Go to main navigation
valet 2018
jonas sjöstedt
vänsterpartiet

OmVärlden träffar olika partipolitiker för att fråga de brännande frågorna om biståndet, inför höstens val.

Foto: Riksdagen

INTERVJU

Vänsterpartiet: Stopp för bistånd till flyktingmottagande

Biståndsbegreppet har tänjts ut för långt anser Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt, som vill att bistånd varken ska finansiera flyktingmottagande eller militära insatser.

En blivande biståndsminister i en ny regering i höst? Om det oväntade händer att väljarna samlar sig till vänster och Vänsterpartiet får vara med och regera kanske biståndsministerjobbet blir en uppgift för Jonas Sjöstedt. I alla fall har han meriter för den posten, till exempel elva år som EU-parlamentariker och ett långvarigt intresse för internationella frågor. Denne 53-årige trebarnspappa växte upp i en miljö där kampen mot apartheid i Sydafrika, militärdiktaturerna i Latinamerika och USA:s krig i Vietnam ingick i vardagspusslet. Att ”folket” som det heter på vänsterspråk faktiskt vann just dessa strider beror enligt Jonas Sjöstedt på att folklig kamp och organisering för demokrati och självbestämmande är effektivt och pågår hela tiden - även om det just nu samlas många mörka moln på den politiska himlen.

Vad är det första du skulle göra om du blev biståndsminister?

 Ta tag i förhandlingarna inom OECD-ländernas biståndsorgan DAC om reglerna för biståndet och begära att de blev mer strikta. Möjligheten till avskrivning för flyktingmottagande bör slopas. Bistånd ska vara bistånd och enprocentsmålet ett golv och inte ett tak.

 Jag vill också se ett bättre beslut om vapenexport än det som togs i vår riksdag nyligen. Det vi vill uppnå med vårt bistånd – utveckling, mänskliga rättigheter och så vidare – motsägs av vår egen politik när det gäller vapenexport, fortsätter Jonas Sjöström med indignation i rösten.

 Ett av de värsta exemplen är Jemen, där det pågår en humanitär katastrof. Sverige exporterar vapen till sex av de nio länder som bedriver det här kriget. Det ger oss ett medansvar.

 Ett annat exempel är Natolandet Turkiets militära överfall av Afrinprovinsen i norra Syrien. Där har man tagit emot massor av flyktingar och försökt bygga ett samhälle där kurder, araber, kristna och muslimer kan leva ihop. Sverige exporterar vapen till Turkiet, till exempel viss utrustning till de Leopard-stridsvagnar som rullade genom Afrins byar och bedrev etnisk rensning. Det håller inte, vi måste leva som vi lär. 

Jonas Sjöstedt skulle som biståndsminister också föreslå att Sverige erkänner Västsahara, som ju liksom Palestina är under ockupation sedan många decennier – grannlandet Marocko ockuperade större delen av landområdet år 1975.

– Det var ett bra och modigt beslut av den här regeringen att erkänna Palestina. Jag önskar att man skulle ha samma mod när det gäller Västsahara.

Vänsterpartiet liksom de flesta riksdagspartier tycker att kvinnors rättigheter ska genomsyra biståndet. Stöd till mödravård, familjeplanering och andra så kallade SRHR-insatser – de som USA:s president Donald Trump ogillade och drog in stödet till – bör öka och bli ett flaggskepp för svenskt bistånd och merparten av de svenska biståndskronorna bör gå till insatser för flickor och kvinnor.

Vänsterpartiledaren är i den här frågan ”djupt” besviken på en del vänsterkamrater i Latinamerika och kanske mest på den gamle frihetskämpen och Sandinistledaren Daniel Ortega i Nicaragua. En gång vänsterns älskling och revolutionära hopp, idag tillskyndare av Nicaraguas drakoniska abortlag – abort är totalförbjudet – samt anklagad för korruption och maktmissbruk.

– Normalt har jag samma syn som andra vänsterpartier runt om i världen i olika frågor, det är ju naturligt. Men Nicaragua är ett av de länder som sviker kvinnorna i abortfrågan, och det tycker jag är uselt, fräser Sjöstedt.

Varför finns det fattigdom enligt Vänsterpartiet och vad kan man göra åt den? Av era program och dokument kan man få intrycket att boven i dramat är kapitalismen och nyliberalismen.

– Fattigdom har flera orsaker: den orättvisa världsordningen, där mycket av världshandelns och ekonomins villkor dikteras av rika länder och stora företag. Vidare korruption, vanstyre och brist på demokrati. Det handlar också om bristande rättigheter för kvinnor och hela den koloniala historien med slaveriet och utnyttjandet av människor.

– De senaste årtiondena har stora delar av världens befolkning rest sig ur fattigdom och det är oerhört positivt. I delar av Afrika och Asien till exempel finns det en ny medelklass. Men ojämlikheten består – det gäller även Sverige.

Det går alltså att minska fattigdomen även i en tid som präglas av nyliberalism snarare än av vänstervindar, konstaterar Jonas Sjöstedt.

– Men många fattiga länder har fått kämpa för att undvika politiska lösningar inklusive en handelspolitik på omvärldens villkor. Indien är ett exempel, de har velat skydda sin läkemedelsindustri som är viktig för dem.

– Det har också skett en omsvängning i organ som Valutafonden och Världsbanken. De ifrågasätter numera själva sin tidigare politik, som gick ut på att ensidigt privatisera offentliga verksamheter och skära i offentliga utgifter. Till min häpnad har jag hört dem säga att den ökande ojämlikheten är ett hot mot den ekonomiska utvecklingen. En klart positiv förändring.

 

Vad kan det bero på?

 Jag tror att man såg att den tidigare nedskärningspolitiken inte funkade. Om människorna i ett land inte får tillgång till utbildning eller hälsovård kan de inte bidra till att utveckla samhället. Jag är övertygad om att jämlika samhällen med hög standard på utbildning och sjukvård inte bara är bättre för människorna, utan också för den omtalade tillväxten.

Andra biståndsfrågor som engagerar Vänsterpartiet är civilsamhället, fackliga rättigheter och företagens ökade deltagande i biståndet. Man anser att stödet till civilsamhället – eller folkrörelserna som man hellre säger – är viktigt och bra, och håller inte med om kritiken från bland andra Liberalerna att insynen är för dålig.

– Då tycker jag att de ska kolla Business Sweden och exportkrediterna. Där handlar det om betydligt större summor och mindre insyn. Därmed inte sagt att vi ska ha dålig insyn någonstans. Bistånd ska användas rätt och kontrollen ska alltid vara noggrann.

För Jonas Sjöstedt är fackliga rättigheter en grundbult för att ett land ska ta sig ur fattigdom. Rätten att vara med i facket ingår också i de mänskliga rättigheterna, men frågan är inte särskilt viktig i biståndet. En orsak till det låga intresset är att företag och länder som gynnas av låglöneproduktion inte vill ha upp det kravet på biståndsagendan, menar han, och pekar ut Kina som en av de största skurkarna.

– Kina är idag en förtryckare av fackliga rättigheter i särklass. Man använder våld och fängslanden för att krossa fria fackföreningar och slår ner flest strejker i världen. Men Kina är en så mäktigt aktör att omvärlden står där och mumlar. Det är en liknande situation i exempelvis Vietnam och Kambodja.

I Vänsterpartiets framtidsvision finns både en global strejkrätt ”att svenska arbetare kan gå ut i konflikt för att stödja arbetare i Colombia till exempel och vice versa” och fackliga rättigheter som ett viktigt krav i globala handelsavtal. Men Jonas Sjöstedt tror inte att han kommer att få medhåll från borgerligt håll, utan menar att ”det bara är vänsterkrafter och fackföreningsrörelsen som är intresserade av att driva den frågan”.

Läs mer: "Svenska värderingar ska styra mer av biståndet"

Vänsterpartiet vill också införa en så kallad Tobinskatt på finansiella transaktioner. Kring millennieskiftet fanns det en stor uppslutning inom både EU och FN för en sådan skatt, men idag verkar ni ganska ensamma kvar om det kravet.

– Frågan om finansieringsmekanismer för globalt utvecklingsarbete är jätteintressant. En Tobinskatt är ju en liten, liten beskattning på handeln med värdepapper och aktier på de globala börserna, men som på grund av den stora volymen ger mycket stora intäkter. Den kan också dämpa spekulationer, som ju är skadliga för ekonomin över lag.

– Beskattning av flygbränsle är en annan möjlighet. Pengarna skulle kunna gå till klimatbistånd till utsatta länder. Vi måste vara kreativa och hitta nya lösningar för det brådskar!

 

Ett annat V-krav som kan upplevas som lite dammigt är skuldavskrivningar. Den framgångsrika globala kampanj som bedrevs för ett 20-tal år sedan i den frågan ledde till att skuldbördan lättades för många fattiga länder. Men enligt Sjöstedt finns det ett antal länder som fortfarande är tyngda av räntor och amorteringar – ofta för lån till stora finansinstitut som när lånen skrevs på såg mellan fingrarna när det gällde kreditvärdighet och återbetalningsförmåga.

– Det kan handla om länder som har drabbats av naturkatastrofer eller är beroende av en enda vara för sin export och så har priset på den varan fallit. Mocambique är ett exempel. Om de får en del av sina skulder avskrivna kan de klara resten av lånen och ändå utvecklas.

Jonas Sjöstedt jämför med en situation i början av 1950-talet, då ett stort antal länder i Europa samlades för att diskutera Västtysklands oroväckande höga statsskuld. Man insåg att skuldbördan kunde leda till nya kriser i detta just avnazifierade land, och bland andra Grekland och Sverige gick med på att skriva ner sina lån.

– Därefter tog Västtysklands ekonomi fart. Så det var ett väldigt bra beslut.

Kan inte skuldavskrivningar vara demoraliserande för länder som faktiskt betalar sina skulder?

– Ibland handlar det om diktaturer som har lånat pengar på finansmarknaden, och de som lånade ut borde ha förstått att dessa pengar inte skulle komma folket till godo. Norge har tagit ett initiativ för att se vilka länder som har lånat pengar av Norge och om skulderna kan betraktas som legitima eller icke-legitima. Sverige borde göra likadant.

Läs mer: "Israeliska bosättare påverkar alliansens syn på Palestinabiståndet"

Biståndet till Palestina har väckt mycket debatt och flera allianspartier kräver att det görs om i grunden. Vad vill V och varför är Palestinabiståndet så kontroversiellt?

Det var bra och modigt av regeringen att erkänna Palestina, och biståndet till det palestinska civilsamhället är viktigt. Att stödet väcker debatt beror på att det berör kärnan i konflikten, det vill säga den israeliska ockupationen av palestinska områden, menar Jonas Sjöstedt.

 Delar av borgerligheten, men inte hela, ursäktar Israels ockupation. Men det är ockupationen och bosättningarna som är grunden till konflikten.

Han anser att det är ”oerhört” viktigt att stödja civila palestinska organisationer så att de en dag kan vara med och bygga ett fritt Palestina.

 Att de får stöd är inte detsamma som att ursäkta de fel som begås av den palestinska myndigheten. Vi försvarar aldrig våld mot civila, och det finns en betydande korruption i Palestina. Men allt försvåras av den israeliska ockupationen.

Borde inte regeringen vara mån om goda relationer med Israel också? Det är ju en del av kritiken, att man har gått för långt.

– Jag tycker absolut att man ska ha goda med relationer med Israel och jag träffar själv Israels ambassadör ibland. Med den särskilda historia som Israel har och förintelsen som en oerhört allvarlig bakgrund måste man försöka förstå Israels agerande. Och Israel måste veta att deras existens är garanterad.

– Men det israeliska samhället, som tyvärr ibland är intolerant, skadas också av ockupationen. Man fostrar in generation efter generation av unga israeler i rollen som ockupanter, och det påverkar samhällsklimatet i Israel negativt. En verklig omsorg om Israel skulle befria dem från bördan av att vara ockupanter.

En bättre värld är möjlig skriver ni i ert internationella program. Men idag är känslan snarare att en sämre värld är trolig. Vad ska hända för att världen ska bli bättre? Vad ger dig hopp?

– Hoppet att människor fortsätter att göra motstånd. Många länder som var diktaturer när jag växte upp är idag demokratier. Under de senaste decennierna har Sovjetkommunismen brutit samman, Latinamerika befriat sig från militärdiktaturer och apartheid i Sydafrika liksom diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal fallit. Den här utvecklingen är frukten av människors strävan, arbete, kamp och organisering och den kommer fortsätta.

– Det är viktigt att vi jobbar med de goda krafterna - särskilt i en tid med auktoritära ledare som Orban, Erdogan och Trump, som är farliga för världen.

– Men den fråga som bekymrar mig mest är klimatet. Vi har väldigt lite tid att få ned klimatutsläppen. Alla våra ansträngningar i den internationella politiken bör inrikta sig mot det.

Agneta Carleson