Go to main navigation
Neema Rukunghu

Foto: Jessica Segerberg

OmVärlden fikar med Neema Rukunghu

Bakom varje siffra ett liv

Neema Rukunghu arbetar som läkare på Panzisjukhuset i Kongo. Det är inget vanligt vårduppdrag. Varje dag möter hon skador som hon aldrig fick läsa om under tiden hon utbildade sig till läkare och som inte beskrivs i några böcker.

Patienterna är offer för det sexuella våldet – ett strukturellt våld som i Kongo används som krigföring. Ett enkelt, billigt och maktfullt vapen som får hela byar att splittras.

När hon började på sjukhuset som volontär för sju år sedan var hon nyfiken och ifrågasatte om historierna om det sexuella våldet verkligen kunde vara sanna. I dag vet hon att det är mer än sant, och att patientantalet fortsätter att öka.

– Våldtäkter finns i alla samhällen. Det sexuella våldet används som en metod att förstöra. Det handlar inte om sexuell njutning för dem som utför våldtäkterna. Kvinnorna på Panzisjukhuset har fått skador som förstört dem. Hela byar våldtas, mammor inför sina barn, kvinnor inför sina män och flickor inför sina fäder, det är fruktansvärt. Det är våld som planerats för att förstöra hela samhällen.

När vi träffas är hon i Sverige för att presentera den årliga rapporten från sjukhuset. Hon dricker en kopp te och rör sig väldigt mycket medan hon pratar. Neema Rukunghu är förutom läkare också sjukhusets medicinska koordinator för projektet Sexual Survivor Violence, SSV.

Projektet startade för tio år sedan på initiativ av Pingstmissionens Utvecklingssamarbete, PMU, och Europeiska kommissionen. Sedan dess har 32000 kvinnor behandlats varav 19000 för sexuellt våld. Neema Rukunghu hoppas att hennes besök i Sverige ska få omvärlden att se människorna bakom siffrorna och statistiken. Bakom varje siffra finns det ett liv, understryker hon.

– Vi har mer än två miljoner internflyktingar i Kongo, omkring sex miljoner har dödats i kriget. Jag vet inte vilka nummer som måste uppnås innan världen reagerar, men det är mer än tillräckligt nu. Vi måste tänka på att även om vi pratar om siffror så är det ett liv bakom varje siffra. En siffra är ett helt liv som släckts. Det borde vara tillräckligt för att reagera.

Formellt avslutades kriget i Kongo 2003 när ett fredsavtal undertecknades. Men konflikten har fortsatt och landets östra delar är än i dag väldigt utsatta och olika rebellgrupper har stort inflytande. Mycket handlar om att de militära grupperna vill ta över olika gruvdistrikt.

Kongo skulle kunna vara ett av världens rikaste länder tack vare sina naturresurser, men på grund av konflikten är befolkningen ytterst fattig. Landet beskrivs även som världens näst farligaste land att leva i som kvinna – ungefär 1,8 miljoner kvinnor kommer att våldtas under sin livstid, enligt hemsidan Cause by Death: Women.

Sjukhuset startades 1999 av läkaren Denis Mukwege. Under åren har han tagit emot många priser för sina insatser. Från början var problemen med det sexuella våldet okända för honom, men han började se ett mönster bland kvinnorna som sökte sig till sjukhuset.
Sedan han började berätta om våldet, och kvinnornas svåra skador, har världssamfundet börjat se mer allvarligt på situationen. Ett flertal resolutioner har antagits bland annat i FN för att stoppa det sexuella våldet och i dag är det erkänt som ett krigsvapen.

Men Neema Rukunghu vill att svenska folket och Sveriges beslutsfattare ska reagera ännu mer. Hon tycker att världssamfundet har ett ansvar att sätta press på Kongos regering eftersom den inte har lyckats göra något åt problemet.

– Om man är tyst kan ingen se att man mår dåligt, man måste gråta för att de bredvid ska förstå att man lider. Att prata om situationen har hjälpt vårt folk och har fått människor i omvärlden att reagera och försöka hjälpa till. Än har vi inga praktiska lösningar – bara resolutioner. Jag hoppas att Sverige som en del av EU kan ta ansvar och sätta stor press på Kongos regering, och försöka konkretisera och införa alla de konventioner som har tagits fram för att återfå freden i Kongo, säger hon.

Direkt efter att Neema Rukunghu hade fått sin läkarexamen arbetade hon på ett vanligt sjukhus, men efter två år sökte hon sig till Panzisjukhuset. Tiden där har varit mycket krävande och hon jobbar långa dagar – ibland även nätter, tidigare var det upp till tre nätter i veckan. 

– I dag känns det konstigt att säga det, men jag blev nyfiken när jag hörde talas om berättelser från sjukhuset av en dåvarande kollega. Hon hade varit där och berättade att fallen på sjukhuset inte var normala. Jag gick dit men det fanns inga lediga tjänster så jag frågade om en volontärtjänst och ett år senare blev jag anställd. Det var väldigt jobbigt när jag kom till sjukhuset. Det går inte att föreställa sig vad man möter där.

Patienterna på sjukhuset är oftast kvinnor. De flesta har utsatts för sexuellt våld. Gruppvåldtäkter har följts av tortyr där smälta plastflaskor eller knivar har körts in i kvinnors vaginor. Övergreppen har trasat sönder deras kroppar. Många har också svåra förlossningsskador som till exempel fistlar som gör att kvinnorna inte kan kontrollera sin avföring eller urin.

Antalet kvinnor som söker sig till sjukhuset har ökat de senaste två åren, och de flesta är mellan 18 och 25 år gamla.

– Kvinnan är den centrala delen av familjen. När man förstör henne förstör man en hel familj. Jag tror att många kvinnor kommer till sjukhuset bara för att få kärlek. De blir förskjutna efter att de blivit våldtagna och har förlorat allt. Ibland är de till och med rädda att bli berörda, säger Neema Rukunghu.

Trots att problemet är stort och patientantalet fortsätter att öka tror hon inte att det är omöjligt att stoppa våldet. Men för att det ska gå måste man stoppa straffriheten och få rättvisa. Det är det viktigaste steget enligt Neema Rukunghu. Så länge förövare går fria och stannar kvar i byarna kommer rädslan att finnas kvar.

– Han kan komma tillbaka och göra samma sak igen så länge han finns där. Det kommer inte att gå att sova på natten. Vi måste vara seriösa och straffa alla dem som gjort sig skyldiga till våldet. Men för att kunna stoppa straffriheten och det sexuella våldet måste vi först få fred. Allting är en cirkel. 

Stina Bergdal