Go to main navigation
Åsa Regnér, Generalsekreterare RFSU

Åsa Regnér, Generalsekreterare RFSU

Foto: Johanna Hanno

Intervju

I extremt odemokratiska samhällen far kvinnor ofta ännu mer illa än i andra samhällen

Två saker är grunden för individuell och samhällelig utveckling. Det första är att kunna bestämma om sin kropp och sin sexualitet, det andra möjligheten till egen inkomst. När det gäller män ifrågasätts detta aldrig – när det gäller kvinnor ifrågasätts det ständigt.

Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, ser ut att vara fylld av energi efter helgledigheterna, redo att ta sig an årets utmaningar. Och det finns en del att bita i.

HON MENAR ATT utvecklingen för kvinnors mänskliga rättigheter på flera sätt gått bakåt under de senaste 15 åren. De rättig-heter som slogs fast i internationell rätt i samband med kvinnokonferenserna i Kairo och Peking 1994 och -95 är mer kontroversiella i dag än de var då. I stor utsträckning beror det på en starkare sammanblandning av religion och politik i många länder.

I EU, världens största biståndsgivare, är den konservativt religiösa påverkan betydligt starkare nu än för 10–15 år sedan. Det är Polen, Irland och Malta som ”frontar” när det gäller att stoppa kvinnors rättigheter – framför allt i abortfrågan. Men det finns också länder som gömmer sig bakom dem, som inte tar striden, förklarar hon.

EU LAGSTIFTAR INTE om aborter i sina medlemsländer, men eftersom EU har en gemensam utrikes- och biståndspolitik måste EU ändå ibland ta ställning i dessa frågor. I dag agerar EU emot, eller blockerar, fri abort i FN till exempel. Och när EU som region gör det är det ett kollektivt agerande, som Sverige inkluderas i.

– Vi vet dock att Sverige anstränger sig i förhandlingarna, kommenterar Åsa Regnér.

Under 2011 har först Ungern och sedan Polen ordförandeskapet i EU, just när EU bygger upp den nya utrikestjänsten där biståndsfrågorna ingår.

Att EU har svårt att gå längre än vad Polen, Irland och Malta tillåter räcker inte by far för en union som säger att dess drivkraft är demokratiutveckling och mänskliga rättigheter. Nu gäller det att vara taktisk och strategisk.

Åsa Regnér understryker att religionsfrihet är en viktig mänsklig rättighet och att det hon vänder sig mot är sammanblandningen av religion och politik på ett sätt som väljare inte kan genomskåda eller rösta bort.

Trots allt dominerar länder som har en tillåtande abortlagstiftning inom EU och det gör att även rättighetsagendan har gått framåt, med hjälp av politiska ledare, frivilligorganisationer och enskilda aktivister – och millenniemålen.

Men det är ingen självklarhet. Sverige och likasinnade länder måste gemensamt hitta nya, tuffare, metoder för att knäcka de politisk-religiösa argumenten och driva fram en radikal agenda baserad på överenskommelserna från 1990-talet. Sverige har tagit upp såväl könsstympning som hedersrelaterat våld och aborträtten bland annat i FN-sammanhang. Men en ny växel måste i för att komma framåt.

VI TRÄFFAS I RFSU:S luftiga lokaler på Söder i Stockholm. En öppen kontorslösning, varvad med små arbetsrum med stora fönster, släpper in ljuset, trots att lokalerna ligger mitt i Söderhallarna. Hyllor dignar av böcker och rapporter om sex, jämställdhet och internationella frågor. Olika nummer av tidningen Ottar och en och en annan bild av Twilightvampyren Edward syns vid arbetsplatserna. 

På sitt kontor har Åsa Regnér en affisch där det står ”Gör en god gärning. Skaffa ett ligg.” Det handlar om insamlingen Love
Support – fem kronor per RFSU-kondompaket gick till Youth Vision Zambia. Åsa Regnér skrattar och beskriver sig som en obotlig optimist som tror att bästa vägen är att fortsätta att med politiska möten, rättsliga dokument, lobbying – att helt enkelt gneta på.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är grunden för kvinnors möjligheter att utveckla sig själva, få makt över sina liv och bidra till samhället. Så är det i Sverige, i Uganda, i Pakistan, eller var som helst.

Alltför ofta reduceras kvinnan till kropp – samtidigt som hon fråntas rätten att bestämma över den. Kvinnor utsätts för könsstympning, trafficking, våld och övergrepp.

– Det handlar om makt, menar Åsa Regnér och konstaterar att såväl formell makt som informell makt vanligtvis ligger hos män. Politiska och religiösa ledare har ofta ett gemensamt intresse av att kon-trollera kvinnors sexualitet. Det är ett sätt att bestämma över reproduktion och att få kontroll över befolkningen.

Tanken på att kvinnor skulle ha samma makt som män upplevs som hotfull i många länder. Den rädslan påverkar lagstiftningen, moraluppfattningen, rättssystemet, jämställdheten och maktbalansen – allting. I extremt odemokratiska samhällen far kvinnor ofta ännu mer illa än i andra samhällen.

I 20 ÅR HAR RFSU arbetat med internationell utveckling. I dag består drygt hälften av arbetet av bistånd om man ser till budget och verksamhet. Av allt RFSU jobbar med internationellt är de mest kontroversiella frågorna de som rör rätten till fri abort och hbt-rättigheter, alltså homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

Varje år dör cirka 70000 kvinnor i sviter av osäkra aborter. En siffra som legat på samma nivå i många år. Men mörkertalet är stort – Åsa Regnér var nyligen på Sri Lanka och fick då veta att självmordsfrekvensen bland gravida tonåringar var mycket hög, men det syns inte i statistiken för mödradödlighet.

Det finns också ett starkt samband mellan abortmetod och ekonomisk utsatthet. Ju fattigare man är desto farligare metoder och desto större risk att skadas eller dö. Ju rikare man är i ett land där man inte har tillgång till lagliga aborter, desto säkrare aborter kan man köpa. I Bolivia till exempel kan man köpa aborter av gynekologer som gör dem på kvällstid. Det är dyrt men säkert.

Den som dör i sviterna av ett ingrepp är ofta en ung kvinna eller flicka – inte sällan någon som har påbörjat en utbildning. Hon går miste om sitt liv och samhället går miste om en person som kan bidra till ökad utveckling.

– Vissa säger kanske att samhället också går miste om barnet?

Problemet är ju att kvinnor som inte vill genomföra graviditeten gör vad som helst för att slippa den. Det är ju inte så att de ”lyder” för att de inte tillåts göra abort. Därför betalar kvinnor i värsta fall med sitt liv, förklarar Åsa Regnér med hetta i rösten.

RFSU:S VÄG ÄR i stället förebyggande arbete som sexualundervisning, att motverka barn- och tvångsäktenskap och ge tillgång till preventivmedel.

Men sexualupplysning är fortfarande förvånansvärt laddat och sexualundervisning på en vetenskaplig grund är inte verklighet i särskilt många länder i dag. Många av RFSU:s samarbetsorganisationer i världen har en tuff tillvaro.

– Vi ser ingen trend att det blir lättare. Det är dessutom svårt att hitta finansiärer till frågor som handlar om sexualitet, konstaterar Åsa Regnér.

– Hälften av jordens befolkning är 25 år eller yngre och de är intresserade av de här frågorna. Sexualundervisning gör unga betydligt mindre utsatta och hjälper dem att göra bra val. Årets diskussion i FN om kvinnors rättigheter har utbildning som tema. Den svenska regeringen har valt att inkludera flickors sexualundervisning. Det är väldigt bra – jag tror att det kommer att väcka uppmärksamhet.

ÅSA REGNÉR HOPPAS att Millenniemålen ska vara i fokus under 2011. Åtminstone hälften av målen handlar om bristen på jämställdhet – och därmed om flickors och kvinnors rättigheter. Mål nummer fem, om mödradödlighet, släpar efter mest. Det är en fråga som RFSU uppmärksammar – ändå vill hon höja ett varningens finger.

– Risken är att mål nummer 5 blir jämställdhetsmålet. Utbildning och högre politisk makt – alltså det som ökar jämställdheten totalt sett – måste gå hand i hand med kampen mot mödradödlighet. Det är ett litet larm jag vill skicka ut!

RFSU har som målsättning att tio procent av Sveriges bistånd ska gå till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR. Men enligt en granskning av RFSU går i dag cirka sju procent till SRHR – om man räknar in stödet till hiv/aids-arbetet. Räknar man bort det blir bara knappt tre procent kvar.

Mellan 2006 och 2008 minskade stödet till SRHR med 130 miljoner, medan det tycks ha ökat något under 2009 och 2010.

– Det är bra att både Sida och UD talar mycket om SRHR och kvinnors rättigheter. Det finns en vilja att jobba med frågorna och det finns kunskaper. Men vi var förvånade över att det syntes så lite i anslagen. Det gäller att omsätta viljan till effekter på fältet, kommenterar Åsa Regnér.

Anki Wood

 

Namn: Åsa Regnér.

Yrke: Generalsekreterare för RFSU sedan våren 2007. Tidigare planeringschef på justitiedepartementet, dessförinnan arbetsmarknadsdepartementet och statsrådsberedningen.


Familj: Sambo och två barn, 8 respektive 10 år.

Bakgrund: Född i Malmberget, uppvuxen i Östergötland. Har bott i Bolivia, Tyskland och USA.

Drömmer om: Frihet för fler att vara som de är.
Vill rekommendera: UD:s dialogmaterial om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter –  för alla som företräder Sverige i internationella sammanhang.

Förebilder: kvinnliga och manliga HBT- och aborträttsaktivister som oförtrutet jobbar vidare i länder där de trakasseras och polisanmäls för sin övertygelse.

Starkaste aha-upplevelsen: När jag var drygt 20 och insåg att aymara-kvinnor i La Paz ville samma sak som jag; på riktigt kunna bestämma om sina egna liv.

Devis: Vänner är viktiga, låt dem få veta det.