Go to main navigation
Bromsmediciner båt

Sydsudanska kvinnor som flytt undan striderna i landet via båt. Endast en av tio hiv-positiva gravida kvinnor får de läkemedel som krävs för att deras nyfödda inte ska drabbas av viruset. 

Foto: Mackenzie Knowles-Coursin/IPS

nyhet

Bara en av tio får bromsmediciner i krigets Sydsudan

Sabur Samson, 27, sitter och väntar vid hiv-centret på Maridi-sjukhuset i Sydsudan. Hon vet att hon kommer att tvingas snåla med maten de kommande dagarna. Det är priset hon får betala för att kunna besöka kliniken. 

Resan hit kostade henne mer än vad hon egentligen har råd med, och hemma i byn kommer ingen att hjälpa henne - trots att hon är en blind och ensamstående mamma till två barn. 

– Många vågar inte ens komma nära eftersom de tror att de kan få hiv, säger Sabur Samson. 

Bredvid henne sitter Khamis Mongo, 32, som levt som hiv-positiv i fem års tid. Hon har samma erfarenhet av att bli utstött. De två kvinnorna ingår i den grupp på nästan tusen personer som får vård på sjukhusets hiv-avdelning. Men de som får hjälp här har haft tur - i Sydsudan får bara en av tio som är i behov av bromsmediciner den behandling de behöver. 

En del av dem som kommer till kliniken bor hela tio mil bort. 

– Många patienter dör eftersom de inte har råd att resa hit och få sina mediciner, berättar Suzie Luka som arbetar på kliniken. 

De hiv-positiva i världens yngsta land, Sydsudan, ställs inför många prövningar. Landet bröt sig loss från Sudan 2011 och hade då, efter ett 21 år långt inbördeskrig, bland de lägsta talen för människors utveckling i hela världen. I december 2013 blossade de etniskt och politiskt motiverade striderna upp igen. 

Andelen hiv-positiva ligger strax under tre procent, men det är en siffra som hela tiden stiger, enligt FN:s aidsprogram Unaids. I faktiska siffror betyder detta att det finns 150 000 hiv-positiva i landet som också är så sönderslaget av de ständigt återkommande krigen. 

Evelyn Letio är engagerad i organisationen Sydsudans nätverk för människor som lever med hiv. Hon säger att vid sidan av den usla tillgången på vård så är den omfattande diskrimineringen av hiv-positiva ett mycket stort problem. Värst utsatta är kvinnorna. 

– Lokala ledare godkänner snabbt skilsmässor om en kvinna är hiv-positiv, och då kastas hon ut ur sin mans hus. Om det däremot är mannen som är hiv-positiv så tillåts inte kvinnan flytta, utan förväntas ta hand om honom, berättar Evelyn Letio. 

Inom det nationella hiv-programmet råder det en stor brist på resurser. 

– Det har blivit svårt att få till behandlingar, medger Habib Daffalla Awongo, vid Sydsudans aidskommission. 

Efter att striderna bröt ut förra året har dessutom hiv-klinikerna i de områden där våldet är som värst tvingats stänga. Enligt FN har runt 40 000 hiv-positiva blivit direkt drabbade av de förnyade striderna, och de framgångar som hade uppnåtts efter självständigheten har nu raserats. 

Enligt FN har de förnyade striderna tvingat runt 1,9 miljoner människor på flykt. I huvudstaden Juba finns det numera stora tältläger för de flyktingar som lyckats ta sig hit. I ett av dessa bor Taban Khamis, som tvingades på flykt från hemmet i staden Bentiu, långt norr om Juba. Han tvingades sluta med sina bromsmediciner i samband med flykten och oroar sig nu för sin hälsa. Samtidigt vägrar han besöka den hiv-klinik som finns i flyktinglägret. 

– Lägret är överfullt och det finns inget privatliv alls. Går jag dit får alla veta att jag har hiv, berättar han.

Charlton Doki