Go to main navigation
Isabella Lövin

Isabella Lövin.

Foto: Viktor Gårdsäter

INTERVJU

Lövin navigerar i nya vatten

Biståndsminister Isabella Lövin har haft en tuff höst. Hon började med att lägga ribban högt men tvingades snart svika sina egna väljare efter en svårsmält kompromiss om flyktingmottagandet. OmVärlden träffade ministern efter hennes första månad på jobbet.

(Intervjun med Isabella Lövin gjordes innan den rödgröna budgeten röstades ned. Vi pratade även med henne i samband med budgetkrisen, den intervjun kan du läsa här.)

Rummet känns bekant. Soffgruppen, de ljusa trämöblerna, arbetsplatsen borta vid fönstret. Möjligen är några av tavlorna utbytta men annars har biståndsministerns tjänsterum sett likadant ut under hela 2000-talet. Varken Carin Jämtin, Gunilla Carlsson eller Hillevi Engström har lyckats göra något större personligt avtryck på inredningen. 

Att träda in i rollen som biståndsminister är i vissa bemärkelser enkelt. Det är bara att placera bilderna på sina nära och kära på skrivbordet och köra i gång. I korridoren utanför, och på ambassaderna runt om i världen, väntar hundratals högkvalificerade tjänstemän på att få hjälpa till. 

Den 5 oktober tog Europaparlamentarikern och den före detta journalisten Isabella Lövin plats i tjänstestolen på Arvfurstens palats. Hon är inte bara den första miljöpartisten på detta ämbete utan också den första minister som har intervjuat Elton John, pratat yogaandning i radio, arbetat i ett frilanskollektiv och skrivit en bästsäljande reportagebok om fiskdöd. 

Jämfört med sin företrädare, Hillevi Engström, har hon också en hög profil i utvecklingsfrågor. Redan de första dagarna på jobbet lade hon ut kursen. Bland annat ville hon få nytt liv i den svenska politiken för global utveckling, PGU. Det är en ambitiös målsättning som ingen av hennes företrädare på posten har lyckats särskilt väl med. 

På agendan står också en rad andra reformer av det svenska biståndet. Därför är det kanske inte så konstigt att UD:s tjänstemän vill veta vad som är på gång. I praktiken har de stått i kö för att träffa den nya ministern och, i vissa fall, slå ett slag för sina egna specialområden.

– Alla här är väldigt nyfikna på att se vad det blir för förändring med den nya ledningen, säger Isabella Lövin.

Men frågan är hur stora reformer den nya ministern kommer att lyckas med. Miljöpartiet gjorde ett dåligt val, sitter i en mycket svag regering och är beroende av de prioriteringar som det betydligt större socialdemokratiska partiet vill göra. 

Redan i budgetförhandlingarna mötte de ett smärtsamt nederlag när de tvingades acceptera att rekordmycket pengar lyftes bort från biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagandet i Sverige. Nästa år beräknas totalt 8,4 miljarder kronor tas från de pengar som var öronmärkta för internationellt bistånd.

Det är den högsta avräkningen någonsin. Och siffran är extra anmärkningsvärd eftersom Miljöpartiet, under hela valrörelsen, tydligt har sagt att biståndet ska användas till fattigdomsbekämpning utomlands, inte till att täcka upp kostnader för flyktingmottagande i Sverige.

Isabella Lövin hymlar inte med att detta var ett stort nederlag för Miljöpartiet. Men samtidigt verkar hon ha förlikat sig med beslutet.

– Det har alltid varit Miljöpartiets linje att minimera avräkningarna från biståndet och att vi ska ha ett generöst och bra bistånd. Det står vi fast vid. Samtidigt är det en extremt orolig tid, med stora flyktingströmmar. Dessutom hade alliansen exakt samma avräkningar i sin budget så vi hade inte kunnat få igenom något i riksdagen, även om vi hade insisterat, säger hon.

Men svider det inte att mer pengar går till flyktingmottagande i Västra Götaland än till Kenya och att Bert Karlsson räknar med att omsätta en miljard kronor på sina flyktingförläggningar?

– Jo, det är enorma belopp och jag tycker att det är viktigt att man tittar på hur pengarna används i Västra Götaland och i resten av Sverige. Vi måste se till att de används på ett ansvarsfullt sätt. Det står på min att–göra–lista, säger hon.

Men även om flyktingmottagandet var ett nederlag för Miljöpartiet gick de inte helt lottlösa ur budgetförhandlingarna. Partiet lyckades få igenom ett årligt bidrag på 500 miljoner kronor till FN:s gröna fond – något som länge har varit en paradfråga för partiet. Många har misstänkt att detta var en direkt följd av en kohandel om avräkningarna för flyktingmottagandet med Socialdemokraterna.

Isabella Lövin var visserligen inte själv med vid budgetförhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet – hon var fortfarande kvar i Bryssel – men hon hävdar bestämt att det inte handlade om någon kohandel. 

Men stödet till den Gröna fonden var väl ändå en seger för Miljöpartiet?

– Ja det var det och det var en förutsättning för att Miljöpartiet skulle gå in i regeringen, säger hon.

Innebär inte dessa satsningar på klimatanpassning att det traditionella biståndet till fattigdomsbekämpning får stryka på foten?

– Det är fel att ställa de sakerna mot varandra. Det är ett slags stuprörstänkande. Om vi över huvud taget ska klara välstånd, hälsa och en bra social utveckling så måste vi göra något åt klimatfrågan, säger hon.

Som exempel nämner hon satsningar på kol- och oljekraft i utvecklingsländer.

– Det verkar otroligt onödigt att vi ska gynna energiinfrastruktur baserad på fossila bränslen när vi kan gå direkt på förnyelsebar energi och göra de här länderna självförsörjande. Många av dem har en enorm potential när det gäller sol, vind och vatten, säger hon.

Klimatperspektivet ska vara med i all utvecklingspolitik och i all politik över huvud taget, enligt ministern.

– Om vi inte gör något åt klimatfrågan har vi en planet i gungning. Det kommer att orsaka krig och konflikter, det kommer att leda till epidemier, översvämningar och hela länder kommer att försvinna, säger hon.

Texten är ett utdrag ur senaste numret av OmVärlden. Om du vill läsa hela intervjun kan du köpa ett digitalt lösnummer här.