Go to main navigation
Lina Chawaf Radio Rozana

Lina Chawaf får Reportrar utan gränsers Pressfrihetspris 2018. Som syrisk journalist arbetar hon idag i exil.

Foto: Louise Gårdemyr

INTERVJU

Syriska journalisten Lina Chawaf: ”Hoten har blivit fler”

Journalisten Lina Chawaf arbetar med fara för sitt liv. I år tilldelas hon pressfrihetspriset av Reportrar utan gränser. 
– Det känns väldigt viktigt – inte bara för mig, för hela Syrien.

– Hoten från regimen är desamma som alltid. Men hoten från andra beväpnade grupper har blivit fler. Och det har också blivit mer på sociala medier, via Facebooks meddelandetjänst bland annat.

Hatet och hoten är återkommande och handlar om allt från Lina Chawafs illojalitet till sitt hemland till att vara kvinna på en ledande position. Hon har hotats till livet flera gånger och är efterlyst av regimen.

OmVärlden träffade henne redan 2015. Då hade hon drivit Radio Rozanna i två år. 

– Då fanns det en stark känsla av revolution, att stå upp för vår tro på yttrandefriheten – och det är något vi fortfarande gör, säger Lina Chawaf.

Radio Rozana sänder från en studio i Paris och en i Turkiet. Rapporteringen inifrån Syrien står lokala korrespondenter för. Men de har blivit färre. 2015 handlade det om ett 70-tal. Idag är knappt hälften kvar. 

– Några har dödats, andra har fängslats eller har tvingats fly. Regimen tar över allt mer och det blir svårare för oss att upprätthålla vår bevakning på plats i landet. Men det är ju inte bara vi som påverkas – det har blivit svårare för all media att rapportera inifrån Syrien, menar Lina Chawaf.

När revolutionen startade i Syrien 2011 vägrade Lina Chawaf bli en del av regimens propagandamaskin. Då fick både hon och hennes familj utstå hat och hot vilket ledde till att de tvingades lämna landet och flyttade då till Kanada. Familjen bor kvar i Kanada medan Lina växelvis bor i Frankrike och Turkiet.

Den sista gången Lina Chawaf själv åkte in i Syrien var på pressfrihetsdagen i april 2015.

– Jag har inte kunnat åka in i landet sedan dess, det har blivit för farligt att återvända, säger hon.

Fler journalister hotas

Det blir allt farligare att arbeta som journalist på många platser i världen, visar 2018 års pressfrihetsindex. Allt fler länder blir ”svartlistade” då de har allvarliga problem och en nästintill icke-existerande pressfrihet. Syrien var det mest dödliga landet för journalister att verka i 2017 där minst 12 personer dödades i tjänsten. Dessutom hålls fler än 20 journalister som gisslan och ännu fler tvingas fly, enligt Reportrar utan gränser. 

Den senaste rapporten kommer från Afghanistan där tio reportrar och en fotograf blev måltavlor i ett självmordsdåd i Kabul. 

– När jag såg bilder från Kabul blev det en direkt jämförelse med bilder som kommer varje dag från Syrien. Jag tänker på det höga priset som journalister runt om i världen betalar. De arbetar med fara för sitt liv i kampen för pressfrihet, säger Lina Chawaf.

Som kvinna och journalist blir det också andra typer av hot där mycket enligt Lina Chawaf bottnar i avundsjuka. 

– Inom Rozana är vi tre kvinnor på ledande positioner. Normalt sett hittar du inte kvinnor på toppen i det traditionella samhälle jag kommer ifrån. Det är en utmaning men jag försöker ta den diplomatiska vägen – att prata. 

En raserad revolution

Sedan revolutionen och krigets utbrott har mycket i Syrien förändrats.

– Det är ett väldigt splittrat land idag, komplicerat att förstå sig på. Det finns så många olika grupper med många olika åsikter. Hela revolutionen handlade om att acceptera den andre – men det har inte lyckats, säger Lina Chawaf trött.

Lina berättar om en gäst hon haft i sitt program ”The Syrian Talk”, en doktor från Aleppo. 

– Han sa att ingen längre brydde sig om frihet. När en människa får ett vapen i handen så förloras tron på frihet.

I programmet "The Syrian Talk" träffar Lina Chawaf olika syrier som berättar om sig själva. Här är hon tillsammans med en syrisk skådespelare som kom som flykting till Frankrike. Foto: Privat

2017 hade Radio Rozana sju miljoner lyssnare. Merparten befinner sig utanför Syrien och vill ha samhällsinformation, lyssna på program i utbildningssyfte eller underhållas.

– Tidigare fanns det ett större hopp om att återvända bland våra lyssnare och då var man mer intresserad av rena nyheter från Syrien. För att se om det öppnades upp någon möjlighet att åka tillbaka. Men idag vill de syrier som flytt mest ha samhällsinformation om området de befinner sig i, berättar Lina Chawaf och tillägger:

– Till och med våra lyssnare i Syrien vill inte lyssna på nyheter längre. Men vi kan inte ignorera vad som händer – det är vår skyldighet att berätta. 

Frustrationen över hur Syrien bevakas av media i omvärlden lyser igenom.

– Vad är ekot från de kemiska attackerna? Även om vi inte vet så mycket – inte har exakta fakta om vem som är skyldig så är det viktigt att rapportera om civilbefolkningen som dödats i attackerna, säger Lina Chawaf med eftertryck.

Prisad syrisk journalist i exil

Att vara syrier i exil är speciellt. Lina Chawaf möts av både medkänsla och misstänksamhet.

– När jag berättar att jag är syrier blir folk antingen rädda eller visar medkänsla. Ibland måste jag försvara mig och förklara att ”vi är inte alla terrorister” – vilket verkligen sätter fingret på problemet när vi generaliserar. Ibland känns det som att man alltid blir utpekad för något.

När OmVärlden träffar henne den här gången deltar hon vid en global konferens för jämställdhet i Stockholm. På Radio Rozana sänds varje lördag ett särskilt program som lyfter kvinnor och jämlikhet. 

– Vi samarbetar med ett syriskt kvinnonätverk som består av många olika organisationer och lyfter allt från kvinnors rättigheter till olika vardagsproblem. Det är exempelvis många kvinnor som idag lever utan sina män. I det traditionella syriska samhället är kvinnorna ofta hemma – men nu behöver de hitta en egen väg.   

Lina Chawaf får på torsdagskvällen den 3 maj 2018 Reportrar utan gränsers pressfrihetspris 2018.

– Det känns bra, och väldigt viktigt – inte bara för mig, för Syrien. Pressfrihet var en de saker vi krävde i revolutionen och sedan dess har många journalister offrat sina liv. Om jag inte hade lämnat landet så hade jag nog inte heller levt idag. Jag är en överlevare och måste fortsätta kämpa.

Louise Gårdemyr