Go to main navigation
fn-adelluisa.jpg

Foto: Axel Kronholm

INTERVJU

FN-svenskarna: så fick de jobben i New York

Många unga drömmer om att få arbeta i FN – men hur är det? Och vad krävs för att få jobbet? OmVärlden träffade Luisa och Adel på FN-högkvarteret i New York.

Rapporthögen på Luisa Karsts skrivbord blir mindre och mindre. Under de senaste veckorna har hon gått igenom alla länder som redovisat sitt hållbarhetsarbete till FN. Det är fler länder än tidigare som rapporterat in, vilket förstås är glädjande men har inneburit mycket jobb för den 31-åriga svenskan från Umeå.

– Det verkar gå bra för länderna. De som rapporterar in hör förstås till de mer engagerade, säger hon.

En vanlig dag för Luisa Karst börjar med en promenad från lägenheten på nedre Manhattan upp till FN-sekretariatet på 45:e gatan. Hur dagen ska se ut är svårt att förutse: när generalsekreteraren behöver talepunkter i någon fråga som rör Agenda 2030 är det Luisa Karst och hennes kollegor som får skriva ihop dem. Ofta är det kort varsel.

Hon jobbar också mycket med den privata sektorn, näringslivet, och upprätthåller kontakter med delegater och statstjänstemän från hela världen.

– Det är väldigt kul att se hur många stora företag tagit till sig Agenda 2030 och jobbar hårt med den, säger hon.

Bygga internationell erfarenhet

Mitt emot FN-skrapan, på Första avenyn, jobbar Adel Elsayed Sparr med att stödja FN:s medlemsstater i deras arbete att förebygga och motverka extremism. Det är hans tredje månad på FN:s kontor för kontraterrorism och han har precis flyttat hit med sin fru och deras ettåriga dotter. Hemma i lägenheten står flyttlådor ännu ouppackade och IKEA-möbler väntar på att monteras.

Precis som Luisa har också Adel i uppgift att stötta det högre ledarskapet i organisationen med underlag, talepunkter och annan input inför möten.

Förenta Nationerna är ett jättelikt maskineri med omkring 40 000 anställda runtom i världen. Det har alltid funnits framträdande svenskar i organisationen; från Dag Hammarskjöld och Agda Rössel fram till i dag, där Ulrika Modéer, Åsa Regnér, Charlotte Petri-Gornitzka och Gunilla Carlsson har tunga poster i olika organ.

För att få in fler svenskar i FN-systemet har Sida en budget för så kallade juniora sekonderingar, där Sverige och FN delar på kostnaderna för att anställa unga på olika poster i FN. Under 2018 rekryterar sida ungefär 30 stycken JPO-tjänster (Junior Professional Officer) till olika FN-organ.

Luisa Karsts internationella gärning började som praktikant i Guatemala medan hon pluggade internationella relationer och mänskliga rättigheter. Efter examen åkte hon till Genève och praktiserade på den svenska representationen i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

– Där kände jag att jag ville jobba mera i FN, men samtidigt skaffa mig mer fälterfarenhet, så efter Genève åkte jag till Colombia som fredsobservatör för att stötta lokala organisationer som jobbar för fred och rättvisa, säger hon.

Efter en session hemma i Sverige som barnrättsrådgivare åt Plan International kom så möjligheten för knappt två år sedan att få jobba för FN genom det juniora sekonderingsprogrammet.

Adel Elsayed Sparrs första utlandspostering var som praktikant på Sveriges generalkonsulat i Jerusalem. Därefter fick han jobb på en tankesmedja i Jordanien som leddes av prins El Hassan bin Talal, och fungerade även som rådgivare åt honom.

– Jag tänkte aldrig att jag skulle söka mig till New York utan var inställd på att jobba i fält. Jag pratar arabiska och det var i Mellanöstern och Nordafrika jag tänkte att jag skulle verka, säger Adel Elsayed Sparr.

Men så dök en tjänst upp när han senare jobbade i Sverige för den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. Han såg då en chans att få fortsätta jobba med samma frågor och bygga på den internationella erfarenheten.

Tufft men lärorikt

Det var ingen enkel process för någon av dem. Först görs ett urval bland alla sökande: intervjuer, språktester och psykologiska tester. Sedan går ett fåtal kandidater vidare till FN som gör nya intervjuer och till sist väljer ut någon.

Det är ett tufft jobb med höga krav, men samtidigt lärorikt och givande, tycker de båda. Inte minst får man lära sig att ha tålamod med den ökända FN-byråkratin.

– Det går väldigt sakta. Det finns så många lager i FN som måste gås igenom innan beslut kan tas. Sen ska 193 regeringar enas i slutändan, så det är ju inte konstigt att det går sakta. Men generalsekreteraren har inlett ett gediget reformarbete nu där man ska fokusera mer på resultat och skala bort byråkratin, så vi får se hur det utvecklas, säger Luisa.

Utmaningarna till trots tycker Adel att det är imponerande att kunna samla 193 länder för att diskutera de stora globala frågorna.

– Visst finns det utmaningar, men FN är ju ett fredsprojekt just i egenskap av FN. Vi ska inte ta människor till himlen, vi ska rädda mänskligheten från helvetet, som vår egen Dag Hammarskjöld sa. Och i den här enorma apparaten finns hårt arbetande och otroligt kompetenta personer som varje dag verkar för det målet, säger han.

En skillnad mot många arbetsplatser i Sverige är de påtagliga hierarkierna. Det är inte så att man sticker in huvudet genom chefens dörr och bollar en idé, utan kommunikationen ska ofta gå genom närmsta överordnade som tar ärendet vidare till sin chef, och så vidare uppåt.

– Det är en annan sorts arbetskultur som svenskar kanske inte är vana med. Men pratar jag med folk här från andra länder så är det inte alls konstigt för dem, säger Luisa.

 

Vad skulle ni ge för råd till någon som vill jobba internationellt och få en fot in i FN?

– Det är viktigt att komma ut i världen och skaffa sig erfarenhet, till exempel genom att göra praktik. FN har väldigt få juniora positioner så det är hård konkurrens och man behöver ha några års erfarenhet först. Jag skulle rekommendera att man inte satsar på FN direkt utan gör praktik någon annanstans först, till exempel hos en icke-statlig organisation, säger Luisa Karst.

Hon påpekar att man inte med nödvändighet måste ha läst internationella relationer eller statsvetenskap för att ha en chans.

– Jag har kollegor som har all möjlig bakgrund, till exempel ingenjörer. FN behöver all sorts kunskap, så man ska inte tänka att det är kört för att man inte pluggat politik. Däremot är det bra att plugga språk. Jag jobbar på engelska, spanska och franska och håller just nu på att lära mig kinesiska. Ska man upprätthålla kontakter med andra är det en stor fördel, säger Luisa Karst.

"Underskatta inte att ta en kaffe med någon nyckelperson"

Adel Elsayed Sparr lyfter fram vikten av kontakter och nätverk.

– Alla mina tidigare jobb har jag fått delvis med hjälp av kontakter. Var trevlig mot alla du träffar och gör ett positivt intryck så att folk minns dig. Det är så himla många som läser freds- och konfliktstudier eller statsvetenskap, så många som kan språk, så det gäller att få en fördel i den hårda konkurrensen och då kan det hjälpa att känna rätt personer och ha bra nätverk. Man ska inte underskatta att ta en kaffe med någon nyckelperson eller hålla kontakten med utbytesstudenterna från universitetet, man vet aldrig när man stöter på varandra igen i framtiden och när de kan bli relevanta kontakter för en tjänst man vill söka, säger han.

– Sen är det också viktigt att vara beredd på kulturkrockar. Är man van med den svenska kontors- och arbetskulturen kan det skilja sig rätt mycket från vad andra är vana med. Kontorstider, hur man hälsar, att prata i mun på varandra, ögonkontakt, relationer, eller hur man förhåller sig till hierarkier. Allt det där kan skilja sig åt mellan olika kulturer, och det är viktigt att ha med sig den insikten. Att respektera mångfald är ju en av FN:s kärnvärderingar, och det är en viktigt utgångspunkt när man arbetar internationellt, tillägger Adel Elsayed Sparr.

Axel Kronholm