Go to main navigation
Muhammad Yunus

Mikrokrediternas fader vill skapa en osjälvisk kapitalism

Foto: OmVärlden

Intervju

Muhammad Yunus – mikrokrediternas fader

Muhammad Yunus briljanta idé har vuxit till en världsomspännande bankrörelse som är inriktad på att ge lån till fattiga – framför allt kvinnor. Hans budskap är att fattiga inte ska söka jobb, utan skapa jobb. Sverige bör använda socialt företagande i sitt bistånd säger han till OmVärlden, när vår reporter efter en resa till Zürich och flera timmar i bil äntligen lyckas få en intervju – på telefon.

Kapitalismen använder sig bara av halva människan. De flesta ekonomiska teorier definierar människan mycket smalt: hon är självisk och pengar är hennes enda drivkraft. Men människor är mer än robotar – mer än ”money-making machines”. Jag vill tillföra den icke själviska dimensionen.

Så sammanfattar Muhammad Yunus, professorn i ekonomi som insåg att mikrolån till fattiga var en lysande affärsidé, sin syn på hur kapitalismen ska utvecklas. OmVärlden gav sig ut på jakt efter hur hans revolutionerande idéer utvecklats – och efter en utlovad intervju.

 Muhammad Yunus delade år 2006 Nobels fredspris med den bank han själv grundade, Grameen Bank, ”för deras ansträngningar att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån.” I sitt nobeltal konstaterade Muhammad Yunus att ”fattigdom är ett hot mot freden”.

OmVärlden har länge bett om en intervju med Yunus. Till slut får vi napp. Yunus ska delta i en konferens i staden Thun, ett par timmars bilresa från Zürich. Långt före gryningen beger jag mig till Arlanda för att ta ett morgonflyg till Schweiz och träffa den omtalat ödmjuka och vänliga ekonomiprofessorn.

Jag reser tillsammans med Yunus svenske förläggare, Jan Lapidoth, som ska förbereda den svenska lanseringen av Yunus nästa bok: Socialt företagande – den nya typen av kapitalism som tjänar mänsklighetens mest trängande behov.

Väderleksrapporterna varnar för snöstorm, men det är en kylig och stjärnklar morgon. Jag läser om delar av bokmanuset under resan. Muhammad Yunus har berättat historien om hur det hela började många gånger – men det är gripande att läsa den igen.

1974 drabbades Bangladesh av en svältkatastrof. Yunus, som arbetade på Chittagong universitetet, fann det allt svårare att undervisa i ekonomi samtidigt som han från sitt kontorsfönster kunde se fattigdomen i grannbyn Jobra. En dag gick han dit.

Han träffade en kvinna som lånat 5 taka (ungefär 50 öre) från en penningutlånare. Hon behövde pengar för att köpa bambu för att tillverka pallar till försäljning. Räntan på lånet var 10 procent per vecka, och dessutom var hon tvungen att ge utlånaren ensamrätt att köpa allt hon producerade – till ett pris som han bestämde. Det lilla lånet hade förvandlat henne till en slav.

Yunus kartlade hur många i byn som lånat av ockrarna. Det blev en lista med 42 namn och en total skuld på ungefär 27 dollar. Yunus grävde i sina fickor, betalade 27 dollar och befriade de 42 människorna från ockrarnas grepp.

Han försökte övertala banken på universitetsområdet att låna pengar till de fattiga. Men bankchefen vägrade, ända till Yunus själv gick i borgen för lånen. Han märkte snart att låntagarna var ytterst pålitliga och betalade tillbaka i tid. Det gick upp för honom att verksam-heten skulle kunna bli ett bärkraftigt företag och han grundade Grameen Bank – ”bybanken” på Bengali.

Berättelsen har sagans magi. De onda bankdirektörerna säger nej, men den gode hjälten skapar sin egen bank och lyfter människor ur fattigdom och elände – och blir själv världsberömd. Senare kommer han torrt att kommentera att det finns många som gör bra saker – uppmärksamheten kring hans person beror på Nobelpriset:

– It is just a question of visibility. Det är bara en fråga om synlighet.

Han kommer också att berätta att det är två saker han vill inpränta låntagarna i Grameen bank:

– De ska sända sina barn till skola och universitet, vi är alltid beredda att låna ut pengar till studier. Och de ska se sig själva som företagare, de ska tänka ”jag söker inte jobb, jag skapar jobb”.

Yunus menar att fattigdomen inte beror på oförmåga hos fattiga själva. Han ser beviset på det när de fattigas barn går vidare till högre studier och blir framgångsrika. Hade föräldrarna fått chansen skulle de också klarat det.

I dag är Grameen Banken rikstäckande bank, ägd av sina låntagare, som ger fattiga familjer lån utan säkerhet till små affärsrörelser och verksamheter som kan ge en inkomst. Banken fokuserar på kvinnliga låntagare, eftersom man snabbt såg att lån till kvinnor i högre utsträckning kommer hela familjen till del än vad lån till män gör. Av drygt 8 miljoner låntagare i Bangladesh är 97 procent kvinnor.

Mikrokrediter används nu över hela världen. Och Grameen bank har öppnat kontor i USA, bland annat i New York.

I Zürich möter fotografen som ska köra oss till Thun, nästan två timmars bilresa bort. Jag läser vidare i boken.

Yunus nästa steg är att skapa en ny form av kapitalism och en ny form av före-tagande – sociala företag: ”som vilar på människors osjälviskhet”.

Socialt företagande har inte vinst som huvudmål, målet är i stället att lösa sociala problem och bekämpa fattigdom. Företagen drivs enligt vanliga marknadsekonomiska kriterier, men vinsten ska användas för att utveckla företaget och verksamheten vidare. De som investerar i sociala företag ska kunna få tillbaka sina pengar, men inte mer.

Förläggaren Jan Lapidoth är en av dem som tänt på idén och när han nu ska ge ut Muhammad Yunus tredje bok gör han det genom ett socialt företag. Projektet är finansierat med hjälp av så kallad Crowd financing, med OmVärlden som en av finansiärerna:

– Jag lyckades få 20 personer, företag och organisationer att satsa 10000 kronor var. Blir det en vinst kommer de att få tillbaka pengarna, men inte mer. Resten går till att marknadsföra boken eller till arbetet med nästa bok, förklarar han och berättar att han också försökte sig på att få boken översatt med crowd translation, det vill säga en mängd frivilliga som tog på sig att översätta olika delar.

– Det gick inte lika bra. Vi har lagt ner oändligt med tid på att få de olika översättningarna att stämma överens, säger han och skrattar lite trött.
Utanför bilfönstret börjar Alperna torna upp sig. Med tio minuter till godo svänger vi på konferenshotellets parkering och tappar nästan andan när vi ser den gnistrande spegelblanka alpsjön omringad av bergen – det är magiskt vackert.

I receptionen får vi veta att Dr. Yunus just gått ut tillsammans med ordföranden för den stiftelse som bjudit hit honom. Medan vi otåligt väntar försöker receptionisten få fram ett mobilnummer. Solen gnistrar vidare på alpsjön och en båt gör ett mörkblått streck i silverytan. Vad gör vi här?

Så får vi besked: de har åkt till flygplatsen. Samma flygplats som vi lämnade i bil en och halv timme tidigare. Vi står hanfallna. Vi förstår att många sliter och drar i professor Yunus och att han måste säga stopp någon gång. Men vi har flugit från Sverige och… Kan han ha blivit sjuk? För han har väl inte bara struntat i oss?

Vi packar in oss i bilen igen. Vi ringer Yunus Centre i Dhaka. ”Kom ni försent? Inte – då förstår jag verkligen inte”, säger hans assistent. Till synes förkrossad försöker hon få tag på Yunus, men han har stängt av sin mobil. Hon berättar att det bara är ett par timmar till dess att hans plan till Dhaka ska lyfta.

Det finns ännu en minimal chans att vi ska hinna träffa Muhammad Yunus några minuter innan hans plan lyfter. Jag kan inte längre koncentrera mig på boken om hur vi kan skapa en bättre värld – en värld som vi som bäst håller på att smutsa ned med onödiga flyg- och bilresor på jakt efter Muhammad Yunus.

Till slut svänger vi in framför ingången till flygbolaget Emirates incheckning. För att göra en lång och plågsam historia kort: tiden räckte inte för att få fram tillstånd att komma förbi säkerhetskontrollerna. Men Muhammad Yunus går med på att komma till vip-loungens telefon. Efter tio timmars resande vidtar en av historiens mest kostsamma telefonintervjuer. Nåväl, jag vill verkligen höra om hans vision av en mänskligare kapitalism:

– Jag vill använda hela människan, även den icke-själviska dimensionen, för att tillsammans med kapitalismens verktyg och effektivitet minska fattigdomen. Socialt företagande har som mål att lösa sociala, ekonomiska och miljömässiga problem som plågat mänskligheten under lång tid. Grundarna och medarbetarna är inte inriktade på att göra en vinst utan på att lösa ett problem. Vinsten ska stanna kvar i företaget så att ännu fler problem kan lösas.

Muhammad Yunus är övertygad om att det finns intresse för att driva företag som inte har vinst som första mål:

– Redan i dag skänker många, både individer och företag, stora summor pengar till välgörenhet. Många skänker även sin lediga tid till volontärarbete, påpekar han.

Men Muhammad Yunus anser att uppoffringarna skulle få mycket större effekt om pengarna och arbetet i stället investe-rades i sociala företag som skapade arbetstillfällen.

Flera multinationella företag har tänt på idén. Grameen har starta sociala företag tillsammans med jättar som Danone, Adidas och BASF. Samarbetet med Danone ledde, enligt Yunus, till det första medvetet skapade sociala företaget. Det tillverkar en vitaminberikad yoghurt för undernärda barn och ett stort antal kvinnor arbetar med att sälja den för ett pris som är överkomligt för fattiga.

– Samarbetet med Danone började redan 2005, men innan jag fick Fredspriset fick vårt arbete lite uppmärksamhet.

I dag använder Muhammad Yunus sin ”visibility” till att sprida idén om socialt företagande. Han är en efterfrågad talare, ungefär halva tiden reser han runt i världen. Muhammad

Yunus mantra är att man måste ta till vara fattigas kreativitet och entreprenörskap. Därför har han ofta kritiserat bistånd, och även uttryckt en viss skepsis mot välfärdsstaten:

– Välfärdsstaten är viktig – när människor har problem ska det finnas hjälp att få. Men det måste vara tillfälliga lösningar. Samhället måste se till att den drabbade kommer vidare så fort som möjligt och blir en självständig person och en del av samhället igen.

– Det finns exempel på att välfärdsstater knuffar in människor i ett beroende som kan vara i flera generationer. Samma problem präglar biståndspolitiken – den skapar ett beroende hos mottagarna.

Vad skulle du ge för råd till en ung person i dag – från en fattig eller rik bakgrund:

– Jag skulle säga samma sak oavsett bakgrund: du har kapacitet att förändra världen, så var konstruktiv och använd din förmåga! Fundera på vad vill förändra, vilken sorts värld vill du skapa och arbeta för det. Och börja på en gång – innan du fastnar i invanda banor.

– Vi lever korta liv. Bestäm dig för om du vill maximera din vinst, eller din påverkan.

Att ta hand om sig själv är en mycket liten del av livet. Det är det som är skillnaden mellan människor och djur, understryker han. Djur tar bara hand om sig själva, medan människor kan mycket mer än så.

– Det viktiga är att bestämma sig och inte hamna i fällan på det där robotlika sättet. Därför blir alltid mitt råd till den som frågar: försök att starta ett företag.

Efter några veckor skickar Yunus Centre en dvd där Muhammad Yunus svarar på ytterligare några frågor. Han sitter vid ett skrivbord, framför en bokhylla med böcker om ekonomi, klädd i en enkel grönrutig, kraglös skjorta – troligtvis tillverkad på ett av hans sociala företag. Hans runda kinder gör att han ser mycket yngre ut än sina 70 år. Han ler vänligt och säger:

– Sociala företag skapar möjligheter och arbetstillfällen. Svenskt bistånd borde använda sig av detta. Sveriges regering borde avsätta en viss procent av biståndet till varje land till en fond för socialt företagande.

Företag och enskilda skulle bjudas in att föreslå företagsidéer. De bästa skulle få stöd från fonden.

– Det här är en metod som bygger på samarbete och transparens. Om företagen lyckas, betalas insatsen tillbaka. Pengarna kommer alltså tillbaka till fonden igen och kan investeras i nya företag. Det blir en evig cirkelgång som kommer fler och fler till nytta.

– Vi på Yunus Centre skulle mycket gärna diskutera detta med den svenska regeringen, säger Muhammad Yunus och blickar lugnt in i kameran.

Och det grämer mig fortfarande att jag inte fick träffa Muhammad Yunus öga mot öga.

 

Muhammad Yunus 

Född:

Familj:

Bor:

Utbildning:


Känd för:

Böcker:

Drömmer om:

1940 i hamnstaden Chittagong i Bangladesh, nummer tre av 14 syskon.

Gift, två döttrar.

Bangladeshs huvudstad Dhaka.

Dhaka univeristet. Fullbrightstipendiat, studerade nationalekonomi vid Vanderbild univeristetet i Tennessee. Doktor i nationalekonomi. Professor, Chittagong University.

Mikrokrediter. Nobels fredspris tillsammans med Gramees bank 2006.

De fattigas bankir. En värld utan fattigdom. Socialt företagande.

En värld utan fattigdom - och ett museum över den utrotade fattigdomen.