Go to main navigation
Nytt land och ny utbildning. Ivy har tagit steget från Kenya till universitet i Leicester.

Foto: Ed Thompson

Intervju

På återbesök: 4 ungdomar ett år senare

När vi träffade Ivy Mongina Mongare för drygt ett år sedan hade hon en ombonad och trygg medelklasstillvaro i Kenyas huvudstad Nairobi. I dag är hon en student bland många på ett universitet i centrala England. Hon är den av våra fyra ungdomar som har tagit det största klivet under året som gått.

Det är en kylig decembereftermiddag i Leicester, staden i engelska Midlands som ingen verkar beskriva i superlativer. Universitet ligger tio minuters promenad från tågstationen och de centrala delarna av staden. Ett lämmeltåg av studenter strömmar i båda riktningar. Om- och nybyggnad pågår på stora delar av universitetsområdet, som är en blandning av byggnader från olika perioder från de senaste 150 åren. Det ger ett lite rörigt intryck. Men universitetet har gott rykte.

Här studerar Ivy statskunskap och internationella relationer sedan i höstas. Vi har stämt träff på studentkårens kafé. Ivy är lite sen. Tåget stod still en timme. Som svensk kan man le igenkännande.

När hon hastar in i kaféet ser hon ut som vilken tonåring som helst där hon kommer med den pösiga vita väskan dunsandes mot höften. Tajta jeans, midjekort bullig jacka och mockastövlar med fuskpäls i. Men när hon sätter sig ner mittemot mig, med båda händerna runt en värmande kopp kaffe med mjölk i, är det en mycket bestämd 18-åring som tar till orda.

– Jag är medveten om att mina föräldrar måste kämpa för att jag ska kunna gå här. Men de vet att det är den bästa möjliga utbildningen, säger Ivy.

– När jag letade universitet så var Leicester mitt förstaval. Att söka till universitet i Sydafrika var min backup-plan.

För Ivy, som tidigare under tonåren närde drömmar om att bli läkare, har framtidsplanerna nu mejslats ut ytterligare:

– Jag vill läsa politik, sedan vill jag fortsätta med juridik. Kanske här i Leicester. Målet är att arbeta som advokat i familjerätt. Och det ska vara i Kenya, därom råder ingen tvekan.

– Det finns så många som växer upp i svåra situationer därhemma. Och man behöver inte vara fattig för att ha det jobbigt, säger Ivy och syftar på barn som växer upp i svåra, men universella familjesituationer som exempelvis separationer med vårdnadstvister.

– Jag vill kunna blanda politik, juridik och kampanjarbete, säger Ivy, och trots att hon säger det med ett lätt och vänligt leende, låter det mer som att hon slår fast en sanning än uttrycker en förhoppning om framtiden.

Vi tar ett kliv tillbaka från framtiden, och jag undrar hur omställningen från hemmaboende gymnasist till student långt hemifrån har varit.

– Jag har vuxit en hel del. Förra året var mitt största problem vad jag skulle göra på helgerna. Nu, när jag är här, inser jag att jag faktiskt klarar av att göra saker på egen hand. Jag betalar mina egna räkningar. Och jag åker tåg själv, till exempel, säger Ivy, som för att spara pengar bor hos sin faster i Birmingham, en och en halv timme bort med tåg.

Ivy, som tidigare aldrig hade varit i Europa, beskriver kulturella omställningar i både stort och smått format.

– När jag landade här i England för första gången i höstas, försökte jag ta en bagagevagn till mina resväskor på flygplatsen. Jag stod där och ryckte i fem minuter innan en dam sade till mig att lägga i ett pund-mynt. Så nu har jag lärt mig att alltid ha med mig ett pund-mynt var jag än går. På ett mer allvarligt plan, lägger hon till:

– Tidigare var jag så ivrig att ta mig hemifrån, att åka till ett mer modernt land. Men här går allt i en sån rasande fart. Jag inser hur hemtrevligt och lugnt Kenya kan vara. Men genast vill hon nyansera sig.

– Här är saker och ting så väl organiserade, det kunde Kenya behöva lite av. Eftersom så många i Kenya är så fattiga, är det lätt att styra valresultat bara genom att utlova hälsovård till exempel. Vi pratar om det förra valet i Kenya, 2007, då en omtvistad valutgång resulterade i stridigheter mellan olika grupper i vilka över tusen människor dog. Nästa val ska hållas i december i år, och Ivy oroas av prat om att även det kan komma att bli våldsamt.Men att hon för den skulle vilja satsa på en framtid utanför Kenya är det inte tal om.

– Det har inte förändrats. Kenya är hemma. Och det är där min familj finns. Jag är säker på att det kommer att finnas möjligheter för mig att få en tillfredsställande karriär i Kenya, säger hon lugnt, och tvärsäkert.

När vårterminen börjar ska Ivy leta boende i Leicester.

– Nu sitter jag på tåget fyra timmar om dagen, och det kostar både tid och pengar, säger hon. Jag har inte någon fritid, jag hinner inte träffa nya människor. Men före dess ser hon fram emot ledighet i Kenya. Det är första gången hon åker hem på besök efter flytten till England.

– Nu när jag är min egen så bråkar vi inte lika mycket, mina föräldrar och jag. Jag behandlas lite mer som en vuxen.

– Hon längtar efter föräldrarna och sin 12-åriga lillebror, som har saknat sin storasyster enormt under hösten. Och pojkvännen, som snart flyttar till USA för egna studier.

– Det blir många telefonsamtal och mycket tid på Skype, erkänner Ivy, lätt rodnande. Men ingen av dem har någon tanke på att offra sina studier.

– Jag saknar min familj och min pojkvän fruktansvärt mycket. Men detta är mitt nya liv. Jag är här, jag studerar precis det jag vill studera. Det är mitt äventyr.

Victoria Engstrand-Neacsu

Fakta om Ivy Mongina Mongare
Ålder: 18 år.
Bor: Inneboende hos sin faster och hennes familj i Birmingham.
Familj: Pappa Tom, musik- och mattelärare, mamma Pamela som driver resebyrå, och lillebror Ian, 12 år.
Skola: Första året på Leicester University.
Fritid: Har just nu ingen, sitter på tåget mellan Birmingham och Leicester fyra timmar om dagen.
Drömyrke: Jurist med specialisering i familjerätt.

Vill du veta vad som hände med Bart, Set och Jan? Det kan du läsa i OmVärlden papperstidning #1. Teckna en prenumeration här eller köp den på Pressbyrån från och med den 6 februari 2012.