordbruksland leasats på 50 år för att producera etanol. Mark som de lokala invånarna var beroende av för sin överlevnad.

Många länder som är drabbade av land-grabbing har långtgående regelverk för att skydda de lokala invånarnas rättigheter. Men tyvärr är medvetenheten låg bland befolkningen och av lagarna används inte till fullo. Rapporten tar dock också upp exempel från Moçambique där organisationer och bonderörelser har lyckats påverka landets lagstiftning och investeringar.

– I länder där människor svälter bör det odlas mat och inte grödor för export. Självklart är det viktigt med investeringar i fattiga länders jordbruk, men det får inte ske på bekostnad av de lokala invånarnas mänskliga rättigheter. Det får inte heller äventyra möjligheterna att bedriva ett hållbart jordbruk samt äventyra ländernas livsmedelssäkerhet, säger Gregow.

Axel Salomonsson