Go to main navigation

rir

Svidande kritik mot UD:s hantering av multistöd

Riksrevisionen har granskat den del av Sveriges bistånd som förmedlas genom internationella organisationer. Resultatet är nedslående: Det går inte att avgöra om de dryga tio miljarder kronorna går till de mest relevanta och effektiva multilaterala organisationerna.

Enligt Riksrevisionen finns det brister i UD:s beslutsprocesser, i dokumentationen, i redovisningen och i uppföljningen av stödet till de internationella organisationerna. Efter att ha granskat hela kedjan av beslutsfattande, från beslut till uppföljning, konstaterar Riksrevisionen att Sveriges multilaterala utvecklingssamarbete inte är präglat av insyn, effektivitet och tydliga ansvarsförhållanden.

Riksrevisionens granskning omfattar åren 2010-2013 och berör främst de fem organisationer som tog emot mest svenskt stöd från UD under perioden. Dessa är Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, UNDP, UNHCR och Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria.

Granskningen visar att det saknas tydliga och uppföljningsbara resultatkrav för Sveriges multilaterala utvecklingssamarbete. I sin rapport skriver Riksrevisionen att det är "särskilt allvarligt att det saknas en samlad resultatuppföljning kopplad till kärnstödet med tanke på den bristande transparensen i beslutsprocessen och den bristande informationen i beslutsunderlagen."

Däremot saknas det inte resultatuppföljningar av stödet till organisationerna. Problemet är att det inte redovisas samlat. "Det är svårt att följa hur Utrikesdepartementets arbete med respektive organisation utvecklas och vilka konkreta resultat Sveriges styrelse- och påverkansarbete har medfört."

Enligt Riksrevisionen saknas det god insyn i det multilaterala stödet. Därmed får inte riksdagen och allmänheten tillgång till den information som behövs för att förstå vad det multilaterala biståndet används till.

Granskningen visar också att nivån på kärnstödet till organisationerna fastställs i en informell process där den politiska ledningen inte fattar några formella beslut. I stället har det formella beslutsfattandet delegerats till Utrikesdepartementet. Denna otydlighet försvårar möjligheterna till ansvarsutkrävande, kontroll och insyn menar Riksrevisionen.

 

Nils Resare