Go to main navigation
Julia Kronlid sverigedemokraterna valet 2018

OmVärlden träffar olika partipolitiker för att fråga de brännande frågorna om biståndet, inför höstens val.

Foto: Riksdagen

INTERVJU

Sverigedemokraterna: Biståndet ska minska invandringen

Bistånd till flyktingläger “i krisens närområde” är en del av politiken för strypt invandring. Det säger Sverigedemokraternas vice ordförande Julia Kronlid som även har förståelse för Trumps gag rule och anklagar regeringen för att indirekt stödja palestinska terrorister.

När Sverigedemokraternas vice ordförande Julia Kronlid ska välja ett favoritland i världen faller valet något oväntat på den avlägsna Stilla havsnationen Papua Nya Guinea. Under uppväxten mitt i det svenska bibelbältet utanför Vetlanda kom hon i kontakt med Pingstmissionen utvecklingssamarbete. Under 2004 reste hon ner och volontärarbetade som undersköterska på deras sjukhusklinik i landet.

Resan och upplevelsen kom att påverka henne starkt.

– Det var fantastiskt. En av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv, säger hon.

Vad tog du med dig för erfarenhet därifrån?

– Jag fick erfarenhet av att möta ett nytt land och en ny kultur. För min del var det väldigt viktigt att anpassa mig efter den lokala kulturen. Jag gick i lokala butiker, jag köpte deras kläder, jag lärde mig om de sociala koderna, hur man beter sig när man sitter och äter på golvet till exempel. Väldigt mycket sådana små saker som man inte tänker på.

– De erfarenheterna har jag tagit med mig hem till Sverige när vi diskuterar det här kulturkrockar och sådana saker, säger hon.

Julia Kronlid har varit riksdagsledamot sedan 2010 och är talesperson i utrikes- och biståndsfrågor. Hon är en av de mer kända politiker i riksdagen, liksom Ebba Busch Thor (KD) och Elisabeth Svantesson (M), som profilerat sig som troende kristen och hon nämner också Jesus som sin politiska förebild.

Några av de frågor som Julia Kronlid har uppmärksammats för politiskt är att hon kämpat för att vårdpersonal ska kunna avstå från att utföra abort, så kallad samvetsfrihet. Hennes parti vill även inskränka aborträtten till vecka tolv.

Den hittills mest uppmärksammade intervjun med Julia Kronlid gjordes år 2014. I intervjun som publicerades av magasinet Sans ifrågasätter hon evolutionsteorin och säger bland annat: ”Jag accepterar inte evolutionsteorins påstående att människor härstammar från aporna.” Hon säger också att skolan borde lära ut evolutionsteorin som en teori bland andra.

Hur känner du för det här i dag?

– Det här var en högst personlig intervju om mig och min kristna bakgrund och så ställde man en fråga om detta. Sen tycker jag det har överdrivits och förvanskats lite grann. Det är absolut ingenting jag drivit politiskt. Och det har verkligen ingenting med bistånd att göra.

– Jag hoppas att man får vara kristen i Sverige utan att bli kölhalad i media, säger hon.

Julia Kronlid säger att hon valt Sverigedemokraterna eftersom hon tycker att partiet tydligast står upp för den kristna värdegrunden. Hon gillar också partiets åsikt att det kristna kulturarvet ska ha en positiv särställning i landet.

På vilket sätt hör din kristna tro och din politiska övertygelse ihop?

– Den kristna värdegrunden är en ledstjärna för min moral och etik men jag representerar SD:s politik som en helhet. Det här med evolutionen, det är ingen fråga som jag lagt någon stor vikt vid politiskt. Jag tror på en skapande Gud, men sen exakt vilka årtal och hur saker har gått till är inget som jag lägger någon vikt vid.

Du nämnde Jesus som en politisk förebild, vad tror du Jesus skulle sagt om världen i dag?

– Jesus var en person som ifrågasatte makteliten i samhället. Han såg till de utsatta och sa saker som kanske inte var politiskt korrekt. Han var en ganska modig person.

Vad tror du Jesus skulle tycka om SD:s flyktingpolitik. Skulle han inte vilja att vi, som Reinfeldt en gång sa, ”öppnar våra hjärtan” och tar emot de som lider och är på flykt?

– Alltså öppna sina hjärtan kan man göra, jag har ett öppet hjärta för utsatta människor. Men man måste kunna ha ett vettigt demokratiskt samtal om hur man ska göra det. Jag tycker att man hjälper mer effektivt i krisområdets närhet och att vi ska använda pengarna så effektivt som möjligt för internationell flyktinghjälp.

– I dag gynnas bara flyktingsmugglare och kriminella nätverk av den här asylindustrin. Det är inte alls säkert att det är de mest utsatta som lyckas ta sig till Europa, utan snarare de med mer resurser. Många kvinnor och barn blir lämnade kvar, säger hon.

Läs: "Svenska värderingar ska styra mer av biståndet"

Vad är det första du skulle göra som biståndsminister?

– Jag skulle vilja få en ordentlig insyn och transparens i biståndet. Jag vill veta hur det ser ut i verkligheten.

Men det är väl ganska transparent redan i dag?

– Jo visst är det det. Men om man verkligen vill veta hur det ser ut från det att skattepengarna lämnar Sverige till sista slutmottagare och vilket resultat det ger på marken så är det svårt, säger hon.

– Sen vill vi kraftigt öka den humanitära delen och flyktinghjälpen. Vi vill också att det långsiktiga biståndet ska jobba med förebyggande arbete så att kriserna inte uppstår från första början.

Är den kraftiga satsningen på humanitärt bistånd den största skillnaden mellan er och regeringens biståndspolitik?

– Det är en stor skillnad att vi vill prioritera den internationella flyktinghjälpen mycket högre. Med regeringens politik går mycket bistånd till institutioner, statsbyggande och kapacitetsutbyggnad och det är ju bra i teorin, men det är svårt att få det att ge resultat och fungera. Vi menar på att bistånd ska verka underifrån, utifrån befolkningens och deras möjligheter att själva vara med och utveckla sitt land.

35 länder har i dag utvecklingsbistånd via Sida. Finns det länder du vill lägga till eller ta bort från den listan?

– Vi har pratat mer i principiella termer att vi vill prioritera bistånd till de minst utvecklade länderna. Vi vill inte att bistånd ska gå till medelinkomstländer. Så utifrån det får vi se över det helt enkelt.

Du har varit en tydlig kritiker till Palestinabiståndet, bland annat i en interpellationsdebatt med biståndsministern. Vad är det ni inte gillar med det?

– Det vi kritiserat främst är biståndet till den palestinska myndigheten och att vi tycker att man ska ställa högre krav och villkor. Ska man ge bistånd som på något sätt kanaliseras dit, direkt eller indirekt…

Vad jag förstår så går det inget direkt stöd?

– Nej, det är mer indirekt nu. Men vi tycker i alla fall att man ska ställa krav på att den palestinska myndigheten ska ta avstånd från antisemitism och uppviglande till terrorism och de här löneutbetalningarna till terrorister.

Men ställs det inte höga krav redan i dag? För inte så länge sedan avbröts ett projekt när ett kvinnocenter fick ett namn av en självmordsbombare. När det uppdagats så agerade alla instanser.

– I det här fallet var det bra. Jag tycker att regeringen borde göra en större översyn över andra exempel som uppdagats. Det var till exempel en teater som hade hyllat terrorism som det har gått svenska biståndspengar till, där har man inte agerat. Det är ju självklart att man inte ska gynna organisationer som har antisemitiska åsikter eller uppmuntrar till terrorhandlingar.

Menar du att Sverige stödjer organisationer som uppmuntrar till terrorhandlingar i Palestina?

– Ja det skulle jag vilja säga att man inte har tillräcklig kontroll på, att man inte ställer tydliga krav, där skulle det behöva göras mycket mer. I exemplet med kvinnocentret så gjordes det, men den teater jag nämnde, där har man inte gjort någonting vad jag vet i alla fall.

– Men det är inte så att vi har något principiellt beslut på att inget bistånd får gå till Palestina, det handlar mer om att säkerställa att det går till bra saker, säger hon.

I interpellationsdebatten med biståndsministern så nämner du inte den israeliska ockupationen och det enorma människorättsbrott som det innebär. Är inte det grunden till hela problematiken?

– Det är en väldigt komplicerad problematik i konflikten mellan Israel och Palestina och det som hände för många år sedan när Israel blev attackerat från alla håll och tog områden i försvarsställning. Det viktiga är att man försöker få till bra förhandlingar mellan parterna. Det ska vara öppna förhandlingar och man inte på förhand ska staka ut slutresultatet.

I interpellationsdebatten svarar du så här på frågan om palestinierna inte har rätt till sin frihet: ”Frihet eller ockupation? Jag tycker inte att frågan är så ensidig och enkel. Jag vill se en hållbar lösning för båda sidor, där också israeler får leva i fred och säkerhet.” Vad menar du med det?

– Områdena inom Västbanken till exempel. Det finns områden där som är djupt heliga för judarna och man måste kunna diskutera det. Och det är inte heller så att det har varit ett historiskt erkänt palestinskt land där. Det här är svåra områden. Det viktiga är att båda folken får en fredlig och bra tillvaro snarare än att följa 1967 års gränsdragningar. Jag tycker att man måste ge parterna möjlighet till förhandlingar med olika lösningar.

Det finns många biståndsländer förutom Palestina med problem vad gäller korruption, hatpropaganda eller där myndigheterna ibland agerar i motsats till Sveriges mål med utvecklingssamarbetet. Sydsudan, Kambodja och inte minst Myanmar till exempel. Varför fokuserar ni så mycket just på Palestina, och inte någon av de här länderna, i er kritik av Sveriges biståndspolitik?

– Det har blivit väldigt uppmärksammat och aktuellt just med de här utbetalningarna till terrorister och väldigt uttalade antisemitiska åsikter.

Vad har utbetalningar till terrorister med svensk biståndspolitik att göra?

– Jo, eftersom Sverige har stöttat samma myndigheter som betalar ut pengar till terrorister. Det är inte samma pengar. Det är inte så att vi betalar terrorister direkt, men vi understödjer en myndighet som har den här policyn. Men absolut finns det andra länder och vi har även uppmärksammat till exempel Myanmar.

– Just de här problemen med stöd till myndigheter, som kan ha hög grad av korruption och brist på respekt för mänskliga rättigheter, det är ju ett av skälen till att vi snarare vill rikta bistånd till organisationer i civila samhället. Vi vill ha ett bistånd via organisationer som man har koll på och inte understödja korrupta regimer.

Läs: "Palestinabiståndet är kravlöst och bör göras om i grunden"

Det svenska biståndet till Palestina går bland annat till avloppssystem och småbönder. Vi har haft ett samarbete med statistikmyndigheten. Det går till organisationer i civilsamhället som arbetar med mänskliga rättigheter. Vad är fel i det?

– Då måste man titta på vad det är för organisationer. Och om det förekommit sådana uttalanden och sådant jag pratat om. Man måste ställa tydliga krav.

Men frågar man Sida och biståndsministern så ställer Sverige redan i dag den typen av krav?

– Inte om man ger bistånd som indirekt går till den palestinska myndigheten. För myndigheten har inte slutat med sina terroristutbetalningar, de har inte slutat med sina uttalanden.

Men Sverige ger inte bistånd direkt till myndigheten?

– Om man läser biståndsministerns svar till mig i interpellationsdebatten så är det ändå så att biståndet går indirekt, via internationella organisationer, med slutmålet att bidra till statsbyggande. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att man indirekt stödjer den palestinska myndigheten.

Då är det till exempel stöd till statistikmyndigheten, den typen institutionsbyggande?

– Ja, och då måste man också ställa krav på myndigheten att sluta med de här utbetalningarna.

Men de utbetalningarna till terrorister utför ju inte statistikmyndigheten?

– Nej, alltså nu får man ju gå in och titta på… Nu pratar jag generellt och principiellt. Sen kan det kanske finns exempel som går att försvara. Men jag tycker att det är viktigt att man ställer de här kraven och att man ställer upp de här villkoren.

Omvärlden har bettt Julia Kronlid återkomma med källor till påståendena ovan, men hon inte återkommit. Biståndsministern har svarat på flera av dessa påståenden i Riksdagen om det svenska biståndet till Palestina. Inget svenskt stöd går direkt till den palestinska myndigheten utan till civilsamhällesorganisationer och olika internationella organ. Detta bistånd förmedlas enligt samma regelverk och principer som biståndet till övriga svenska samarbetsländer.

När det gäller den generella biståndsramen vill Sverigedemokraterna slopa det traditionella enprocentsmålet, att en procent av statsbudgeten ska gå till bistånd. Istället vill partiet införa ett golv på minst 0,7 procent av BNI. Enligt Julia Kronlid är syftet att göra biståndet mer ”flexibelt”.

– Men de senaste biståndsbudgeterna som vi lagt har vi legat över 0,7 procent. Senaste var 0,94 procent. Och eftersom vi inte gör en massa avräkningar för flyktingmottagning så blir ju själva slutresultatet i biståndsbudgeten har ju blivit högre än regeringens, säger hon.

På vilket sätt hänger er biståndspolitik ihop med er flyktingpolitik?

– De hänger ju naturligtvis ihop. Det handlar ju som jag sa tidigare inte om att hjälpa flyktingar eller inte hjälpa flyktingar. Det handlar bara om hur man vill hjälpa. Vi tycker det är viktigt och effektivt att ha en generös politik för att hjälpa i närområdet.

Julia Kronlid berättar att Sverigedemokraterna vill satsa mer på bland annat utbildning för barn som är satta i flyktingläger under lång tid. Och även mer till återuppbyggnad. Hon talar om de kristna grupper som nu flyttar tillbaka till Nineveslätten i Irak efter terrorgruppen IS slagits tillbaka.

– De har ingenting. IS har rivit deras kyrkor, deras sjukhus, deras skolor. De börjar från noll. Där skulle vi kunna göra mycket mycket mer för att stötta och hjälpa de.

Ni pratar ofta om kristna grupper i Mellanöstern. Hur kommer det sig att den frågan ligger er varmt om hjärtat?

– Det är en av världens mest förföljda grupper. Kristna har blivit extremt utsatta i Mellanöstern och förföljda, mördade, slaktade, fördrivna. Vi tycker till exempel att man ska erkänna IS förföljelse där som ett folkmord. Det är fruktansvärda saker som har skett mot minoriteter. Men givetvis är inte de enda utsatta, vi stödjer andra grupper också.

Läs: Moderaterna vill se närmare samarbete mellan bistånd och militär

Inom EU är trenden att biståndsmedel satsas på gränsskydd och man planerar flyktingläger i Nordafrika. Julia Kronlid tycker överlag att EU är på rätt spår. Det viktiga är att stoppa de ”illegala asylindustrin” som hon kallar den. Istället vill Sverigedemokraterna att all mottagning av flyktingar ska hanteras av FN:s flyktingorgan UNHCR, så kallad vidarebosättning.

Det har aldrig varit så många människor på flykt som i dag. Och många spår att det kommer öka med klimatkriser och fler konflikter. Borde inte världen arbeta tillsammans och hjälpa dessa människor istället för att stänga gränserna som EU nu gör?

– Men det kommer inte att minska flyktingströmmarna. Det kommer fortfarande vara miljontals människor på flykt. Det man måste göra är att gå till grundorsakerna till varför människor flyr, genom olika insatser via biståndet eller utrikespolitiken. Och vi måste också se över flyktingpolitiken i grunden. Det finns redan ett system via UNHCR. Om det är människor som verkligen behöver förflytta sig av olika skäl och komma till andra länder så finns det möjlighet via vidarebosättning och det har vi i Sverigedemokraterna inte sagt helt nej till, säger hon.

Men det innebär att betydligt färre flyktingar kommer kunna få skydd i Sverige.

– Ja, men det kanske blir de som mest behöver det. Då får man också mer resurser till att hjälpa ännu fler i krisens närområde.

Julia Kronlid tycker att Sverige ska verka för en FN-överenskommelse som innebär att flyktingar endast har rätt att söka asyl i ”första säkra land”.

– Är Sverige första säkra land, ja då ska man söka asyl här. Man ska inte kunna ta sig från land till land till land och passera fler säkra länder. Det är inte hållbart i längden.

Kan du förstå dem som tycker det är ologiskt och ett steg i fel riktning att minska flyktingmottagandet samtidigt som antalet flyktingar i världen aldrig varit fler?

– Jag kan förstå att man tänker så i första läget. Men om man tänker efter lite noggrannare så är det mer ologiskt att man lägger jättemycket resurser på att hjälpa några få istället för att lägga resurserna på att hjälpa många i krisens närområde. Så jag tycker att det är ologiskt att man inte vill hjälpa så många som möjligt när vi har så stora flyktingkriser.

USA:s president Donald Trump har det senaste året skakat om världen genom att sluta landet inåt och antingen lämna eller ignorera olika typer av multilaterala avtal och samarbeten. Vad tycker du om den utvecklingen?

– Det beror ju på vad för typ av avtal det är, om det bidrar till någonting. Det är ju viktigt att USA är involverade i det internationella biståndet, internationella mänskliga rättigheter och säkerhetspolitik och sådana saker. Det är viktigt att de fortfarande finns med, för de är en stor internationell spelare. Men det beror ju på vad det är för fråga vi talar om.

Man skulle ju kunna tänka sig att det finns beröringspunkter mellan Trumps ”America First”-politik och Sverigedemokraterna. Står SD för en liknande ”Sweden First”-politik?

– Jag skulle inte vilja dra så långtgående slutsatser. Givetvis tycker vi att man måste prioritera upp svensk välfärd. Men samtidigt tycker vi att det internationella engagemanget är viktigt. Och det är ju själva förutsättningen för att vi med trovärdighet ska kunna begränsa asylmottagningen i Sverige, att vi samtidigt har ett internationellt engagemang för att hjälpa på plats. Så de sakerna hör ihop. Sen vet jag att våra ledamöter har varit kritiska till delar av Parisavtalet och vi är även kritiska till hur saker fungerar i EU, men det är ju inte så att det är någon principiell hållning att isolera oss i Sverige, bygga murar och slänga nyckeln i havet. Så är det absolut inte.

Sverige har ju tillsammans med ett antal länder varit väldigt kritiska till Trumps så kallade ”gag rule”, där USA stoppat bistånd till organisationer vars arbete på något sätt förknippas med abort. Vad tycker du om det?

– Jag har också varit lite kritisk till att man ibland har varit för, vad ska man säga, långtgående i hur man diskuterar abortfrågan men andra länder som kanske har en annan lite mer kritisk syn än Sverige. Men jag tycker inte frågan kan vara så svart eller vit åt ena eller andra hållet. 

Abortfrågan, eller vad menar du?

– Precis, i vissa länder där det är helt förbjudet och då blir det väldigt svårt för kvinnor. Då ska man kunna diskutera den frågan, absolut. Och sen finns länder där det är tillåtet. Frågan är var gränsen ska gå. Måste det vara så att alla länder har en lika liberal abortlagstiftning som Sverige för att de ska anses vara acceptabla? Det måste finnas någon slags förståelse kring varför vissa länder är abortkritiska. Jag tycker inte att man är så diplomatiskt i de här frågorna.

När det gäller ”gag rule” så har kritiker varnat för att det kan leda till tusentals kvinnors död i illegala aborter. Vad tycker du om den politiken?

– USA vill inte bidra till att länder får en liberalare abortlagstiftning som drabbar ofödda barn. De ser inte det som en mänsklig rättighet att utföra en abort eftersom det kanske strider mot en annan mänsklig rättighet, det ofödda barnets rätt att få fortsätta leva. Så de här rättigheterna går emot varandra, vilket varit en jättesvår fråga inom till exempel FN. Det man landat i är att det varken strider mot de mänskliga rättigheterna att utföra en abort eller att inte tillåta abort eller göra inskränkningar i abortlagstiftningen. Sen har man enats om att där abort är lagligt ska det vara säkert, i princip. Det är någon sorts kompromiss, frågan är ju svår.

– Om Sverigedemokraterna skulle få makten inom biståndspolitiken ser jag inte att vi skulle fatta beslut i frågan som är lika svartvita som Trumps beslut. Men absolut så finns det skäl att diskutera frågan, säger hon.

Mikael Färnbo