Go to main navigation
STOCKHOLM 20160609 Parul Sharma, människorättsjurist, en av årets sommarvärdar i P1 som presenterades under dagens presentation vid Radiohuset i Stockholm.

Parul Sharma driver viktiga frågor om mångfald, kvinnors rättigheter och hållbarhet, och hon låter samvetet styra: "Jag måste kunna se mig själv i spegeln", säger hon.

Foto: Foto: Fredrik Sandberg / TT

INTERVJU

Parul Sharma är biståndsdebattens mäktigaste 2018: ”Frivillighet löser inte klimatkrisen”

Hon är människorättsjuristen som följer sitt samvete och vill att lärare, kommuner och alla som jobbar för en mer hållbar värld ska få större uppskattning – men det måste sättas större press på företagen.

Grattis Parul Sharma som knep förstaplatsen i OmVärldens omröstning av biståndsdebattens mäktigaste!

– Wow, vad roligt att höra. Det gläder mig massor. Det känns roligt eftersom jag kritiserat listan förut för att inte vara så mångfaldig, liksom biståndsvärlden. Förhoppningen är att vi är på rätt väg.

Få debattörer rör sig över så många utvecklingsfrågor som människorättsjuristen Parul Sharma. Med sitt engagemang och arbete för Agenda 2030 har hon varit tongivande i flera tunga biståndsfrågor och debatterar allt från klimatet till anständiga arbetsvillkor, kvinnors rättigheter och en hållbar industri. I webb-omröstningen kammade hon hem förstaplatsen med stor marginal.

– Min ambition är att göra mänskliga rättigheter och hållbarhet folkligt. Jag försöker alltid tala med gemene man, så att alla kan förstå, inte bara en liten gruppering, säger hon.

Vilka har varit de viktigaste utvecklingsfrågorna 2018?

– Sambandet mellan näringslivets intressen och biståndet är det viktigaste. Det råder fortfarande en stor naivitet på det området. Men också kvinnors rättigheter, alltifrån flickors rätt, makten över sin kropp till jämställda samhällen har varit stort i och med #metoo. Sedan tror jag mångfald är viktigt. Vi kan inte ha ett civilsamhälle som talar om inkludering, men som inte står för det. Det är en stor utmaning, säger hon.

När regeringen beslutade att storföretag skulle ta plats i Agenda 2030-delegationen i december 2017 valde hon att hoppa av. Hon var på väg att hamna i en ohållbar situation, eftersom hon själv granskar och kritiserar företag i sitt arbete som konsult. Då skulle det bli märkligt om samma företag satt i hennes delegation. Hon gav därför regeringen ett ultimatum: kommer företagen in måste hon lämna sitt uppdrag som ordförande.

Du slutade som ordförande för Agenda 2030 för när regeringen ville låta privata företag få plats i delegationen? Hur ser du på det nu?

– Det fanns två lager. Det första var risken för jäv, något som är högst allvarligt för mig som jurist. Om något uppdagades kring ett av företagen, säg till exempel barnarbete, hur skulle det då se ut om företaget samtidigt satt i vår delegation? Om jag sedan förväntas uttala mig om företaget i andra sammanhang? Det andra lagret var att vi i delegationen gett skarpa förslag om styrmedel och ansvar för företagen, i förhållande till mänskliga rättigheter – hur går det då att ha med företagen? förklarar hon.

Däremot var hon öppen för att en paraplyorganisation som representerade företag, som Svensk Näringsliv, kunde ingå, men inte enskilda företag.

Att företagen tar ansvar för en hållbar värld är viktigt, är det inte bättre de är med?

–  Det är överdrifter. Det stör mig när välkända hållbarhet- och klimatexperter säger att näringslivet är på. Vi måste upphöra med att överdriva och vara blåslampa istället. Insistera på styrmedel och strängare genomlysning och lagar. Jag ser näringslivet på bilder från FN och samtidigt vet jag att inte så mycket görs, exempelvis vad gäller inköp och hållbar konsumtion, mål 12. Det händer inte mycket med inköpsprocessen. Det skadar människor. Men likt förbannat står man där i FN, men har fortfarande ingen aning eller överblick över konsekvenserna. Det är för tidigt och överdrivet. Gå hem och jobba istället så sparar vi tid och onödig greenwashing. Ju mer konsumenter ser det här desto mer uppgivna riskerar vi att bli, säger Parul Sharma.

Läs OmVärldens granskning; Så påverkar storföretagen biståndet

 

Varje år besöker Parul Sharma stipendieprogrammet "A Sea Change" och träffar flickor som ska studera vidare. 450 flickor har fått stipender hittills.

Hur går det för delegationen nu?

– Jag vet inte, men jag tror man skulle behöva stötta svenska folket, alla kommuner och individer, såsom lärare, som arbetar så hårt på lokal nivå. Mycket görs där. De behöver höra att de driver ett förändringsarbete som betyder mycket. Jag tror folk är nere nu.

Du är modig och följer din övertygelse, vad är det som driver dig?

– Mitt samvete: det som känns oklart med mitt samvete gör jag inte och det som känns bra gör jag. Ibland blir det jobbiga beslut som måste tas. Men jag måste kunna se mig själv i spegeln.

Vad har du fått din övertygelse/samvete ifrån?

– Jag tror den alltid funnits där, men har med min bakgrund att göra. Jag kommer ifrån en aktivistfamilj, både far- och morföräldrar var med i Ghandis frigörelsekamp i Indien. Så för oss är det brittiska förtrycket i modern historia väldigt färskt. Mina släktingar kastades ofta i fängelse i samband med icke-våldsprotester. Jag tror att de skulle vara jättestolta över den jag är i dag.

Tidigare arbetade Parul Sharma på advokatbyrån Vinge och utsågs av Veckans affärer till 2017 års mäktigaste samhällsförändrare inom näringslivet. I dag är hon konsult inom hållbarhetsarbete. Hon sitter i styrelsen för Water Aid och Bris och driver stipendieprogrammet "A Sea Change", där indiska flickor i delstaten Uttar Pradesh får chans till vidareutbildning efter gymnasiala studier. I dag har 450 flickor fått utbildning, de är sjuksköterskor, designers, lärare och pengarna kommer från privata givare som går in i stiftelsen.

– Jag arbetar jättemycket i Indien. Det är ett land som lärt mig allt om mänskliga rättigheter, säger hon.

Men utveckling i Indien går inte åt rätt håll. Människorättsaktivister och vänsterintellektuella har arresterats. Författaren och aktivisten Arundhati Roy menar att den högerpopulistiska premiärministern Narendra Modis regering kringgår konstitutionen och att landet rör sig mot fascism.

Parul Sharma instämmer och vänder sig också mot bilden av Indien som en framgångssaga.

– Polio är borta, liksom många farliga sjukdomar. Men de socio-ekonomiska klyftorna har blivit större. Det är värre för människorättsförsvarare och kvinnor nu. Det finns ett starkt agiterat civilsamhälle, men många råkar nu illa ut. När de som tillhör våra organisationer har presskonferenser kommer konstaplar och stänger ner möten –  i världens största demokrati.

Parul är hållbarhetrådgivare till företag och är ofta ute i högriskländer, här på besök på ett gjuteri i Indien.


Hur ser du själv på debatten om det svenska biståndet?

– Jag tycker biståndet under Lövin har varit sunt och relevant. De har varit snabba med att plocka upp den globala debatten och opinionen och rikta in biståndet, som exempelvis gensvaret på Trumps gag-ruleDäremot tycker jag det har varit sämre kring de skarpa målkonflikter som finns mellan Agenda 2030, vapenindustrins och vapenexportens påverkan på kvinnor i världen, att man där vägrar erkänna sambanden. Margot Wallström är för smart för att inte förstå det sambandet. Eller att biståndet inte räcker så långt så länge AP-fonderna gör förödande investeringar. Det måste till konsekvensanalyser för att vi ska bli tro trovärdiga.

Vad är det allra viktigaste för att skapa en hållbar och rättvis värld?

– Absolut viktigast är styrmedel och skarpare regler för klimatåtagande. Min största fasa är frivilligheten, människor är inte bra på det. Vi är inte världens centrum.

Är du hoppfull för världen?

 – Ja, det är populistiska och fascistiska vindar som blåser nu, men jag tror att nästa generation kommer att skapa starka hållbarhetsledare, som kommer att synas och märkas.

Ylva Bergman