Go to main navigation
Anna Hammarstedt

Anna Hammarstedt med en flyktingfamilj från Syrien.

Foto: Sarah Hasselbarth

Intervju: Anna Hammarstedt

"Det är flyktingbarnen som ska bygga upp landet"

Mitt under en av landets kallaste vintrar springer de runt utan skor. Bland de hundratals syrier som varje dag korsar gränsen till Jordanien är barnen bland de mest utsatta. Det berättar Anna Hammarstedt, som arbetar som volontär för organisationen ICMC, som stödjer flyktingar som kommer från Syrien till norra Jordanien för att söka skydd.

– Styrkan hos de här människorna är helt otrolig. Det är ofattbart. Man sitter där med någon som har förlorat hela sin familj, men de kan inte ge upp för de måste ta sig igenom dagen, säger Anna Hammarstedt och understryker att flyktingarna – trots allt de genomlevt – absolut inte är några offer.   

Anna Hammarstedt befinner sig just nu hemma hos sin programchef i Amman, Jordanien. Vi pratar på skype och jag ser hur hon gestikulerar framför webkameran. Hon är volontär för International Catholic Migration Commission, ICMC, och arbetar med syriska flyktingar som bor utanför flyktinglägren, i städer i norra delen av landet. Hennes främsta arbetsuppgift är att intervjua flyktingfamiljer i samband med att de får bidrag från organisationen. Allt ifrån pengar för hyra till gaskaminer och blöjpaket. Enligt UNHCR befinner sig just nu uppemot 286 000 syriska flyktingar i Jordanien.

Eftersom organisationen ICMC inriktar sig på de allra mest utsatta träffar Anna Hammarstedt många äldre personer och ensamstående kvinnor med barn. Det är de djupt traumatiserade barnen som gjort störst intryck på henne.

– Varje gång man intervjuar familjerna så står barnen vid sidan av sina föräldrar som små vuxna och lyssnar på allting. Ibland rufsar jag dem i håret eller kittlar dem och när de väl skrattar så andas jag ut och tänker att ”bra det är barn”. Jag måste alltid dubbelkolla att det faktiskt är barn som står där.

Anna Hammarstedt berättar en historia som hon inte kan skaka av sig. Om en ensamstående kvinna med en tvååring och en fyraåring som ICMC var hemma hos för att intervjua.

– Hon hade varit med om jättemycket. Hon hade blivit arresterad med sina barn, både hon och hennes man hade torterats och de hade skilt sig nu eftersom han aldrig blev sig lik igen.

De frågade den syriska kvinnan hur hon såg på framtiden. Framför barnen svarade hon kort: ”Vi kommer säkert att dö. Om inte Gud kommer ihåg oss så kommer vi att dö”.

– Ens instinkt säger att man inte får prata om krig framför barn, att man måste skydda dem från det onda. Men det här är ju ingen nyhet för de här barnen. De har ju själva genomlevt det här. De saker som man själv blir chockad över är vardag för dem, säger Anna Hammarstedt.

När OmVärlden frågar om det finns någonstans där barnen kan få hjälp, berättar Anna Hammarstedt att organisationerna i området har olika roller och samarbetar. När de möter traumatiserade barn så kan de hänvisa dem till andra organisationer som jobbar med den typen av problem. Hon säger också att det blivit vanligare med så kallade ”Child Friendly Spaces” som används tillfälligt i krissituationer för att ge barn stöd, omsorg och skydd. Ett fenomen som Anna Hammarstedt menar är viktigt och som det behövs mer av. Inte bara för barnens skull utan även för att ge förä ldrarna – framför allt kvinnorna – andrum.

– Kvinnorna behöver en plats där de kan prata också. Speciellt eftersom det är många ensamstående kvinnor som känner att de inte kan lämna huset ensamma. De blir väldigt isolerade i hemmet.

En viktig aspekt som Anna Hammarstedt säger att de flesta organisationerna i området arbetar med, är att få de syriska barnen i skola. Bland annat Unicef hjälper till med att bygga ut skolor i Jordanien och hyr in lärare som kan arbeta dubbelskift.

– Det är otroligt viktigt om de ska återvända hem sen. Det är ju den generationen som kommer behöva återuppbygga sitt land, säger Anna Hammarstedt.  

För de flesta syriska flyktingar är återvändandet det enda möjliga framtidsscenariot berättar hon.

– Enda gången man ser glädje i deras ansikten är när de pratar om att få åka hem. De kan gråta sig igenom en hel intervju och när man sen i slutet frågar om deras förhoppningar inför framtiden så svarar de bara att de vill återvända hem. Även om det kanske betyder att återvända till ingenting.

Sigrid Petersson