Go to main navigation
news-correspondent-sherwin-bryce.jpg

"Bristen på demokrati och representation i säkerhetsrådet förlamar FN", säger Sherwin Bryce-Pease, ordförande för FN:n korrespondenterna.

Foto: teeveetee.blogspot.com

INTERVJU

FN-korrespondenterna: ”Vad som än händer i världen hamnar allt till slut i New York”

Varje år träffas världsledarna i New York för världens största politiska mingelparty. OmVärlden träffade ordföranden för FN-korrespondenterna som ska försöka fånga nyheter i kaoset  – och rapportera från en organisation som inte lever upp till sina egna standards.

Någon har under kvällen röjt undan det mesta men några plastglas med dricka står kvar på ett hörnbord och nedtrampade chips och servetter ligger och skräpar i hörnen. Rummet påminner om dagen efter ett ungdomsdisco i källaren till ett hyreshus från 60-talet. Men i själva verket befinner vi oss i FN-korrespondenternas, UNCA:s, föreningslokaler i FN-högkvarteret i New York.

– Ursäkta, vi hade lite party igår, säger Sherwin Bryce-Pease som är ordförande i föreningen och som i kontrast till dagen-efter-känslan ser oförskämt pigg och fräsch ut i oklanderlig mörkblå kostym och ett stort vitt leende.

Fokusera och välj hårt 

Föreningen har drygt 200 korrespondenter som medlemmar varav några dussin är fasta FN-korrespondenter med egna kontor i FN-skrapan. De delar ut stipendier och har varje år en prisutdelning för bästa FN-rapportering. Genom åren har den ena prominenta hedersgästen avlöst den andra. Nikita Khrushchev, Fidel Castro och Indira Ghandi för att nämna några.

FN har precis dragit igång sin verksamhet för året och om några dagar kommer världens ledare att fylla korridorerna. Det är en anspänning i luften.

– Säkerheten nästa vecka kommer att vara helt galen. Du kommer inte kunna röra dig i byggnaden. Vart du än går behöver du en eskort från kommunikationsavdelningen, säger Sherwin.

För att kunna täcka ett jätteevenemang med bokstavligt hundratals seminarier, presskonferenser och möten som pågår samtidigt handlar det om att vara förberedd, fokusera på sin egen nisch och låta presidenter och politiker komma till en själv, istället för att jaga runt efter de i byggnaden.

För Sherwin, som arbetar för sydafrikanska broadcastingföretaget SABC, kommer fokus ligga på landets president Cyril Ramaphosa och fredseventet Nelson Mandela Peace Summit.

– Men man vill ju täcka så många presidenter som möjligt. Mugabe är inte här för första gången på tre decennier, istället kommer den nya presidenten. Trump är alltid intressant. Iran, Norkorea. Men du måste vara brutal i dina prioriteringar, säger Sherwin.

Att röra sig mellan olika event kan ta två timmar bara i säkerhetskontroller. Flera gator kring FN-högkvarteret är avspärrade. Så att arbeta spontant är uteslutet.

Sherwin har jobbat åtta år i FN. Den som varit här längst är den legendariske AP-korrespondenten Edith Lederer med sina 20 år i byggnaden. Redan 1975 var hon den första kvinnliga korrespondenten på plats i Vietnam. Sedan dess har hon täckt kriser i allt ifrån Rwanda till Bosnien. Vid 75 års ålder visar hon inga tecken på avmattning utan sitter alltid längst fram på presskonferenserna.

Och med åldern kommer pondus. Edith Lederer är den enda som får ställa två frågor till FN:s generalsekreterare António Guterres vid en presskonferens senare under dagen. Och hon slänger inte ur sig frågorna som många av sina mer nervösa kollegor, utan låter varje stavelse ta den tid den behöver på sin utpräglade New York-dialekt.

Ett gigantisk fototillfälle

Trots alla världsledare i samma byggnad är det sällan det kommer ut så mycket nyheter av substans från FN-veckan.

– Det är för kaotiskt. Generalsekreteraren har över hundra bilaterala möten, det är bokstavligen ett industrigolv av rotation på handskakningarna. Från vårt perspektiv ser vi det mest som ett gigantiskt fototillfälle där man kan fånga olika ledare tillsammans, säger Sherwin.

Annars under året är säkerhetsrådet det som får mest fokus. Generalförsamlingen i all ära, men det är i säkerhetsrådet som det kan tas beslut som blir internationell lag, medan generalförsamlingens resolutioner mer är att betrakta som rekommendationer.

Säkerhetsrådet har en stor apparat för att hämta in information om händelser runt om i världen. Allt har en förmåga att leta sig till New York.

– När den israeliska armén skjuter människor i Gaza, då kommer informationen hit. Vad som än händer i världen hamnar allt till slut i New York. Det håller oss sysselsatta, säger Sherwin.

Däremot upplever journalisterna på plats en stor frustration över att all vetskap om övergrepp och människorättsbrott runt om i världen sällan leder till att FN agerar. Anledningen är låsningarna i säkerhetsrådet.

– Säkerhetsrådet är inte reformerat. Du har vetorätt för fem länder i världen som representerar maktbalansen från år 1945. Det är inte den världen vi lever i idag. Du har inget land från Sydamerika. Brasilien är den femte eller sjätte största ekonomin i världen, de har ingen plats. Tyskland har ingen plats, okej vi förstår varför det blev så, men kom igen, de har förändrats. Inget afrikanskt land, inte heller Indien. Japan är en av de största bidragsgivarna till FN men har ingen plats. Det här är inte representativt, säger han.

Bristen på demokrati och representation i säkerhetsrådet förlamar FN.

– Du kan bokstavligen ha ett land som står i vägen för framsteg i Syrienfrågan, därför har du den syriska situationen. Du kan ha ett land som står i vägen för att hitta en lösning mellan Israeler och Palestinier. Ett enda land, kom igen, säger han.

Enligt Sherwin är ett viktigt uppdrag för en FN-journalist att rapportera just om denna låsning, eller ”fars” som han väljer att kalla det.

– Som medieperson kan man lätt se när något bara är en show eller om det verkligen kan förändra situationen på marken. Just nu är det mycket show, många inlästa talepunkter, säger han.

Det är många möten att överblicka för alla journalister som samlas för öppnandet av FN:s generalförsamling.

FN:s handlingsförlamning vid konflikter oroar

Samtal om en reformering av säkerhetsrådet har pågått sedan 2007. Men det händer inte mycket. De permanenta medlemmarna är inte intresserade av förändring, enligt Sherwin.

Läs mer om hur FN ska reformeras här.

Sherwin har även märkt att mediepubliken förlorat tron på FN:s förmåga att förändra dynamiken kring olika konfliktsituationer.

– Jag tror att många uppfattar FN som fantastisk humanitär organisation. Det är här de är mest effektiva. När de ger människor mat, räddar folk. Även det fredsbevarande arbetet ses som positivt ur vissa aspekter. Men inte i termer av att förändra dynamiken på marken. Syrien är ett misslyckande, Jemen ser ut som ett misslyckande, Libyen likaså, säger han.

Samtidigt gör Donald Trump allt han kan för att underminera det multilaterala systemet.

– Och systemet fajtas inte tillbaka! Generalsekreteraren säger att multilateralismen är hotad. Ja, men vad ska du göra åt det! Man har inget hårt svar tillbaka. Det kan upplevas som frustrerande, säger han.

FN har också ett märkligt sätt att förhålla sig till transparens, vilket påverkar en journalists arbete. Trots att FN utåt predikar öppenhet, finns det ingen offentlighetsprincip inom organisationen. Ingen struktur för att exempelvis begära ut ett visst dokument.

– Allt handlar om kontakter. Det är såklart svårare i början. Du behöver vara här några år. Men det finns mycket läckor. Grejen med FN är att dokumenten sällan stannar särskilt länge i huset, utan skickas ut till medlemsstaterna. Om du verkligen vill få tag på något så har du alltså 193 potentiella läckor, säger Sherwin.

Mikael Färnbo