Go to main navigation
valet 2018
jonas jacobsson gjörtler
moderaterna

OmVärlden träffar olika partipolitiker för att fråga de brännande frågorna om biståndet, inför höstens val.

Foto: Riksdagen

INTERVJU

Moderaterna vill se närmare samarbete mellan bistånd och militär

Alliansens största parti vill prioritera det humanitära biståndet, ställa hårdare krav på Palestina och använda bistånd i koordinerade militärinsatser med FN eller NATO.

Regeringen skjuter för brett när det gäller biståndet, tycker Jonas Jacobsson Gjörtler, utrikespolitisk talesperson för Moderaterna. Det första en Alliansregering skulle göra efter en valseger är att ”få till stånd en tydligare prioritering”, säger han.

– Jag ser en fara i att om man säger att allt är viktigt blir inget riktigt viktigt. Pratar vi utrikes- och säkerhetspolitik behöver vi fokusera mer på vårt närområde och vara mer aktiva i EU och Östersjösamarbetet. När det gäller bistånd bör man fokusera mer på det humanitära biståndet. Såsom det ser ut i världen med katastrofer och krig behöver det vara högre prioriterat.

Jacobssön Gjörtler säger att det ökade fokuset på humanitärt stöd inte behöver ske på bekostnad av det bilaterala utvecklingssamarbetet. Det kan ligga kvar på dagens nivå, men de nya resurser som kommer när biståndsbudgeten växer (när ekonomin också växer) bör i högre grad slussas genom multilaterala kanaler – FN och EU – till humanitära ändamål.

Också i arbetet med Agenda 2030 efterlyser Moderaterna en tydligare svensk nisch.

– Alla de här 17 hållbarhetsmålen är viktiga, men det är inte säkert att alla länder bidrar lika bra till alla. I Sverige är vi duktiga på kvinnors rättigheter, jämställdhetsfrågor och demokrati, där kan Sverige göra skillnad, säger han.

Alla Allianspartier säger att de vill ”prioritera” och ”fokusera” inom biståndet, men meningarna går isär om vad som ska prioriteras. Medan Moderaterna vill öka det multilaterala stödet vill Centern tvärtom öka det bilaterala stödet. Kristdemokraterna vill i sin tur stärka de svenska civilsamhällesorganisationerna. Medan Liberalerna och Moderaterna pratar om vikten av demokratibistånd säger Centern att fattigdomsbekämpning ska vara det främsta målet. Jacobsson Gjörtler hävdar dock att han tror att partierna ändå kan enas.

– Vi kom bra överens under åren vi satt i regering.

Jonas Jacobsson-Gjörtler blev politiskt medveten under 80-talet och Kalla kriget. Världspolitiken var ständigt närvarande, minns han, och han fascinerades av kampen mellan demokratier och totalitära regimer. Där grundlades också hans tilltro till civilsamhället.

– Ska jag peka på någon enskild händelse som påverkade mig säger jag välgörenhetskampanjer som Band Aid och Live Aid, där civilsamhället visade musklerna för hur man kunde åstadkomma resultat för att bekämpa fattigdomen, det var jätteviktigt. Det är ett minne som sitter djupt, säger han.

I början av 90-talet gick han med i MUF och liksom många ungmoderater från den tiden räknar han Margaret Thatcher och Ronald Reagan till sina politiska förebilder. Förutom att de stod på rätt sida i kampen mellan kommunism och kapitalism uppskattar Jacobsson-Gjörtler deras retoriska förmåga.

– De var båda två duktiga talare som inspirerade mycket. Det finns många fantastiska tal man kan lyssna på än i dag som känns relevanta även om de rör historiska skeenden, säger han.

I dag företräder han Alliansens största parti i utrikesfrågor, vars biståndsvision vilar på tre ben: demokratistöd, humanitärt stöd och klimatet. Jacobsson-Gjörtler säger att Moderaterna vill fördubbla det multilaterala klimatstödet som Sverige fördelar via exempelvis FN, (samt att åtminstone tio procent av det bilaterala stödet, som Sida handhar, ska ha klimat som huvudfokus senast 2022.)

Med undantag från Sverigedemokraterna är det dock Moderaterna som representerar den försiktigaste biståndsbudgeten av alla partier. Man är för ”enprocentsmålet”, att en procent av bruttonationalinkomsten ska läggas på bistånd, men inte förrän 2022. Moderaterna talar om en ”ansvarsfull uppräkning” som innebär att man når enprocentsmålet först under slutet av kommande mandatperiod.

– För oss är resultatet viktigt och vi har sett exempel på att pengarna inte alltid används på bästa sätt. I början av 2000-talet gjordes utvärderingar där det berättades om problem att göra av med pengarna i slutet på året. Vi ser att om man i en högkonjunktur snabbt ökar biståndsbudgeten så finns en risk att pengarna inte går till rätt saker eller används på ett effektivt sätt, säger han.

En fråga som länge varit kontroversiell inom biståndet gäller militära insatser och hur givare ska förhålla sig till dem. Förra hösten skrev Moderaterna i en motion att man vill ”att civila och militära resurser används i koordinerade insatser samordnade av FN eller regionala organisationer som Nato, EU och AU [Afrikanska unionen].” OmVärlden har tidigare rapporterat om hur Sverige varit ett av få länder som stretat emot inom EU när Kommissionen velat vidga biståndsbegreppet till att även omfatta militära insatser. Jonas Jacobsson-Gjörtler säger att han håller dörren öppen för att ändra den hållningen.

– Jag vill inte utesluta det. Grundläggande för att ge människor möjlighet att resa sig och länder att bygga välstånd är att man har en hållbar fred och kan lösa konflikter på plats. Därför är det svårt att isolera de här frågorna, de hänger nära ihop. Man måste få fred för att biståndsinsatserna ska kunna ge det resultat vi vill.

Lyssna på hela samtalet med Jacobsson-Gjörtler här

Carin Jämtin som nu är generaldirektör för Sida pratade nyligen i en intervju med OmVärlden om riskerna med att blanda samman rollerna mellan bistånds- och säkerhetssektorn. ”På det området vill jag ha en strikt linje, man får bättre humanitär hjälp då”, sa hon. Kan det bli besvärligt för er att driva igenom detta om ni har en Sidachef som är så bestämd i frågan?

– Jag tror att vi kan hitta en lösning här, möjligen tycker vi inte så olika som det kan låta. Vi är överens om att man måste hålla isär rollerna. Jag tror också att vi är överens om att insatser för att åstadkomma fred och att nå de långsiktiga målen för biståndet hänger ihop, säger Jonas Jacobsson-Gjörtler.



Ihop med de andra Allianspartierna har Moderaterna ifrågasatt regeringens bistånd till Palestina. Jonas Jacobsson-Gjörtler ställde själv en skriftlig fråga till biståndsministern i vilken han undrar hur hon och regeringen säkerställer att den palestinska myndigheten och andra aktörer i området uppfyller kraven på demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter och korruption som gäller för att få svenskt bistånd.

Biståndsministern svarade att generalkonsulatet i Jerusalem följer upp varje enskilt program, samt att det svenska stödet inte går in direkt i den palestinska myndighetens budget utan kanaliseras via bland andra Världsbanken och FN, och att man är redo att vidta åtgärder eller avbryta stödet om några oegentligheter uppdagas. Är Jonas Jacobsson-Gjörtler nöjd med det svaret?

– Jag tycker att det finns skäl att fortsätta titta på det här. Vi vet att det finns exempel på där man dragit in biståndet tidigare. Vi är dock inte för att man plockar bort biståndet eller vrider av kranen direkt när det uppstår ett problem. Man ska ställa tuffa krav och vara tydlig med dem och att det kan få konsekvenser för biståndet på sikt.

Jonas Jacobsson-Gjörtler säger att man bör sätta upp ”någon form av tidsgränser” utifrån vilka man kan följa upp hur den palestinska myndigheten jobbar mot antisemitism och våldsbejakande islamism.

– Lever man inte upp till det måste det få konsekvenser i att biståndet successivt skruvas ner.

Läs också: "Om det blir en alliansregering så kommer vi att göra om biståndet till Palestina i grunden"

Är det något i den palestinska staten som gör att man bör ställa hårdare krav på Palestina än andra biståndsländer som också kan ha problem med korruption eller mänskliga rättigheter? Vad gör Palestina unikt?

– Jag tycker man ska sälla samma krav, jag tror att det ligger mycket i att biståndet behövs i länder där saker inte fungerar, men vägen framåt måste vara att ställa krav på mottagarna och kräva att man jobbar i rätt riktning.

Axel Kronholm