Go to main navigation
Mamphela Ramphele

Foto: Andreas Karlsson

Intervju: Mamphela Ramphele

Hon utmanar ANC

Hon har kallats Sydafrikas samvetsröst och var en av frontfigurerna i den svarta medvetenhetsrörelsen på 1960- och 70-talet. Nu tar hon steget in i politiken och utmanar ANC, som har haft regeringsmakten sedan 1994. Mamphela Ramphele bildar ett nytt parti, för att föra Sydafrika tillbaka på rätt kurs.

Vi träffas på det nyöppnade Maslow Hotel i Johannesburgs flotta affärsdistrikt, Sandton. Det har gått en månad sedan Mamphela Ramphele tillkännagav bildandet av Agang – en politisk plattform som kommer att registreras som ett fullvärdigt parti någon gång under året.

Sedan dess har tusentals volontärer anslutit sig till hennes kärntrupp och tidningarna har skrivit spaltmeter efter spaltmeter om Agangs möjligheter att slå hål på regeringspartiet ANC:s absoluta dominans i sydafrikansk politik. Själv har hon rest runt i landet och planerar ännu fler besök ute på landsbygden. Hon säger att hon var väl förberedd på den stora uppmärksamheten.

– Vi hade en bra bild av att det fanns en hunger efter något nytt på den sydafrikanska politiska scenen. Människor misströstade eftersom de kände att de politiska alternativ som fanns, och som de troligtvis hade röstat på förut, inte levde upp till kraven. Att möta deras entusiasm har varit väldigt fint.

Mamphela Ramphele har vikt ett par dagar för att möta pressen i Johannesburg och hennes personal har lagt upp ett strikt schema med intervjuer som rinner som ett pärlband genom dagen. Hon är klädd i en sober dräkt, hennes smycken är diskreta och de välmanikyrerade naglarna är målade i en mörkorange färg. Ett välvårdat yttre är del av hennes varumärke.

Trots att hon hela sitt liv har varit en engagerad samhällsröst i den sydafrikanska debatten är bildandet av Agang första gången som hon ger sig in i partipolitiken.

Politik, menar hon, är en grundläggande plattform för samhällsdebatt, men i Sydafrika har det vuxit fram en cynism bland invånarna, som ser politik som något fult. Men det är inte politikens fel, utan politikernas. Det är de som gör politiken till ett smutsigt spel.

Kritikerna menar att Mamphela Ramphele har en naiv syn på vad det innebär att driva partipolitik. Att hennes karriär inom den akademiska världen och affärsvärlden bara kommer att locka röster från den utbildade medelklassen. Andra anser att hon borde ha fortsatt att vara en samvetsröst i det civila samhället. Men för Mamphela Ramphele är dagens Sydafrika i ett sådant förfall, med brist på effektivt och ansvarsfullt styre, undermålig samhällsservice, svågerpolitik och korruption, att hon bestämt sig för att agera och ändra på det.

– I 45 år har jag varit aktivist och jag har alltid sett det som min främsta roll att kritisera, men även att stötta, våra demokratiska regeringar. Jag har försökt verka för en god förvaltning, men jag ser att vår politiska kultur inte har förändrats sedan apartheid. Ansiktena i regeringen har bytts ut, men det auktoritära förhållningssättet finns kvar. Presidenten beter sig som vore han en kejsare och ministrar och statstjänstemän verkar tro att de har rätt att bo i dyra hus och köra dyra bilar som staten betalar för.

Mamphela Ramphele växte upp i ett lärarhem på den sydafrikanska landsbygden. Tidigt lades grunden för hennes insikt och övertygelse om att kunskap och utbildning är nyckeln till framtiden. I dag säger hon att hennes mamma – och de äldre kvinnorna i släkten – är hennes förebilder och de som präglat henne så att hon blivit den hon är i dag.

– Mamma lärde mig att sträva efter min fulla potential och bli en framgångsrik kvinna med stort självförtroende. Genom hela livet har min drivkraft varit att göra det bästa jag kan. Det är min fasta övertygelse att alla har möjlighet att nå framgång och därför kan även Sydafrika bli ett framgångsrikt land om bara vi alla, oavsett position i samhället, gör vårt bästa.

Som ung utbildade Mamphela Ramphele sig till läkare vid University of Natal, ett av få universitet öppna för svarta, och det var också här som hon stöptes politiskt till en inflytelserik antiapartheidaktivist. Mamphela Ramphele blev en av grundarna av den svarta medvetenhetsrörelsen i Sydafrika och hennes förhållande med den karismatiske Steve Biko beskrivs som intellektuellt såväl som romantiskt. Tillsammans fick paret två barn, dottern dog som spädbarn och sonen Hlumelo Biko, som föddes efter Steve Bikos död, har blivit en framgångsrik affärsman. Nyligen gav han ut boken The Great African Society: A Plan for a Nation Gone Astray.

I mitten av 1970-talet grundade Mamphela Ramphele Zanempilo Community Health Centre – en öppen klinik för den svarta, fattiga befolkningen. Hennes engagemang mot apartheidmakten ledde till att hon bannlystes i sju år från östra Sydafrika där hon arbetade och placerades i de norra delarna av landet, i Tzaneen, under ständig polisövervakning.

Efter apartheidregimens fall 1994 tog livet en annan vändning och karriären omfattar bland annat en postering som administrativ direktör på Världsbanken, rektor för University of Cape Town och sedermera affärskvinna och styrelseproffs i hemlandet. Hon finns på Forbes lista över Afrikas nio rikaste kvinnor – men hon har aldrig övergett samhällsengagemanget och grundade så sent som i fjol stiftelsen Citizens Movement for Social Change.

När hennes kritiker hävdar att hon inte har någon förankring hos gräsrötterna på landsbygden höjer hon oförstående på ögonbrynen.

– Hur kan någon påstå att jag inte kan arbeta för de fattiga, när det är vad jag har vigt mitt liv åt. Även när jag var förvisad till Tzaneen kunde jag arbeta med de fattiga för jag var utbildad och hade kunskap de behövde, trots att säkerhetspolisen försökte stoppa mig. Därför känner jag stor sorg över att utbildning och framgång i dag ses som ett hinder för en bra ledare i Sydafrika.

Hon syftar på dagens president i Sydafrika, Jacob Zuma, som med stolthet brukar säga att han är en man utan högre utbildning. Även den före detta ungdomsledaren inom ANC, den kontroversielle Julius Malema, brukade framhålla att han nått framgång utan utbildning. I Mamphela Rampheles värld är detta absolut inget eftersträvansvärt.

– Om en regering inte ser utbildning och akademisk framgång som något av det viktigaste i samhället, är landet dömt att misslyckas. Vårt århundrade är ett kunskapens århundrade och då kommer man inte att lyckas om man hyllar avsaknaden av utbildning.

Utbildning är därför inte oväntat ett av Agangs fokusområden. Skolor ska inte bara vara en plats för barn och ungdomar att lära sig att läsa och räkna, de ska vara en plattform där de unga lär sig att bli goda medborgare.

– Det är genom utbildning som man förvandlar människor från medborgare till humankapital. Utbildade människor tar ansvar för sin egen utveckling och framtid. Det är också genom utbildning som vi får människor som med självförtroende står för sina åsikter och vågar hålla de folkvalda ansvariga.

Under samtalet återkommer Mamphela Ramphele ofta till den illa skötta administrationen och den ökande korruptionen och nepotismen som växt fram i Sydafrika. En av Agangs grundpelare är att förändra den politiska kulturen och ställa större krav på hur statsanställda och politiskt valda handskas med offentliga finanser, samtidigt som regeringen ska investera varje öre i skolor, kliniker, infrastruktur och landsbygdsutveckling.

Mamphela Ramphela lutar sig över bordet och talar engagerat och passionerat om de förändringar hon vill göra – främst inom utbildningssektorn och administrationen. Men också i folks medvetande.

För 40 år sedan talade hon om den svarta medvetenheten, i dag talar hon hellre om en sydafrikansk identitet och den sydafrikanska medvetenheten.

Undersökningar visar att färre än tio procent av landets invånare identifierar sig själva i första hand som sydafrikaner. Mamphela Ramphele ser det som frukten av att Sydafrikas demokratiskt valda regeringar har fortsatt att driva en politik som splittrar invånarna snarare än förenar dem. Och hon riktar skarp kritik mot regeringens politik för positiv särbehandling av svarta, både inom antagningsförfarande till landets universitet och inom företagsvärlden.

Regeringens policyprogram, Black Economic Empowerment, gynnar endast en liten del av befolkningen medan majoriteten av den svarta, fattiga befolkningen inte vinner något alls, anser Mamphela Ramphele. Systemet med att fortsätta kategorisera Sydafrikas invånare efter hudfärg och ras måste skrotas och i stället för att identifiera sig i första hand som svart vill hon kalla sig sydafrikan.

– Alla är överrens om att vi måste få bort de strukturella ojämlikheter som vi ärvt från vårt förflutna – men inte med dagens politik. Genom att fortsätta kategorisera människor efter hudfärg, förstärker vi en hierarki som håller oss fångna i historiens rasbaserade politik.

Det finns fortfarande en djupt rotad känsla av underlägsenhet bland många av landets fattiga, svarta på samma sätt som det finns en känsla av överlägsenhet hos de vita – och detta är problem som samhället och de demokratiskt valda regeringarna totalt har misslyckats med, anser Mamphela Ramphele.

– Först och främst måste vi erkänna att vi sitter fast i historiens grepp, sedan måste vi attackera den känsla av underlägsenhet som många svarta känner. Få dem att förstå att de inte är fattiga för att de är svarta, utan för att vi har misslyckats med den socioekonomiska förändringen i landet. Det går inte att bygga en sydafrikansk identitet utan jämlikhet. Vi måste fortsätta stärka och hjälpa de tidigare underprivilegierade, men vi ska inte göra det genom att använda hudfärg som en måttstock på vem som har rätt till vad.  

Görrel Espelund