Go to main navigation
Rabab Amidane

Foto: Lisa Persson

När Västsahara är ett fritt land vill jag återvända

Hon har utsatts för tortyr, trakasserier och förföljelse. Ändå fortsätter Rabab Amidane att kämpa för ett fritt Västsahara.

– Människor i Europa har ingen aning om vad som pågår, säger hon.

Det stora torget Jemaa el Fna i Marrakech, Marocko, är ett attraktivt mål för hundratusentals turister. Ljudet av trummor, handlarnas rop och doften av kryddor och rökelse fyller torget. På marknaden stiger röken från de många inbjudande matstånden och ormtjusare, magdansare och spågummor underhåller turisterna.

Under torget ligger en polisstation med fängelseceller där västsaharier och marockaner som protesterar mot ockupationen av Västsahara torteras. De får ingen mat. Men från marknaden ovanifrån känner de dofterna och hör skratten.

Sedan ett par år tillbaka åker Rabab Amidane runt i Europa för att föra ett frustrerat folks talan. Hon har fått politisk asyl i Sverige och arbetar tillsammans med Emmaus Stockholm som varit aktivt engagerat för ett fritt Västsahara sedan 30 år.   

– Om inte omvärlden reagerar snart kommer västsahariernas tålamod att rinna ut. Då kommer de att ta till vapen igen, säger Rabab Amidane.

  

Hon drar handen genom den yviga luggen i sitt svarta, lockiga hår. Hennes röst är intensiv när hon pratar.

– På ett sätt har jag förlorat allt – min familj, min utbildning, min ungdom – och då har jag bara varit aktiv i fem år. Tänk då de som kämpat i 30 år! säger hon.

TYST FÖRTRYCK 

Västsahara är Afrikas sista koloni, ockuperat av Marocko sedan 1975 då spanjorerna lämnade landet. Många västsaharier tvingades då fly till Algeriet och i dag bor 160 000 västsaharier i flyktingläger där. Fram till 1991 förde självständighetsrörelsen Polisario en väpnad kamp mot ockupationen. Då inleddes en vapenvila mot ett löfte från FN att en folkomröstning skulle genomföras – en folkomröstning som fortfarande inte ägt rum. Internationella Brottsdomstolen i Haag har avvisat alla marockanska territoriella anspråk på Västsahara.

Rabab Amidane kände inte till något av detta när hon växte upp i al-Ayun, Västsaharas inofficiella huvudstad. Det talades aldrig om ockupationen inom familjen, av rädsla för repressalier. Runt omkring dem försvann hela familjer spårlöst om någon engagerade sig politiskt för Västsahara.

– Vi har aldrig fått lära oss om vårt språk eller om vår kultur i skolan. Den marockanska staten har ändrat historieböckerna och kartan så att Västsahara inte finns. Våra marockanska lärare kallade västsaharier bakåtsträvande och nomader. 

Upproret i al-Ayun år 2005 blir ett uppvaknand för Rabab Amidane. Hon är på väg till en vän då gatan börjar skaka och vibrera av rörelse. Hon ser springande människor som intar gatorna och poliser som misshandlar demonstranter i polisbilarna. För första gången ser hon västsaharier kräva självständighet.

– Jag förstod ingenting av det som pågick. Men jag kände inom mig att det här är mitt folk och jag ska kämpa med dem! Den natten fick jag lära mig allt, ”the hard way”, säger Rabab Amidane och skrattar.

 

Den kvällen berättar Rababs mamma hela historien för henne. Men mamman är fortfarande så rädd att hon låser dörren och förbjuder sina barn att gå ut. På gatorna kokar staden av motstånd. Då springer Rababs bror upp på taket till huset och ropar ”om vi inte får nyckeln så hoppar vi från taket!”

– Vad skulle hon göra?, säger Rabab Amidane.

Kort därefter arresteras Rababs bror. Det visar sig att han har varit politiskt aktiv i motståndskampen i flera år utan att hon vetat om det. Han döms till fem års fängelse.   

FALSK AMBULANS VAR POLISBIL

Efter det flyttar Rabab Amidane till Marocko. Det är det enda sättet att få en högre utbildning. I Västsahara finns inget universitet.

Men hon flyttar också för att kunna arbeta politiskt och hon lär sig engelska så att hon kan kommunicera med omvärlden.

– I Västsahara kommer ingen information ut om hur vi lever, så jag åkte till Marocko för att kunna påverka internationella journalister och skapa medvetenhet bland marockaner, berättar hon.

Men repressionen från den marockanska polisen är hård. Under en protestaktion år 2007 stormar polisen Rabab Amidanes universitet i Marrakech och misshandlar studenterna. Hennes vän Sulthana får sitt ena öga krossat av polisen.

När en ambulans anländer till platsen känner Rabab Amidane stor lättnad. Men ambulansen är ett trick: Rabab och hennes vän kastas in i den av civilklädda polismän och misshandeln fortsätter. Sedan förs de till polisstationen under torget Jemaa el Fna. 

Hon är chockad att se den marockanska polisens brutalitet. Förhören är grymma. De spottar, slår och förnedrar dem.

När Rabab Amidane och hennes vän kommer upp från torget är de blodiga, med trasiga kläder och håret på ända. De stödjer sig mot varandra för att kunna gå. Tre långa, blonda turister stirrar häpet på dem.

– Åh vad jag ville springa fram till dem och berätta hur vi västsaharier blir behandlade, berättar Rabab Amidane.

Istället betalar polisen en taxibil som kör iväg flickorna – så att de inte ska väcka uppseende bland turisterna på torget.  

VILL FÅ VÄRLDEN ATT VAKNA

Ofriheten och det ökande våldet gör att Rabab Amidane till sist bestämmer sig för att åka till Europa. Sedan tre år tillbaka har hon åkt runt och föreläst för allt från politiker till studenter.

– Människor blir chockade när de får höra vad som pågår. Många i Europa har aldrig ens hört talas om Västsahara. Det är världens bortglömda konflikt. På politisk nivå händer ingenting, säger Rabab Amidane.

Hittills har inget land i EU erkänt Västsahara.

För EU står stora ekonomiska intressen på spel, framför allt fosfat och fisket utanför Västsaharas kust.

Det var bara Sverige, Danmark och Storbritannien som röstade nej till en förlängning av EU:s fiskeavtal med Marocko under omröstningen i EU:s ministerråd i måndags. Fiskeavtalet innebär att EU betalar för att få fiska utanför Marockos kust, även i Västsaharas vatten, utan att det kommer västsaharierna till del. Europaparlamentets juridiska experter har dömt ut avtalet som folkrättsvidrigt.

Rabab Amidane har fått betala ett högt pris för sin kamp för Västsahara. Även här i Europa når repressionen henne. 

– På varje föreläsning jag håller dyker det upp marockanska män från ambassaden. Allt jag gör noteras, bevakas och rapporteras, berättar hon.

År 2009 mottog Rabab Amidane studenternas fredspris i Norge, vilket gjorde henne internationellt känd. Då blev hennes mamma och syskon i Västsahara misshandlade i sitt hem av den marockanska polisen. Detta har skett vid upprepade tillfällen för att försöka tysta Rabab Amidane.

Vid fotograferingen stannar en kvinna på gatan och frågar varifrån Rabab kommer.

– Västsahara, svarar hon.

Kvinnan på gatan blir tyst, sedan väser hon:

– Västsahara är inget eget land. Det kommer alltid att tillhöra Marocko!

Rösten är hotfull och kvinnan viftar med armarna mot Rabab Amidane.

– Du kommer att bli utkastad från Sverige, vänta bara, din jävla hora! skriker kvinnan på arabiska.

Rabab Amidane är alldeles lugn och ignorerar kvinnan. Hon är marockanska, berättar Rabab.

Det är inte första gången hon blir påhoppad i Stockholm.

– Samtidigt tror jag att jag kan göra bättre nytta här i Europa. Här kan jag sprida information utan att bli straffad. Det behövs en västsaharisk röst i Sverige, säger hon bestämt. Förutom sin familj saknar hon inte Västsahara.

– Först när Västsahara är ett fritt land kommer jag att sakna det. Då vill jag återvända.

Lisa Persson

FAKTA: VÄSTSAHARA

  • Ockuperades 1975 av Marocko och Mauretanien. Mauretanien drog sig ur 1979 och har nu erkänt Västsahara.
  • Västsahara har 350 000 invånare och huvudstaden är al-Ayun.
  • 63 stater har erkänt Västsahara, det vill säga den av Polisario utropade staten SADR. Främst länder i Afrika men inte EU eller USA.
  • Marocko har byggt en 200 mil lång övervakad och minerad mur som delar Västsahara i två delar. Den byggdes för att hålla undan Polisario under kriget 1975-1991.
  • Västsahara har naturtillgångar som fosfat, järn, koppar och uran. Det finns också gott om fisk utanför Västsaharas kust.
  • Polisario meddelade omvärlden 2006 att de övervägde att återuppta den väpnade kampen för ett fritt Västsahara.