Go to main navigation
Morten Kjaerum

Foto: Tommy Persson

LÖRDAGSINTERVJUN

Han är bistånds-doldisen som leder Raoul Wallenberg Institutet

Morten Kjaerum är okänd för de flesta i den svenska biståndsbranschen men har arbetat med mänskliga rättigheter i 30 år. Nu har den danske människorättsjuristen blivit ny chef för Raoul Wallenberg Institutet. Från sin tidigare arbetsplats, EU:s rättighetsbyrå, tar han med sig kunskaper om diskriminering av etniska minoriteter och vill även börja arbeta med korruptionsfrågor.

– Jag är en person som arbetat med mänskliga rättigheter i hela mitt liv, förklarar Morten Kjaerum och skrattar när han får frågan om vem han egentligen är. Jag brinner för att alla människor ska känna sig inkluderade i samhället så att de verkligen kan utnyttja hela sin potential.

Vi träffas på ett café i Lund, i samma kvarter som Raoul Wallenberg Institutet ligger.

Han är försenad eftersom bron över sundet varit tillfälligt stängd, men pendlandet till Lund bekymrar honom inte efter sju år av resande mellan hemmet i Köpenhamn och förra arbetsplatsen i Wien. Här byggde Morten Kjaerum upp FRA, EU:s myndighet för grundläggande rättigheter, år 2008. FRA är framförallt uppmärksammat för sina rapporter om diskriminering av bland andra etniska minoriteter och hbtq-personer.

Morten Kjaerum lutar sig fram över bordet och undrar om jag visste att nästan 70 procent av de hbtq-personer som bor i Europa, även i Norden, är rädda för att hålla sin partner i handen offentligt. Eller att nästan 50 procent av de judar som lever i tre av EU:s medlemsstater har övervägt att lämna sitt land på grund av säkerhetssituationen?

– Våra undersökningar visar hur mycket arbete som fortfarande återstår när det gäller människorättsfrågor även i Europa, säger Morten Kjaerum och lägger till att han ser en växande vrede och rasism inom EU som vi måste ta på allvar.

Men Morten Kjaerum har även erfarenheter av människorättsfrågor utanför Europa från sina 17 år som chef på nuvarande Institut for Menneskerettigheder. Han menar att institutet i Köpenhamn har många likheter med hans nya arbetsplats i Lund. Raoul Wallenberg Institutet, som startades 1984, driver projekt för att stärka mänskliga rättigheter i ett stort antal utvecklingsländer. Han vill särskilt lyfta fram arbetet med kapacitetsutveckling i form av utbildning. När han precis blivit utnämnd till chef stötte han i olika internationella sammanhang ihop med personer som fått sin utbildning via institutet och idag har ledande positioner i sina hemländer.

– När de hörde var jag skulle arbeta lyste de upp och berättade att de gått sina masterprogram i mänskliga rättigheter i Lund tack vare institutet. Det är ett bra exempel på arbete som bidragit till att höja kunskapen om människorättsfrågor i flera länder, menar han.

Raoul Wallenberg Institutet ger också stöd till nationella människorättskommissioner i ett flertal länder i världen. Institutets policy är att samarbeta med länders regeringar och inte skapa konfrontation, det är exempelvis inte möjligt att skydda människorättsaktivister. Men Morten Kjaerum menar att det finns behov av flera olika sorters aktörer, från Human Rights Watch och Amnesty till organisationer som bedriver sitt arbete som Raoul Wallenberg Institutet i dialog med regeringar.

Institutet fick nyligen kritik i medierna för ett av sina pågående projekt i Myanmar, som sker i samarbete med landets National Human Rights Commission. Sidas princip i Myanmar är att inte ge direkt stöd till regeringen men kritikerna menar att landets nationella människorättskommission har starka band både till militären och regeringen. Från Sida har Raoul Wallenberg Institutet fått besked om att de kan fortsätta med arbetet till slutet av 2015, då projektet ska utvärderas.

– Jag är medveten om kritiken men i vissa fall är det bättre att befinna sig inne i landet och försöka påverka och arbeta långsiktigt än att riskera att bli utkastad, säger Morten Kjaerum. Men det är förstås en oerhört svår fråga som hela tiden måste hållas levande, särskilt i länder som befinner sig i en övergångsfas.

En fråga som Morten Kjaerum skulle vilja arbeta mer med i framtiden är antikorruption. Han menar att det som riskerar att underminera rättigheter i människors vardag är just en utbredd korruption.

– För många är det ett så vanligt problem att det uppfattas som en normalitet och inte som en kränkning av rättigheter. Det är självklart att muta en lärare för att få ut sina barns betyg eller för att få vård hos en läkare. Vi vill lyfta fram den länken mellan korruption och mänskliga rättigheter.

Morten Kjaerum vill också använda sina erfarenheter av diskriminering av etniska minoriteter, exempelvis romer, i arbetet med andra minoritetsfolk ute i världen och kan även tänka sig att arbeta mer med de undersökande rapporter han introducerade på EU:s rättighetsbyrå. Han betonar att han aldrig tvekade över att lämna Wien för det mer perifera Lund, EU-systemet kan ha en hel del begränsningar, som han uttrycker det.

Intresset för människorättsarbete väcktes redan när Morten Kjaerum som 19-åring kom till Frankrike och stötte ihop med en grupp illegala invandrare som han reste runt med. Deras utanförskap och det förakt de möttes av fick honom att börja studera juridik när han kom tillbaka till Köpenhamn. Morten Kjaerum erkänner att arbetet ibland kan kännas hopplöst, men med det långa perspektiv han har kan han också se de förbättringar som skett under 30 år. Han berättar om den romska unga kvinna han nyligen mötte i Ungern som gjorde ett starkt intryck på honom. Hon hade vuxit upp på barnhem men mot alla odds lyckats få en utbildning och arbetar nu själv med rättighetsfrågor för romer.

– Jag har mött så många unga människor runt om i världen där det i praktiken står stämplat "loser" i deras födelseattest – om de har någon – men som kämpar med järnvilja och blir förebilder för andra. Det är dessa möten som ger mig kraft och energi att fortsätta arbetet med mänskliga rättigheter.

Text: Agneta Larsson