Go to main navigation

Avhandling

Leder demokratistöd till demokrati?

Demokratibiståndet kan bara marginellt bidra till demokratisk utveckling. Den slutsatsen drar statsvetaren Agnes Cornell i en ny avhandling vid Göteborgs universitet. Men flera aktörer inom biståndet säger emot och menar att demokratistödet har en bred och långsiktig effekt.

Agnes Cornell har gjort statistiska analyser av biståndsdata från alla världsdelar. Hon har studerat om den del av biståndet som går till demokratiutveckling har några effekter på olika nivåer av demokrati i mottagarländerna.

Hennes slutsats är att demokratibiståndet har begränsad effekt.

– Slutsatsen är att demokratibiståndet enbart marginellt kan bidra till demokratisk utveckling, konstaterar Cornell i ett mail till Omvärlden från Austin i Texas, där hon för tillfället befinner sig.

I demokratibiståndet ingår flera olika biståndsformer. Både stöd till mottagarlandets myndigheter och institutioner och stöd till organisationer i det civila samhället och politiska partier.

Agnes Cornells avhandling visar att i de auktoritära stater som får demokratistöd finns det bara mätbara resultat i de stater som också är enpartiregimer och har stabila, fungerande system.

– Vi bör inte förvänta oss att demokratibiståndet leder till några radikala förändringar i demokratisk riktning, säger Agnes Cornell.

Hon betonar samtidigt att detta inte betyder att demokratibiståndet skulle vara meningslöst.

– Nej, inte nödvändigtvis, under alla omständigheter. Men avhandlingens resultat tyder på att givarna bör lägga större vikt på att studera det politiska läget i mottagarlandet och hur landets institutioner fungerar.

Samtidigt finns det andra studier av demokratibiståndet, som kommit fram till delvis andra slutsatser. Förra året publicerade till exempel ReCom en studie som visade att demokratibiståndet till Afrika i flera fall lett till en övergång till demokrati.

– Jag känner tyvärr inte till den rapporten och vet därför inte hur den skiljer sig från min studie mer än att jag studerar demokratibistånd till alla mottagarländer och inte enbart Afrika, säger Agnes Cornell till OmVärlden.

Den liberala biståndsorganisationen Silc är en av de aktörer som kanaliserar svenskt demokratibistånd, främst till det civila samhället i mottagarländerna, och Silcs chef Martin Ängeby är frågande till en del av Cornells slutsatser.

– Avhandlingen konstaterar vissa intressanta saker, som att meritokratiska förvaltningar är bättre på att ta emot bistånd. Det är en viktig slutsats. Men samtidigt utgår författaren ifrån att regimskifte skulle vara målet för en stor del av demokratibiståndet, och jag tror inte att så många av oss som är verksamma inom det biståndet ser det som vår uppgift. Stödet till Bosniska myndigheter är till exempel en del av demokratibiståndet, och jag tvivlar på att de som utbildar lantmätare i Bosnien ser det som sin uppgift att byta regering.

Martin Ängeby tycker att det kunde varit intressant med några fallstudier, till exempel från länder som Ukraina, Serbien eller Georgien, där svenskt demokratibistånd varit aktivt och systemen har blivit mer demokratiska.

Hans kollega på Olof Palmes Internationella centrum, Jens Orback, håller med.

– Vi har inte som mål att åstadkomma regimskiften. Vi vill stärka människors möjligheter att delta i samhällsstyrningen, demokratibygge underifrån, och det har gjorts ett flertal andra studier som visar på ett samband mellan bistånd, institutionsbygge, tillväxt och andra faktorer.

Jesper Bengtsson