Go to main navigation
Taslima Nasreen

"Unga människor är vår framtid - om de blir sekulära så finns det hopp. Men jag är orolig för Bangladesh, där blir unga nu religiösa." –Taslima Nasrin.

Foto: Pär Olsson

Intervju

Livsfarliga ord

Taslima Nasrin kritiserar islam och kvinnoförtrycket i sitt hemland Bangladesh i sina böcker och dikter. Resultatet: Hon lever sedan 19 år i exil, med tung bevakning. Senast på bokmässan i Calcutta i våras vägrade arrangörerna att lansera hennes bok. De första åren tog hon sin tillflykt till Sverige.

Taslima Nasrin ska handla bengalisk fisk på marknaden till kvällens middag. Mörkret har just fallit, runt omkring oss är det varm, tidig kväll i Delhi – bilar och rikshas tutar, människor är på väg hem från jobbet och handeln i det lilla stadsdelscentrumets marknad är i full gång.

En halvmeter intill oss går polis och paramilitär med tunga vapen i händerna. De släpper inte Taslima Nasrin med blicken.

Detta är vardag för en författare under dödshot. Taslima Nasrin har vant sig vid bevakningen, säger hon, men hoppas ändå kunna minska den framöver.

Hoten och kritiken har varit starka sedan hon i början av 90-talet kom ut med sin uppmärksammade bok Lajja – Skam. Där beskriver hon hur muslimerna i Bangladesh förtrycker den hinduiska befolkningen i landet, boken innehåller också starka våldtäktsscener.
Motståndet gör henne bara mer bestämd om att kritik är enda vägen. Från sin lägenhet i Delhi twittrar hon, bloggar och skriver.

– Om jag slutar att skriva så skulle mina kritiker vinna, säger Taslima Nasrin som just avslutat en roman och nu arbetar med en diktsamling om kärlek.

Men livet i exil är tungt och ensamt, ibland klarar hon inte av att skriva på flera månader. Som när hon blev utkastad ur Calcutta 2007 för att myndigheterna ville blidka de islamistiska krafter som kritiserade henne. Då gick det lång tid innan hon tog sig upp igen och började skriva.

I Sverige är Taslima Nasrin nu aktuell som medverkande i en ny antologi med texter från fristadsförfattare. Hon blev utvald att vara fristadsförfattare i Uppsala under åren hon bodde i Sverige.

Efter att ha blivit kontrollerade av militär och polis utanför Nasrins port och igen utanför lägenhetsdörren kommer vi in i våningen där det är högt i tak och en vitspräcklig katt sträcker på sig och jamar i hallen. Det är Minu the philosopher, berättar Taslima Nasrin och lyfter upp honom i famnen. Minu har för övrigt ett eget twitterkonto under namnet @TaslimasCat. Och snart ska han spela en huvudroll i en kommande film om den uppslitande separationen mellan en kvinna och hennes katt. Historien baserar sig på verkliga händelser – när Nasrin blev utslängd från staten Calcutta så blev Minu kvar. Att få honom till Delhi där Taslima Nasrin sedan bosatte sig var en lång och svår process, berättar hon. Nu ska deras öden bli film, och planen är att filma i Sverige.

För Taslima Nasrin har ett speciellt band till Sverige. Det var hit hon kom när myndigheterna år 1994 tvingade henne att lämna sitt hemland Bangladesh. Religiösa grupper var ute efter henne på grund av hennes kritik mot islam och kvinnoförtryck.

 Erika Oldberg

 Läs hela intervjun med Taslima Nasrin i OmVärlden nummer 2 2013. Teckna en prenumeration eller köp tidningen digitalt till din läsplatta eller dator.

 

Fristadsförfattare
Den författare, journalist eller dramatiker som lever under hot i sitt hemland kan genom fristadsprogrammet bli erbjuden en säker boplats i ett annat land. Över världen finns i dag 40 fristäder, varav sex i Sverige: Stockholm, Uppsala, Sigtuna, Växjö, Göteborg och Malmö.
Syftet med fristadsarbetet är att skydda yttrandefriheten och ge skribenten säkerhet och arbetsro för att få sina texter publicerade och göra sin röst hörd. Programmet skapar även förutsättningar för litterär gemenskap med svenska kolleger och läsare.
Huvudansvarig för fristäderna är Icorn (International Cities of Refuge Network) i samarbete med kulturrådet, svenska PEN och Migrationsverket.
Under åren har till exempel författarna Svetlana Aleksijevitj, Faraj Bayrakdar och Parvin Ardalan fått fristadsskydd i Sverige.

Taslima Nasrins mest uppmärksammade böcker

Lajja – Skam gavs ut 1993 och såldes i över 50000 exemplar. Boken förbjöds året därpå av Bangladesh regering. Boken är till stora delar dokumentär och handlar om hur hinduiska minoriteter blivit illa behandlade i Bangladesh.
French Lover publicerades 2002 och fick mycket uppmärksamhet. Boken handlar om en ung bengalisk kvinna som flyttar till Paris tillsammans med sin man. I äktenskapet fungerar hon som sexobjekt och hushållerska tills hon i Paris träffar den blåögda, blonda fransmannen Benoir.
Taslima Nasrin har också skrivit flera självbiografier, bland annat My Girlhood, Wild Wind, Speak Up och Those Dark Days. Den åttonde i serien, Exile kom ut förra året. Flera av dem har förbjudits av bland annat Högsta domstolen och regeringen i Bangladesh, med motiveringen att böckerna innehåller ”hänsynlösa kommentarer” mot islam och Mohammed.