Go to main navigation
menskopp Tanzania

Judith, utbildare i sexuell hälsa, från organisationen Maji Sasi i Tanzania visar upp en menskopp.

Foto: Ann Åkerman

INTERVJU

Menskopp i Tanzania: Vattensnål men dyr

En pilotstudie i Tanzania visar att menskoppen ger unga kvinnor större frihet och möjlighet att fortsätta gå i skolan. Men den är än så länge dyr och svår att få tag på.

– Man kan säga att studien utgår från mig själv, jag använder menskopp och tänkte att det borde funka även i Tanzania, säger Sara Gabrielsson, forskare vid Lunds Universitet, som har dragit igång ett pilotprojekt om mens och menskoppar i Tanzania.

Sara Gabrielsson är biträdande lektor för centrum för hållbarhet vid Lunds Universitet och initiativtagare till en undersökning om menskopps-användning i Tanzania. Efter att ha studerat socialantropologi och miljövetenskap, skrivit masteruppsats om privatisering av vatten i Filippinerna och forskat om hur småskaliga bönder i Östafrika anpassar sig till klimatförändringarna har hon blivit allt mer intresserad av hälsofrågor och av vatten och sanitet.

– Där kan man göra verkligen skillnad! säger hon.

Just nu är hon en del av det Sida-finansierade kapacitetsutvecklingsprogrammet Sustainable Sanitation in Theory and Action (SUSTAIN) i samarbete med University of Dar es Salaam i Tanzania. SUSTAIN har också en masterutbildning och fyra doktorander som får en doktorstitel inom sanitet. 

– Tanken är att vi ska belysa hela sanitetskedjan och stötta med utbildning, både på master- och doktorandnivå. Jag handleder och undervisar och lyfter även fram sociala och kulturella aspekter, säger Sara Gabrielsson.

Masterstudenten Bertha Mhepela tillsammans med forskaren Sara Gabrielsson. Foto: Ann Åkerman

Det är inom SUSTAIN som Sara Gabrielsson dragit igång ett ett projekt om mens och menskoppar eftersom det ingår i sanitetskedjan.

– Genom masterprogrammet träffade och undervisade jag studenten Bertha Mhepela som jag rekryterade, säger hon och påpekar vikten av lokal förankring:

– Eftersom mens är extremt tabubelagt, precis som blod och bajs – så ska man göra ett sådant projekt så måste det vara en tanzanier som är med och bygger tillit och förtroende.

"Som att öppna Pandoras ask"

Sara och Bertha samarbetar med den lokala organisationen Maji Sasi som betyder rent/säkert vatten på swahili. Maji Sasi arbetar långsiktigt med att luckra upp tabuer och prata sexuell hälsa med barn, tonåringar, föräldrar och i skolor.

Studien gick ut på att låta 30 tjejer från fyra skolor testa menskopp, vanliga bindor och tygbindor och sedan prata om hur de upplevde de olika alternativen men också om mens i stort och dess olika tabu.

– Det var som att öppna Pandoras ask, att prata mens med unga kvinnor i Tanzania. Alla har något att säga och ser det som en stor utmaning under uppväxten och skoltiden, men det är inget man pratar med varandra om, säger Sara Gabrielsson.

En av pilotstudiens många diskussioner som här leds av Bertha Mhepela. Foto: Ann Åkerman

I de här diskussionerna kom det till exempel fram att det finns saker som merparten tjejer inte får göra när de har mens – som att bära vatten, laga mat och plocka vissa grödor.

– När de fick frågan ”tror du på de här myterna?” så svarar de flesta nej, men man följer ändå de oskrivna reglerna. Väldigt få vet vad mens är innan de får den. Några tror att man blivit utsatt för häxkonst, säger Sara Gabrielsson och fortsätter:

– I en av fokusgrupperna ställde en 16-årig tjej frågan: ”Kan jag bli med barn om jag ligger i sängen bredvid en kille?” Vi mötte mycket okunskap, och mycket tabu.

Större skillnad i Tanzania än i Sverige

Många av de som var med i studien hade tidigare inte använt något av alternativen utan vanligare är att man använder små tygbitar, eller vad som helst med uppsugningsförmåga. Ofta obekvämt, och många stannar hemma från skolan.

Exempel på vad många av tjejerna i studien använder som mensskydd. Foto: Ann Åkerman

– Skolorna är inte anpassade, det finns inga papperskorgar och tillgången till vatten är ofta dålig vilket gör att många väljer att stanna hemma. Lärare vi pratade med ser tydligt att flickor är jätteduktiga i skolan fram tills det att de får sin mens.

Att stanna hemma i snitt fyra dagar i månaden funkar inte i den tanzaniska skolan där mycket bygger på memorering. Många hoppar av, gifter sig tidigare, får barn tidigare och blir fast i en fattigdomsspiral, berättar Sara Gabrielsson.

Menskoppen går att ha i åtta timmar i sträck, den går att kissa samtidigt med, mindre infektionsrisk och den går att ha i samtidigt som man rör på sig.

– Jag menar att den skulle göra större skillnad i Tanzania än i Sverige, säger Sara Gabrielsson som lyfter fram den dyra kostnaden som enda negativa faktor.

Vad såg ni för resultat?

– Första gången vi berättade för tjejerna om menskoppen, var reaktionen från både tjejerna och deras omgivning: ”No, that’s not gonna happen”. Men vår lokala samarbetsorganisation kunde gå in och berätta mer och förklara.

– Många uttryckte att just använda menskopp innebar väldigt mycket frihet. Några av reaktionerna vi fick handlade om att den inte läcker, inte luktar, det går att röra på sig. De fick bättre självförtroende och kände inte samma skam att ha mens.

Sara Gabrielsson lyfter också fram menskoppen som miljövänlig och vattensnål.

– Det är inte hållbart att använda bindor när det samtidigt inte finns någon bra avfallshantering och det går åt mer vatten åt att tillverka bindor än vad det gör att rengöra en menskopp.

– Positivt för tjejerna, och positivt för miljön, men det negativa är ju priset och tillgängligheten. Just nu är den inte tillgänglig för alla.

Sara Gabrielsson har många planer framöver som dels går ut på att dela ut menskoppar tillsammans med organisationen Femme International och dels att få till en större medicinsk studie tillsammans med ett nationellt medicinskt forskningscentrum.

– Målet är att följa 400 tjejer under en längre tid och titta närmre på sådant som deras närvaro i skolan, säger Sara Gabrielsson som också har andra studier på gång, om mens och myter till exempel.

Louise Gårdemyr