Go to main navigation
Max Andersson, miljöpartiet

Foto: Privat

INTERVJU

"Fossilföretagen undergräver klimatförhandlingarna"

Att världen har så svårt att enas i klimatfrågan beror delvis på trycket från fossilföretagen och deras lobbyister, menar Max Andersson, Europaparlamentariker för Miljöpartiet.

Varför har världen så svårt att enas om vad som ska göras i klimatarbetet?

– Det är ingen lätt sak att ställa om våra samhällen och radikalt minska utsläppen så att världen klarar att hålla klimatuppvärmningen under 1,5 gradersmålet. Det är tekniskt möjligt, men den politiska viljan saknas. Ett av skälen till att världens regeringar hittills inte har lyckats enas om bindande åtgärder är trycket från fossilföretag, som har ett direkt ekonomiskt intresse av att kunna fortsätta släppa ut och som gör vad de kan för att urvattna och försena klimatåtgärderna.

Hur jobbar de här fossillobbyisterna?

– De jobbar på många sätt. Vissa fossilföretag finansierar klimatförnekare och lobbar emot klimatåtgärder. Andra fossilföretag trycker på för fortsatta subventioner, och för att länder inte ska öka ambitionerna vad gäller minskade utsläpp. Den stora paraplyorganisationen Business Europes lobbystrategi läckte nyligen ut på internet, som visar hur de trycker på och argumenterar för att EU inte ska höja sina ambitioner i klimatarbetet.

Vilket inflytande har företagen på klimattoppmötet i Polen som pågår nu?

– Deras inflytande är framför allt på hemmaplan, där de påverkar världens regeringar redan innan klimatförhandlingsbuden tas fram. Det händer dock att representanter för företag har ingått i nationella delegationer under klimatförhandlingarna. COP24 har den polska kol- och gasindustrin som främsta sponsorer, som vill framställa sig som miljövänliga och skriver pressmeddelande att klimatförhandlingarna ger dem möjlighet att knyta affärskontakter med världens regeringar. Det är grönmålning, helt enkelt.

Hur inflytelserika är de?

– Klimatförhandlingarna fungerar mycket från en konsensusprincip, så om man kan uppmuntra ett land som Saudiarabien eller Polen att obstruera ännu mera, då kan man få ganska stark utväxling för det. Till sin natur så är det ju svårt att forska på vem som har politiskt inflytande i en lobbysituation, särskilt när lobbying äger rum i hemlighet. Men vi vet att de är många lobbyister som arbetar i klimatfrågan, att det fortfarande finns stora ekonomiska subventioner till fossilföretagen och det tyder på att de här företagen har ett politiskt inflytande.

Klimataktivister och civilsamhället försöker ju också påverka beslutsfattarna i sin riktning, precis som lobbyisterna. Är det inte så demokratin ska funka?

– Problemet är inte att olika krafter försöker påverka utan att de som företräder allmänintresset som miljön har mycket mindre resurser att göra sin röst hörd. Bara gasindustrin har trettio gånger fler lobbyister än miljörörelsen i Bryssel. Gång på gång ser vi att viktiga makthavare i till exempel EU-kommissionen träffar företagsrepresentanter mycket oftare än klimat- och miljöorganisationer. Om lobbyism inte fungerade skulle företagen inte lägga så mycket pengar på det.

Vad bör man göra för att komma åt problemet?

– Jag arbetar för ett skarpare regelverk så att lobbying inte ska kunna ske i hemlighet. Jag har redan fått igenom att EU-parlamentariker sedan 2017 inte längre kan extraknäcka åt lobbyföretag. Och nu driver jag att de politiker som är ansvariga för en lag ska behöva redovisa sina möten med lobbyister. Då kommer det till exempel att synas vilka politiker bara träffar industrin och aldrig miljöorganisationerna. Öppenhet skulle jämna ut spelplanen mellan de som har mycket pengar och de som har bra argument. Jag åker även till klimatförhandlingarna i Katowice för att trycka på för ett regelverk kring lobbyism i FN:s klimatförhandlingar. Idag kan industriorganisationer som förnekar klimatkrisen och motarbetar Parisavtalet ändå vara med, och det är inte rimligt. 

Axel Kronholm