Go to main navigation
Elfenbenskusten

Flyktingläger i Elfenbenskusten. Bortglömd konflikt.

Foto: Julia Björne

Bortglömda kriser

Topplistor ökar inte insamlingar till organisationer

Under många år har humanitära- och frivilligorganisationer använt listor över bortglömda kriser för att skapa uppmärksamhet i media och öka sina insamlingar. Men det har gått inflation i listorna och journalisterna är ofta skeptiska.

Det finns ett tydligt samband mellan vilka kriser som det rapporteras om i medierna och hur mycket pengar organisationer får in till en viss hjälpinsats. För att uppmärksamma bortglömda kriser, och för att öka insamlingen, har organisationer ofta använt metoden att göra listor över bortglömda kriser. Listorna antas leda till att de minst uppmärksammade kriserna åter hamnar i strålkastarljuset. Samtidigt fungerar det som PR för organisationerna. Ämnet togs upp på ett seminarium arrangerat av Röda Korset.

– Helt krasst har vi svårare att samla in pengar när kriser inte uppmärksammas. På kort sikt påverkas allmänheten men också företag och på längre sikt även politiken. Det är helt avgörande hur världen speglas, säger Morgan Olofsson, kommunikations- och insamlingschef på Röda Korset.

Att lista ouppmärksammade kriser började användas på 1970-talet vid ett litet universitet i Kalifornen. Universitetet presenterade en lista med de topp tio mest censurerade, eller snarare underrapporterade händelserna i världen. Greppet har i dag anammats i flera länder, bland annat av Läkare utan gränser i Sverige.

I samband med att sociala medier fått en allt större roll i mediesamhället har också läsarna fått mer makt att påverka vad de vill se i medierna.  Att göra listor över saker har därför blivit ett välanvänt grepp, eftersom det ofta gör att nyheten sprids på internet.  Men metoden ger inget djup till själva innehållet.

– En risk man löper genom att göra listor är att man glömmer kvalitén. Har man skapat förståelse för konflikten genom att lista den? Man måste förhålla sig till vad det egentligen är vi säger om världen – inte bara att vi pratar om det. Det betyder däremot inte att vi ska ta bort listorna utan jag tycker de fungerar bra för att lyfta diskussionen, säger Morgan Olofsson.

Trots att listorna kan vara ett bra sätt för att få redaktionerna att öppna ögonen möts metoden med tveksamhet från media. Pia Skagermark, utrikeschef på Dagens Nyheter, påpekar att medierna ofta kritiseras för att gå från kris till kris och att det inte är så verkligheten ser ut.

– Vi gör inte en katalog över kriser, vårt jobb är att välja, prioritera och lyfta upp konflikten till en annan nivå. Vad är det vi inte får veta? Jo, den långa utvecklingen som visar att det blivit bättre. Jag tror att vi kommer tappa läsare om vi inte börjar ge en mer rättvis bild av världen. Därför är det nog lika viktigt att göra listor för att lyfta fram saker som går åt rätt håll.

Ett kanske ännu större problem med metoden är att listorna ofta görs av frivilligorganisationer.

– Vi måste fråga oss vem som gjort listan och i vilket syfte. Det skulle behöva vara en helt oberoende lista för att tas på allvar. Det viktigaste är inte heller själva redaktionen utan hur vi ökar läsarnas engagemang för våra områden, får vi med oss dem så får vi också med oss redaktörerna, säger Terese Cristiansson, frilansare för Expressen.

Trots att metoden kritiseras ser Torbjörn Von Krogh på Institutet för mediestudier, att den här typen av listor fyller en funktion som diskussionsunderlag.

– Vi åtar oss att leverera en bild av världen vilket betyder att vi har ett ansvar att diskutera hur innehållet ser ut och också ställa medierna till svars. Listor kan vara ett sätt att hjälpa till. När man är i steget måste man ibland stå still och fundera på vad man egentligen gör.

Stina Bergdal