Go to main navigation
Kerstin Lundgren Centerpartiet
valet 2018

OmVärlden träffar olika partipolitiker för att fråga de brännande frågorna om biståndet, inför höstens val.

Foto: Riksdagen

INTERVJU

Centerpartiet: Svenska värderingar ska styra mer av biståndet

Mer bistånd bör kanaliseras via Sida i stället för FN, anser Centerpartiet. Fattigdomsbekämpning bör dessutom prioriteras före allt annat.

– Vi ska inte göra allt för alla, säger Kerstin Lundgren, utrikes- och biståndspolitisk talesperson.

Centerpartiet vill se en ökad tonvikt på det bilaterala stödet, det vill säga det utvecklingsstöd som kanaliseras genom Sida. I dag fördelas ungefär hälften av Sveriges bistånd på det viset. Den andra hälften är det multilaterala stödet som går via exempelvis FN och EU.

– Nu går allt mer till de multilaterala strukturerna, vilket gör att vi får svårare att vara med värderingsmässigt och stödja de specifika verksamheter och den inriktning vi vill se, säger Kerstin Lundgren, utrikes- och biståndspolitisk talesperson för Centerpartiet.



Hon föreslår ett mer nischat svenskt bistånd, där man fokuserar på ett fåtal av de globala hållbarhetsmålen inom det så kallade Agenda 2030. Det handlar i första hand om fattigdomsbekämpning, att stötta kvinnor och demokratikämpar samt klimatfrågan. Genom att prioritera det bilaterala utvecklingssamarbetet kan Sverige dessutom lättare ”göra skillnad värderingsmässigt”, säger hon.

– Det handlar om att ge Agenda 2030 ett tydligt svenskt mervärde. Om vi ska kunna göra riktig skillnad och vara synliga behöver vi vara mer fokuserade. Vi kan inte göra allt för alla. Det kräver ett ökat fokus.

Vad är det Sverige gör i dag som man då bör sluta med?

– Det behöver vi enas om mellan partierna. Det är inte bra om vi kastar från det ena året till det andra eftersom det är en kort sträcka fram till 2030.

I dag är det 35 länder som Sverige har utvecklingssamarbete med. Bör det bli färre?

– Vi är beredda att diskutera också den typen av avsmalning. Vi säger att vi ska fokusera på de fattigaste länderna, det är vitalt. Så vi kan komma att behöva förändra vår närvaro. Det viktiga är att vårt stöd bidrar till att göra länder självständiga och biståndsoberoende och att det leder till en egenmakt i länderna.

Medelinkomstländer drabbas ju också av humanitära katastrofer, och demokratin hotas även i länder som inte är fattiga. Bör vi inte stötta sådana länder också?

– Agenda 2030 talar ju om att utrota fattigdom som mål nummer ett, och det är förstås en prioritering. Men när vi pratar om det humanitära biståndet så ska vi fortsatt vara en stor givare genom EU och FN också. Och när det gäller frihetskämpar så pratar vi också om värderingsstyrda insatser som vi kan göra när det sker demokratiförluster.

Frågan om demokrati väckte tidigt Kerstin Lundgrens globala intresse. Född 1955 och uppvuxen i ett industrisamhälle i Kramfors kommun minns hon månlandningen som fångade hennes tankar och fantasi om världen utanför. Hon engagerade sig i kampen mot militärjuntor i Grekland, Spanien och Chile. Hon demonstrerade mot Vietnamkriget och på universitetet i Uppsala läste hon internationella relationer, statskunskap och det som då hette ”u-landsfrågor” men i dagens kursbeskrivningar kallas utvecklingsstudier. Hon har suttit i Sidas styrelse och är i dag ledamot i riksdagens utrikesutskott.

Vi träffas på Centerpartiets riksdagskansli. Kerstin Lundgren har klämt in vår intervju under en kort paus i arbetsdagen i riksdagen. Innan hon slutar för dagen ska hon träffa en oppositionspolitiker från Kambodja som är på besök i Sverige. Just Kambodja säger hon är ett bra exempel på hur Sverige bör använda biståndet för att markera när utvecklingen går i fel riktning. Som OmVärlden tidigare rapporterat beslutade regeringen att dra in delar av biståndet till Kambodja efter att regimen under en längre tid undanröjt så gott som all opposition i landet.

– Jag tycker att vi ska arbeta på det sättet i fler länder. Vi måste stötta frihetskämpar på plats där vi har ambassader men också agera mot regeringar som stryper yttrandefriheten eller fängslar oppositionella. Biståndspengar ska inte användas för att göda totalitära herrar.



Medan demokratifrågan var det som gjorde Kerstin Lundgren globalt engagerad blev hon centerpartist genom sin tro på det lokala och småskaliga.

– Det var en lokalsamhällesdröm, en tro på att vi formar våra samhällen lokalt och bygger dem underifrån.

En käpphäst för Kerstin Lundgren i biståndsdebatten är därför just det lokala ägarskapet. Inte minst i klimatbiståndet är det viktigt att länderna man hjälper själva prioriterar klimatarbetet.

– Det handlar inte bara om att upprätta en verksamhet utan du måste få folk att våga och vilja satsa på det. Om projekten inte är prioriterade av landet självt har det ingen långsiktig verkan.

När det lokala ägarskapet fungerar är biståndet lyckat, menar hon. Ett annat område hon tycker är viktigt är insatser för att stärka kvinnor och flickor. Särskilt sådant som handlar om att i centerpartistisk anda ge ”möjlighet till egenmakt”, att exempelvis hjälpa kvinnor att starta företag, få en försörjning och ”inse att man har en möjlighet att stå på egna ben”. I det avseendet står hon bakom den nuvarande regeringens insatser för global jämställdhet, men om Kerstin Lundgren fick bestämma skulle hon inte kalla sin utrikespolitik för ”feministisk”.

– Regeringen kallar sin politik feministisk men det är ju en politik som i många stycken liknar det som gällt under väldigt lång tid. Det viktiga är att man ser att det finns maktstrukturer som vi är med och försöker förändra för att ge kvinnor samma möjligheter som män. Det handlar om mänskliga rättigheter.

En annan mänsklig rättighet är rätten att återvända, eller som det heter i artikel 13 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter: ”envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land.” Kerstin Lundgren tar upp detta apropå Socialdemokraternas förslag att använda biståndet som påtryckningsmedel för att tvinga länder att ta emot sina egna medborgare som ska utvisas från Sverige.

– Vi har all anledning att vara tydliga med att människor har rätt att återvända. Man kan inte stänga ute människor och göra dem statslösa så. Det gäller till exempel rohingyerna från Myanmar. Det frivilliga och säkra återvändandet är viktigt att hävda i den internationella kontexten. Med det sagt tycker jag att [socialdemokraternas förslag] är en tråkig utveckling. Vi ska inte gå in med bistånd för att sedan strypa det om man inte tar emot alla utvisade medborgare. Hot är inte den väg som man kommer fram med bäst.

Liksom sina kollegor i Alliansen är Kerstin Lundgren skeptisk till hur den nuvarande regeringen sköter relationerna med Palestina och det bistånd som går till att stötta det palestinska folket. Hon upplever att regeringen tidigare har brustit när det gäller insynen i biståndet dit.

– Det har varit bristande transparens och svårt att följa på openaid.se [den öppna databasen för Sveriges bistånd, reds anm.] vart biståndet gått. Vi har efterfrågat ökad öppenhet och såg också till att regeringen kom till utrikesutskottet för att svara på frågor om detta. Det är viktigt i alla områden vi är aktiva i. Korruption finns i många länder, inte minst i Afghanistan, och vi ska ta fighten mot den på alla ställen och inte blunda för den.

Läs mer: "Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden" 



Tycker du att regeringen blundar för den i dag i Palestina?

– Det kan finnas den typen av tendens.

Hon säger dock att stödet till UNWRA, FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar, är en ”viktig förutsättning för att klara situationen i området”, och att en förvärrad humanitär situation bara skulle öka osäkerheten och risken för upptrappad konflikt.

Medan Alliansen är enad i ifrågasättandet av Palestinabiståndet går åsikterna isär när det gäller andra frågor. Moderaterna vill vidga definitionen av bistånd och göra det möjligt att inbegripa militära insatser, medan Centerpartiet är mer restriktivt.

– Det är viktigt att hålla biståndsdefinitionen smal. Det finns förstås gråzoner, till exempel när det gäller minröjning, där militär kompetens kan krävas för att rensa minor. Sådana insatser kan skapa förutsättningar för utveckling, att kunna bruka marken och så vidare, men det är inte en direkt konfliktsituation. Vi ska inte finansiera någon Mali-insats med biståndsmedel, säger Kerstin Lundgren.

Och medan Centerpartiet vill prioritera fattigdomsbekämpning och bilateralt bistånd vill Moderaterna satsa mer multilateralt och sätta demokratibiståndet i fokus.

Läs mer: Moderaterna vill se närmare samarbete mellan bistånd och militär

Hur ska ni kunna enas om en gemensam biståndspolitik?

– Det handlar om förhandlingar, men det är en finkalibrering. I grunden har vi stora likheter. Jag är övertygad om att vi kan hitta en samsyn också med Moderaterna när det gäller det multilaterala. Vi måste dock vara beredda att satsa mer på bilateralt stöd om vi vill få genomslag för våra svenska värderingar, säger Kerstin Lundgren.

Trots stora utmaningar och oroväckande trender i världen ser Kerstin Lundgren positivt på framtiden. Särskilt i civilsamhället hittar hon hopp och tillförsikt.

– Det är fascinerande att se att Irland nyligen röstade för kvinnors rättigheter i folkomröstningen om abort. Sådant ger hopp, liksom att se hur människor i Polen står upp för sin rättsstat och vänder sig emot försök att inskränka den. Att se kvinnors fight i ”metoo” är ett annat exempel som visar på möjligheterna att knyta samman människor och åstadkomma öppenhet, dialog och förändring på sikt. Det handlar om ett civilsamhälle som reagerar, och hur människor gör skillnad. Det är positivt.


Axel Kronholm