Go to main navigation
Gabeira

Foto: Kolesky/Nikon/Red Bull Content Pool

Gabeira

Foto: Kolesky/Nikon/Red Bull Content Pool

Gabeira

Foto: Carlos Serrao/Red Bull content pool

Intervju Maya Gabeira

Med monstervågor som medspelare

Medan Maya Gabeira väntar på att ge sig ut och möta surfvågorna laddar hennes hemland Brasilien för OS och VM i fotboll. I Gabeiras hemstad Rio de Janeiro pågår en febril aktivitet för att färdigställa arenor och förbereda världens sjätte största ekonomi inför att hamna i hela världens blickfång. Som flerfaldig världsmästare i sin sport och med en djupt rotad bakgrund i sitt hemlands politiska liv ser Gabeira den väldiga samhällsprocess Brasilien i dag går igenom. OmVärlden har träffat henne för ett samtal om 14-metersvågor, OS-arenor och det faktum att 170 000 människor kommer att vräkas från sina hem för att bana väg för idrottsarrangemangen.

45 minuter efter utsatt tid sitter Maya Gabeira äntligen på ett café i den exklusiva stadsdelen Lagoa i Rio de Janeiro. Hennes hår är blött eftersom ett tropiskt åskoväder dragit in över stadens välkända siluett en halvtimme innan intervjutillfället. Gatorna är översvämmade, det råder trafikkaos och några timmar senare rapporterar tv-stationen O’Globo att minst sju personer dött i husras i en favela (brasilianskt fattigområde). Elektriciteten har gått på hela gatan, förbipasserande bilar och några stearinljus är det enda som lyser upp det nedsläckta caféet.


– Välkommen till Brasilien! Här ska vi alltså ha OS och fotbolls-VM; vi får se hur det går, skrattar hon.


För Maya Gabeira är vare sig mötet med naturens krafter eller konsekvenserna av Rio de Janeiros och och Brasiliens röriga politik något nytt. Den femfaldiga världsmästarinnan har 14-metersvågor som medspelare och pappa Fernando Gabeira är grundare till det brasilianska miljöpartiet och före detta presidentkandidat. Rädsla verkar inte ligga i familjens natur.

Under den brasilianska militärdiktaturen var pappan känd som en av landets mest stridbara vänsterjournalister. I en uppmärksammad kupp var han med och kidnappade den amerikanska ambassadören för att använda honom i utbyte mot fängslade demokratiaktivister. Ambassadören släpptes, Fernando Gabeira blev fasttagen, men fick tillsammans med 39 andra aktivister lämna landet i utbyte mot den tyska ambassadören, som också blivit kidnappad. Efter det bodde han under tio år i politisk exil i Sverige, ett land som enligt hans egen utsago inspirerade med sina progressiva jämställdhetsideal. Ideal som han, efter diktaturens avskaffande, tog med sig tillbaka till Brasilien där han fick dottern Maya.

Måhända ångrade han hur han uppfostrade sin dotter när hennes tonårsuppror mynnade ut i ett livs- och karriärval förenat med ständig livsfara. 


– När jag var 14 skilde sig mina föräldrar, vilket tog mig väldigt hårt. Jag blev en riktig partytjej, festade hårt och började hänga med Rios surfkillar. Ganska snart tröttnade jag på att bara vara tjej och flickvän
som tittade på – jag ville också prova! Det tog en månad att bara stå kvar på brädan men då var jag redan fast! Snart var jag bättre än min kille, vilket han inte riktigt stod ut med så vi gjorde slut, skrattar Maya, medan regnet fortsätter att smattra mot cafétaket.

Efter att ha lärt sig engelska och tumlat runt i vågorna i Australien flyttade hon som surffrälst 17-åring till Hawaii. Från sitt extrajobb på en restaurang på den mytomspunna surfstranden Oahu såg hon proffsen erövra monstervågor. 


– Inget för tjejer, sade killarna, vilket bara sporrade mig ännu mer, berättar hon.


Några år senare var hon firad världsmästarinna och i dag står fem världsmästerskapsutmärkelser hemma i strandvillan i Santa Monica. Big wave-surfarens äventyrliga livsstil rymmer stoff för såväl soldränkta dagdrömmar som kändisskap. I big wave finns inga vanliga mästerskap. I stället sitter man ständigt startklar för den per-fekta vågen. Världsmästarna koras av årets sammantagna insats, ständigt dokumenterade av tv-team och fotografer. 


– När som helst kan samtalet komma och man måste vara redo att ta brädorna och flyga iväg till Mexiko, Sydafrika, Tahiti, Portugal eller var som helst! Du måste ständigt vara i toppform 365 dagar om året. Man kan inte vara lite out of shape, jetlaggad eller bakis när man går ut i vågorna; det innebär absolut livsfara. Världskända surfare dör med jämna mellanrum. Vänner till mig har dött.

Om hon själv råkat ut för något? Inget allvarligt, menar Maya.


– De stora vågorna kan pressa ner dig 12–15 meter under ytan. Då gäller det att veta hur man kommer upp. Att inte få panik och komma ihåg att andas. Annars har jag brutit näsan några gånger. En gång blev jag och filmteamet som följde mig jagade av en vithaj. En annan gång förde en sex meter hög våg ut mig i ett korallrev. Om man hamnar fel då kan man bli ihjälslagen mot klipporna. Efter korallrevsincidenten grät jag en vecka i sträck.

– Det finns onekligen en hel del machoideal i big wave, fortsätter hon. Det räknas som extremsport och det är väldigt mycket adrenalin inblandat. Det är en utmaning att navigera sig i detta manliga universum. Som tjej i sporten är man alltid i centrum samtidigt som man är lite vid sidan av.

Förutom Maya Gabeira finns det många kvinnliga big wave-surfare, men det är bara två tre till i världen som är proffs på heltid och har tunga sponsorer. När hon började med ”vanlig” surfing var det kanske tio tjejer som var riktigt seriösa. Med tiden droppade alla av. Samtidigt fortsatte ett tiotal av killarna i gänget. I dag är de alla proffs och kommer regelbundet och hälsar på Maya Gabeira på Hawaii.

– Killarna är som ett stort kompisgäng och gör allt ihop; reser, tränar, allt. Vi tjejer gör inte det... jag kan fortfarande inte svara på varför det blev så. Kanske är det konkurrensen. De flesta kontrakten och mest uppmärksamhet går fortfarande till killar. Samtidigt har atleter överlag ingen vidare status i Brasilien, särskilt inte om man jämför med till exempel USA, där jag bor nu. I Brasilien går alla pengarna till fotbollen, säger hon och suckar.

Att tala i termer av att ”fotboll är religion i Brasilien” må låta som en kliché, men det ligger något i det. I ett land med djupa klyftor och liten social mobilitet, har fotbollen länge varit kopplad till drömmen om att ta sig ur fattigdom. Många är de favelapojkar som sett fotbollen som ett av få rimliga alternativ till kriminalitet eller droger. Precis som Rio de Janeiros stränder har sporten en mytisk dragningskraft och aura av att vara en av få platser där brasilianarna faktiskt är jämlika och den sociala bakgrunden inte spelar någon roll.


– Brasiliens stjärnor har alltid varit fotbollsspelare och musiker. Kanske håller det så sakteliga på att ändras i och med landets nya situation. Kanske kommer ett större skifte i och med OS, säger Maya Gabeira.


Måhända är hon själv ett exempel på denna utveckling. Vid intervjutillfället är hon hemma i Brasilien för att tillsammans med andra extremsportare och atleter spela in en påkostad reklamfilm för den stora OS-sponsorn Hyundai. Överallt i Rio pågår febril aktivitet för att få färdigt arenor och förbereda staden för världens blickar. Såväl fotbolls-VM 2014 som sommar-OS 2016 har ett enormt symbolvärde och ses som ett sätt att visa upp landets nya ansikte för världen. Landet som i början av 90-talet var storlåntagare hos IMF och kunde ha en månatlig inflation på över 80 procent, gick 2012 om Storbritannien som världens sjätte största ekonomi.

Mer än 40 miljoner människor har tagit steget upp från det fattigaste skiktet till de mer ekonomiskt stabila klasserna och hälften av Brasiliens 180 miljoner invånare kategoriseras nu som medel-klass.
Efter nio år utomlands och på ständigt resande fot känner Maya av skiftet. 


– För bara några år sedan såg många, särskilt i USA, Brasilien som ett u-land! Folk har mycket större kunskap nu. Nu är det nästan coolt att vara brasilianare. Nu är det snarare en Brasilienhype! Men vi får se om den håller i sig. Ganska mycket talar för en bubbla, säger hon och syftar på såväl landets rykte som dess politiska och ekonomiska framsteg.

Hon har kluvna känslor inför storarrangemangen. 


– De kommer säkert vara bra sportarrangemang, men man kan fråga sig vad som händer sen. De har fört en hel del negativa konsekvenser med sig. Till exempel har levnadskostnaderna i Rio gått upp något fruktansvärt! För några år sedan kostade en kokosnöt två realer, nu kostar den sex! Bostadspriserna är ett skämt. Rio de Janeiro har gått om New York och har nu världens dyraste hyror. Till och med medelklassen börjar få svårt att få ändarna att mötas. Fortsätter det i den här takten kommer ingen mer än superrika ha råd att bo kvar i Rio. Och infrastruktur och transporter! Vi kan inte ens få det att fungera nu – hur ska det funka när det kommer ännu fler besökare? säger hon. 



Över 170000 människor beräknas komma att vräkas från sina hem inför VM- och OS-arrangemangen. De flesta av dem är fattiga favelabor. Under inspelningsveckan för Mayas reklamfilm har en av favelan Vidigals mest kända boxningsklubbar blivit vräkt för att ge rum åt hotell för arrangemangen. Boxningsklubben, känd som något av ett socialt center, har i åratal förmedlat stuntmän och statister till Rios glammiga tv-industri, en av Sydamerikas största drömfabriker. 


– Du vet, i Brasilien skrivs det inget om det här. Vi vill bara höra att allt går bra! Ibland har jag känslan att fler utlänningar än brasilianare känner till vad som faktiskt händer i vår stad. En vanlig Rio-bo har aldrig besökt en favela! Vad som händer där är liksom ”deras eget problem” – så länge det inte påverkar andra i staden. Det är väldigt segregerat.

– Samtidigt har Rio de Janeiro blivit mycket säkrare de senaste åren. I Zona Zul (de centralt belägna områdena där de flesta rika bor) är det poliser överallt. Förr hörde man ständigt skottlossning och det var rån och småbrott på stranden mest hela tiden.

Det sprakar till i de döda ledningarna utanför caféet och hopp tänds om en porträttbild i annat än beckmörker. Det slår gnistor och gatlamporna börjar blinka, för att sedan dö igen. 


– Du vet vad man säger om de stora karnevalstågen i Sambódromo, va? Fram till någon timme innan jättearrangemanget drar i gång springer tiotusentals människor runt som yra höns, sladdar ligger lösa och allt är försenat. Sedan, som i ett trollslag, står alla i raka led två minuter innan allt drar i gång och allt fungerar perfekt. Ingen förstår hur det gick till, men det funkar alltid! Vi får hoppas att det blir så med VM och OS. Vi brasilianare brukar vara bra när det verkligen gäller! Kanske gör sådana här yttre krav oss faktiskt gott.


Mayas syster kommer in på det fortfarande nedsläckta cafeét och hämtar upp henne. Klockan är åtta på kvällen och Maya ska snart gå och lägga sig. Klockan sex på morgonen ska hon stå redo på surfbrädan.  


Annamaria Olsson