Go to main navigation

Hans Rosling

"Jag älskar pengar"

Vem bestämmer vilka länder som har rätt till ekonomiskt bistånd? Och varför är demokrati inte avgörande för en bättre hälsa? När professor Hans Rosling talar i en aula fullsatt till bristningsgränsen känns det som att vara på rockkonsert.

Framför huvudingången till Uppsala universitets aula blockerar en kvinna trappan och upprepar tålmodigt sitt budskap: ”Det finns tyvärr inga platser. Jag kan inte släppa in fler”. Studenterna strömmar vidare upp för trapporna. Även alla platser på balkongen är upptagna. De som kan, sätter sig utanför den öppna dörren för att lyssna därifrån.

Det är också med en rockstjärnas stil som professorn i internationell hälsa, Hans Rosling, charmar publiken. Han vandrar fram och tillbaka över scenen. Gestikulerar och pekar på sin powerpointpresentation. Förklarar världens befolkningsstruktur med toalettrullar och visar hur antalet barn per kvinna minskat i världen genom en tävling där han själv agerar sportkommentator. Inte ett ord i manuset är onödigt. Varje punch-line drar hem rejäla skrattsalvor.

Personal, grejor, kunskap, respekt. Orden står skrivna överst på skärmen.

– Alla de här sakerna behövs, säger Hans Rosling. Men det som är allra, allra viktigast, det är pengar. Jag ääälskar pengar, tillägger han med eftertryck.

– Speciellt eftersom jag är professor i folkhälsa med inriktning på fattigdom. Pengar kan köpa vaccin. Pengar kan köpa blodprovsmaskiner. Pengar i sig självt kan inte bota några sjukdomar. Men du kan konvertera dem till alla de här viktiga sakerna.

Hans Rosling arbetade som distriktsläkare i Nacala-distriktet i Moçambique 1979 till 1981. Då funderade han mycket på hur det kom sig att han inte kunde rädda personer som kom in med sjukdomar som skulle kunna ”förebyggas med det billigaste vaccinet i världen”.

Han började jämföra de olika platserna där han arbetat. Det visade sig att Gävleborgs läns landsting, där han gjort sin praktik, hade en ungefär lika stor befolkning som Nacala-distriktet i Moçambique. I Gävleborgs län arbetade det på den tiden 800 läkare. Motsvarande siffra i Nacala var 2.

På en graf på skärmen visar han hur mycket pengar som läggs på hälsobudgeten i olika länder i världen i dag. Medan Sverige lägger 3 000 dollar per person, lägger Moçambique 35.

– Är det då politiken eller ekonomin som avgör hur mycket pengar som läggs på hälsa i ett land? Frågar Hans Rosling.

– Det finns ingen chans i världen att du kan erbjuda den typen av hälsovård som vi kan i Sverige, om du inte är så rik som vi är.

Ekonomin spelar till och med en viktigare roll än om landet är en demokrati eller en diktatur när det kommer till hälsofrågor. Det land som minskade mödradödligheten mest de senaste 20 åren var Syrien – före kriget.

– Självklart ska man kämpa för demokrati. Man ska vara beredd att dö för den. Men det finns inget bevis för något samband mellan demokrati och bättre hälsa.

Trots att Hans Rosling skämtar mycket under föredraget är det tydligt vilka frågor han tycker är viktiga och vad som gör honom arg. OECD:s uppdelning – som även Sverige accepterar – mellan länder som är berättigade till bistånd och de som inte är det gör honom mycket arg. I stället för en tydlig avgränsning baserad på ländernas ekonomi, menar han att den är subjektiv och har kommit till på grund av ”okunnighet och arrogans”.

År 2010 gavs ekonomiskt bistånd bland annat till Oman, Chile och Turkiet.

– De är skrattretande att Sverige gav Kina bistånd samma år som Kina köpte Volvo.

Sigrid Petersson

Seminariet arrangerades av Uppsala Afrikagrupp, Forum för Afrikastudier och Gapminder.