Go to main navigation

Biståndet

Oppositionen till hårt angrepp på biståndspolitiken

Gör om, gör rätt. Oppositionspartierna S, MP och V var eniga i sin kritik när regeringens biståndspolitiska plattform debatterades i riksdagen under hela tre timmar – istället för planerade två.

Tonläget har skärpts i biståndsdebatten valåret till ära och regeringens biståndspolitiska plattform har blivit ett av flera slagträn.

Den främsta kritiken gäller själva arbetsprocessen som enligt oppositionen varit sluten och exkluderande. Därtill har remisstiden varit kort och förankringen dålig hos såväl övriga riksdagspartier som tjänstemän och civila samhället.

De rödgröna skulle hellre sett att riksdagen fick ta ställning till en proposition istället för att debattera en redan beslutad skrivelse – som dessutom ”lider av oklarheter”.

– Går det att styra biståndet med en sådant här tunt dokument? Jag är tveksam. Antingen får biståndsministern en ringlande kö av tjänstemän som undrar hur de ska tolka skrivningarna eller så får de tolka själva. I sämsta fall blir det båda delarna, sade Kenneth G Forslund (S).

Precis som MP och V vill han riva upp dokumentet vid ett maktskifte i höst.

Bodil Ceballos (MP) liknade arbetet med plattformen vid ”en såpopera med oändliga avsnitt” och påminde om tunga remissinstansers kritik av resultatet: både humanitära perspektiv och barnperspektiv saknas, målen utgår från givarna snarare än mottagarna, analyserna är bristfälliga och stark ideologiserade.

Även Sverigedemokraternas Julia Kronlid beklagade hur plattformen tagits fram. Men hennes ifrågasättande av prioriteringen av flickor, kvinnor och mänskliga rättigheter fick inget gehör – vare sig hos oppositionen eller hos alliansen.

Som den flitigaste opponenten i talarstolen uttryckte Hans Linde (V) flera gånger sin förvåning över att de fattiga inte är en prioriterad målgrupp och sin oro över att plattformen snarare bygger på ”hemmasnickrade marknadsliberala teorier” än empiriska kunskaper.

– Vi kan utan tvekan bli den generation som utrotar fattigdom i världen. Det är en enorm möjlighet men också ett stort ansvar.

Allianspartiernas försvar gick ut på att oppositionen slår in öppna dörrar; i sakfrågorna är skillnaderna inte stora.

– I grunden är vi överens om biståndspolitiken sedan 2003. Plattformen är inte en ny politik för global utveckling, PGU, utan ett styrdokument, förklarade Kerstin Lundgren (C).

Ett ”levande dokument” förtydligade biståndsminister Hillevi Engström (M) som anser att regeringen varit lyhörd för synpunkter från både civila samhället och riksdagens utrikesutskott.

Socialdemokraternas Kenneth G Forslund har en helt annan syn på saken:

– Det var ganska stora och omfattande justeringar vi blev tvugna att göra i utskottet. Om regeringens formuleringar gått igenom hade de för Sverige tillbaka till ett gammaldags välgörenhetstänkande i biståndet.

Karolina Andersson