Go to main navigation
TCO_4.jpg

Foto: Felipe Morales

LÖRDAGSINTERVJUN

"Vi kan inte ha tillväxt på bekostnad av människoliv och blodspillan"

Bland allmänheten är de få som vet vilka de är, men inom fackföreningsrörelsen är de mer kända. Nu byter Sidas äldsta ramorganisation LO-TCO Biståndsnämnd namn till Union to Union, och chefen Kristina Henschen känner medvind. Enligt henne ligger krav på schysta arbetsvillkor och rättvis fördelning rätt i tiden.

– Jag ser en tydlig omsvängning i den internationella diskussionen och i det policyarbete som bedrivs. Allt fler inser att det är ohållbart att fortsätta exploatera människor för att skapa tillväxt. Men på marken arbetar fackföreningsrepresentanter förstås fortfarande med livet som insats, säger Kristina Henschen när vi sitter i värmen under sollamporna på Centralbadets inomhuscafé i Stockholm.

Hon känner stor tillförsikt inför den samlade svenska fackföreningsrörelsens framtida arbete världen över och visar entusiastiskt organisationens nya plakett med Union To Unions namn och logotyp. När hon började som kanslichef i januari förra året fanns inget som tydde på att fackets tredje centralorganisation Saco skulle bli medlem i LO-TCO Biståndsnämnd och att organisationen skulle byta namn och enas om nya stadgar.

– Det är helt fantastiskt att som ny chef få vara med i en sådan här omvälvande historisk process.  Nu har vi en stark och samlad fackföreningsrörelse som plattform för vårt biståndsarbete. I många länder är fackföreningsrörelsen splittrad eftersom den ofta är utsatt och motarbetad. Vi hoppas vara en tydlig förebild.

Mest kända inom fackföreningsrörelsen

Under förnyelsearbetet undersökte de vad folk tyckte om Biståndsnämnden. Kristina Henschen medger att det kändes nedslående att deras arbete var så pass okänt trots att de är Sidas äldsta och i dag sjätte största ramorganisation. Det kändes dock bra att veta att folk i branschen tyckte att de var kompetenta och engagerade, vilket överensstämmer med hennes egen bild.

Namnbytet till trots står kärnverksamheten sedan 1976 fast, att stödja facklig organisering i hela världen. Utgångspunkten för arbetet är Internationella arbetarorganisationens  (ILO) agenda för anständigt arbete från 1999, som bygger på åtta kärnkonventioner som 177 medlemsländer erkänt. Konventionerna reglerar rätten till arbete, schysta villkor, jämställdhet mellan män och kvinnor, fackligt engagemang och social trygghet.

Kristina Henschen tycker det är glädjande är att ILO:s agenda fått ett återuppväckt stöd från flera håll. Nationalekonomen Thomas Pikettys bok ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” som kom förra året visar tydligt att politikerna måste reglera kapitalet för att tillväxten ska gynna alla. Vikten av starka fackföreningar är något som även Internationella Valutafonden (IMF) medger i en ny rapport. Dessutom kommer de nya hållbara utvecklingsmål, som i höst ska ersätta milleniemålen att även omfatta agendan för anständigt arbete.

– Vi kan inte ha tillväxt på bekostnad av människoliv och blodspillan. Det gäller att återställa balansen mellan arbete och kapital. I dag är kapitalet flyktigt och om arbetarna ställer alltför höga krav kan fabrikerna lätt packa ihop och flytta till ett billigare land.

Hon tycker det är förfärligt att många tusen människor dör varje dag i arbetsplatsolyckor, att ett hundratal årligen mördas bara för att de är fackligt organiserade och att arbetare som demonstrerar fortfarande skjuts på gatan i vissa länder, som i Kambodja.   

“Fokusera på det som är viktigt”

Sveriges bistånd är i grunden bra, enligt Kristina Henschen, som själv arbetat sju år på Sida. Det som hon ändå vill lyfta fram som problematiskt är de senaste årens starka fokus på kontroll och resultat.

– När världen brinner måste vi fokusera på det som är viktigt. Det är genom att bygga samarbete och förtroende som visselblåsare vågar berätta om korruption inte genom kontroll. Förändringar kommer heller inte på beställning. Om vi tittar på den svenska fackföreningsrörelsens historia så var det arbetarnas strejker som drev fram förändringarna.

Kristina Henschen är inte bara övertygad om att Union To Union finner sin rätta plats i de nya vindar som blåser över världen. Även hon själv har hittat hem, och det i dubbel bemärkelse.

– Jag är uppvuxen i kulisserna på den radikala Fria Proteatern där min far skrev pjäserna och min mor skötte scenografin. Så människans rätt till schysta arbetsvillkor är en självklarhet. Och min arbetsplats ligger i samma kvarter där teatern låg, säger hon medan vi korsar vad som måste vara Stockholms minsta park och hon skyndar tillbaka till kontoret för att hämta sin oumbärliga läsplatta.

Text: Ann-Catrin Emanuelsson