Go to main navigation
Mahmoud Abu Rahma

Foto: Julia Björne

Fika med Mahmoud Abu Rahma

Tio knivhugg för en debattartikel

Mahmoud Abu Rahma arbetar som talesperson för människorättsorganisationen Al Mezan Centre for Human Rights i Gaza. OmVärlden träffar honom för en fika på Kulturhuset i Stockholm.

 Mahmoud Abu Rahma huttrar lite efter att ha kommit in från kylan. Medan han värmer upp sig med en espresso kommenterar han att utsikten över Stockholms affärscentrum är imponerande. Mahmoud Abu Rahma är övertygad om att det enda sättet att skapa en hållbar fred är att de mänskliga rättigheterna respekteras av alla parter. Han har levt och arbetat utifrån det perspektivet sedan han var tonåring. Han och Al Mezan rapporterar därför alla övergrepp mot internationell lag och de mänskliga rättigheterna som sker i Gaza – oavsett om kränkningarna begås av den israeliska ockupationsmakten, religiösa extrema rörelser eller den lokala de factoregimen som styrs av Hamas.

– Min organisation publicerar ungefär 100 pressreleaser och rapporter varje år och mer än hälften av dem handlar om övergrepp som begåtts av Hamasregimen. Vi håller aldrig tyst, säger han.

Han och hans familj har vistats utomlands under ett år och om bara ett par veckor ska de flytta hem igen. De lämnade Gaza efter det att Mahmoud Abu Rahma blivit knivhuggen i ryggen. Han var på väg hem en kväll när han attackerades av en grupp okända palestinska män.

Den mest troliga anledningen till att han knivhöggs var en debattartikel han publicerat ett par månader tidigare på två palestinska webbsajter. Han var – och är – orolig över att den hårda isoleringen av Gaza gör att vissa grupper radikaliseras och blir allt våldsammare. Artikeln var en vädjan om förändring – och han vände sig till alla som är delaktiga i den ökande våldsspiralen.

Dels kritiserade han de radikaliserade och beväpnade motståndsgrupperna för att ha träningsplatser nära bostäder och skolor. Han menar att de utsätter civilpersoner för stora risker, eftersom de kan komma i vägen under skjutövningar, eller om en explosion skulle inträffa, eller om sajterna attackeras av israelisk militär. Dels kritiserade han Hamas för att de inte driver igenom att träningssajterna flyttas. Dessutom kritiserade han Hamas för att ha begått övergrepp mot sina politiska motståndare – och de beväpnade grupperna för att inte säga något om detta.

– Jag kände att jag måste skapa en debatt om tillståndet i Gaza. Och jag lyckades verkligen göra båda sidor upprörda, säger han och kan inte hålla tillbaka ett skratt.

Till en början fick artikeln mycket positiv respons, men allteftersom den spreds i vidare kretsar började hotelserna komma. Så en sen kväll fick han tio knivhugg, främst i ryggen, när han var på väg hem från sin bror.

– Jag kände mig förrådd. Det är inte en del av den palestinska kulturen att inte tillåta olika åsikter. Det är nytt. Isoleringen av Gaza har lett till misstro. Känslan av sorg och förlust hos flera generationer som brutalt förlorat vänner och familj knuffar vissa över kanten till förtvivlan. När det internationella samfundet inte gör något mot övergreppen leder det till att vissa radikaliseras.

Mahmoud Abu Rahma smugglades ut ur Gaza för att få sjukvård utomlands. Men så snart han var tillbaka började hoten komma igen.

– När man är gift och har barn känner man sig mer sårbar. Om jag varit yngre och ensamstående skulle jag inte ha lämnat Gaza.

Han och familjen for till Bryssel och sedan fortsatte de till Storbritannien, eftersom Mahmoud Abu Rahma fått ett stipendium för människorättsaktivister som är hotade och måste lämna sitt land under en period. I York undervisade och forskade han på universitetet samtidigt som han fortsatte sitt arbete på Al Mezan.

– Det var första gången min familj lämnade Gaza, och det var mycket intressant för barnen. Det kändes viktigt att visa dem mångfalden i världen.

Vad känner ni inför att återvända?

– Situationen i Gaza är just nu mycket svår och livet är ännu hårdare än innan vi åkte. Men vi kommer från Gaza och vi vet hur man ska förhålla sig och vi vet att vi inte är i större fara än resten av befolkningen.

Han erkänner att vardagsproblemen kommer att kännas tunga: när de bara har tillgång till el sex timmar om dagen, och när det gör det svårt för barnen att göra läxorna, eller när de behöver resa någonstans och gränsen är stängd.

– Visst oroar vi oss. Men vi har ingen möjlighet att stanna längre i Europa. Vi kommer därifrån, vi vet att vi klarar av det. Vi längtar efter släkt och vänner, det är vårt hem och vårt land. Vi återvänder, det är normalt.

Mahmoud Abu Rahma är i Sverige för att delta i ett evenemang som samarbetspartnern Diakonia håller i Göteborg. Några kollegor och vänner i Stockholm väntar på att intervjun ska bli klar så att de ska få äta middag tillsammans. Medan Mahmoud Abu Rahma fotograferas berättar de att de är mycket oroliga för vad som ska hända när han återvänder till Gaza. Om familjen nu kan ta sig in vill säga – risken är stor att gränsövergångarna är stängda.

Mahmoud Abu Rahma föddes och växte upp i ett flyktingläger i Rafah i Gazaremsans södra ände. Och de tio knivhuggen han fick var inte de första skadorna han fått på grund av sitt engagemang för mänskliga rättigheter i Palestina.

– Jag gick på universitetet under den första intifadan. Jag har alltid protesterat mot orättvisor – så i början hade jag förstås många problem med israelerna. När jag var 17 år blev jag arresterad och även torterad. Två gånger blev jag skjuten. Det var det normala tillståndet på den tiden i Palestina.

Engagemanget mot orättvisor ledde inte till att han radikaliserades – tvärtom fick han ett fördjupat intresse för mänskliga rättigheter och han ville stödja uppbyggnaden av en demokrati med val, delaktighet och ett fungerande rättssystem. Han menar att rättvisa och mänskliga rättigheter inte är en ”pick and choose issue” – om du vill ha rättvisa måste du leva rätt och moraliskt riktigt hela tiden. Det går inte att glida över i ett våldsamt agerande när det passar.

– För en ung palestinsk man som är involverad i motståndet mot ockupationen finns hela tiden möjligheter att välja en annan väg – många vill sätta vapen i hans händer. Man måste stå emot det.

Han säger med djupaste allvar i rösten att han är mycket glad att han inte lät sig radikaliseras utan inriktade sig på mänskliga rättigheter i stället.

– Det finns förstås många unga som är kopplade till de militanta. Jag kan inte  döma dem för det – men jag dömer dem utifrån deras agerande och aktioner. För min måttstock är de mänskliga rättigheterna och internationell lag. Det är bara det som kan skapa en hållbar fred. Och det gäller alla aktörer.  

Anki Wood

Vid ett första försök att återvända till Palestina nekades Mahmoud Abu Rahma och hans familj att gå på planet i England, eftersom det inte gick att ta sig till Gaza från Egypten. En vecka senare öppnades gränsövergången i Rafah under tre dagar och familjen kunde då återvända till sitt hem.