Go to main navigation
Eberto Diaz Colombia Fensuagro 
Melina Solca/Latinamerikagrupperna

Människorättsförsvararen Eberto Diaz demonstrerar 1 maj i Ciudad Bolivar, Bogotás största slumområde, där tusentals bönder, urfolk och andra internflyktingar har bosatt sig. 

Foto: Melina Solca/Latinamerikagrupperna

INTERVJU

Nu avgörs framtiden för Colombias fred

Fredsavtalet mellan Colombias regering och FARC belönades med Nobelpriset. Helgens presidentval kan avgöra fredens framtid. OmVärlden har talat med människorättsförsvararen Eberto Diaz som uttrycker oro.

När fredsavtalet mellan regeringen och Farc undertecknades i september 2016 var en av huvudpunkterna en omfattande jordreform som skulle gynna fattiga människor på den colombianska landsbygden, något som ännu inte implementerats.

– Freden har alltid varit något som vi småbrukare velat ha och kämpat för. Vi har alltid varit för en politisk lösning på den väpnade kampen och idag är vi väldigt glada för fredsavtalet. Men få människor äger fortfarande mycket mark, det vill vi förändra. Vi hoppas att jordreformen går igenom men är såklart oroliga, i den konservativa kongressen är stora markägares intressen tyvärr väldigt närvarande, säger Eberto Diaz.

En högerseger kan inskränka fredsavtalet

I kongressvalet i mars fick högerpartiet Centro Democratico flest röster. Då genomfördes också ett primärval där Ivan Duque från Centro Democratico och Gustavo Petro från vänsterpartiet Movimiento Progresistas blev de presidentkandidater som fick flest röster och förväntas gå vidare till en andra valomgång i juni. 

Ivan Duque har som ett av sina vallöften sagt att han ska modifiera fredsavtalet, det han och hans anhängare sätter sig emot är exempelvis att gerillamedlemmar, om de betalar offren pengar, kan slippa fängelse. Men att ändra i fredsavtalet kan spä på konflikten igen, varnar bland annat International Crisis Group.

– Vi hoppas att Colombia väljer en president som tror på landsbygden och vill göra de förändringar som krävs. Men vi är också realistiska och ser att det finns högerextrema intressen som inte vill reformera utan istället vill fortsätta med kriget, vilket är oroande, säger Eberto Diaz och fortsätter:

– Men nu har det colombianska samhället möjligheten att uppfylla det som står i fredsavtalet. Colombia kan inte fortsätta med krig och förstörelse. Nu är tiden för fred och demokratiska förändringar.

Eberto Diaz är också representant för det latinamerikanska och internationella småbrukarnätverket La Via Campensina som satt med vid förhandlingsbordet under fredsförhandlingarna. La Via Campensina är även med och följer upp implementeringen av fredsavtalet.

– Inför valet arbetar vi med både själv och hjärta, mot högern och mot de stora presshusen. Vi använder alternativa sätt att kommunicera – via internet och sociala medier, vi arrangerar demonstrationer och manifestationer. Vi hoppas att den kommande presidenten ska förstå att fred är en rättighet, att colombianerna behöver leva i fred.

Lever under hot

Som människorättsaktivist och småbrukare lever Eberto Diaz under ständigt hot och berättar att bara under 2017 har 17 civilsamhällesledare från Fensuagro mördats. Den totala siffran för mördade människorättsförsvarare i Colombia uppgår till över 200, bara under förra året. Amnesty listade Colombia som ett av länderna där de värsta brotten mot mänskliga rättigheter ägde rum 2017.

– Civilsamhället och människor på landsbygden har alltid varit offer för våldet. Rädslan är ständigt närvarande men terrorn som används för att motarbeta oss ska vi övervinna genom att fortsätta organisera oss.

Eberto Diaz tycker det är viktigt att poängtera att brotten mot mänskliga rättigheter inte bara kan mätas i antalet döda utan att också titta på sådant som hunger, arbetslöshet och tvångsförflyttning. 

– Många på landsbygden lever i fattigdom, många småbrukare har tvångsförflyttats och vi tvingas handskas med exploatering av våra naturresurser, knarkhandel och paramilitära grupper. Pengarna har koncentrerats till många få vilket genom åren spätt på våldet. Staten har inte gjort tillräckligt.

Är du ändå hoppfull?

–Huvudsaken är att vi har en framtid, vi har länge stått emot och vi fortsätter kämpa. Vi är många som kan stärka varandra i kampen – urfolk, afrocolombianer, arbetare och småbrukare. Det colombianska samhället ger aldrig upp.

Louise Gårdemyr