Go to main navigation
Roberth Hårdh

Robert Hårdh

Foto: Marlene Magnussen

”Många av de modigaste människorättsförsvararna är kvinnor”

Organisationen Civil Rights Defenders samarbetar med människorättsaktivister världen över, har skapat ett globalt överfallslarm och på fredag delar man ut pris till årets människorättsförsvarare. Organisationens chef Robert Hårdh vill hjälpa andra människor som inte haft samma möjligheter som han själv.
- Jag har världens bästa jobb, säger han.

Till årets Defenders' Days i Stockholm kommer människorättsförsvarare från 35 olika länder för att utbyta erfarenheter med varann och utbilda sig i säkerhet. Under konferensens sista dag är det även öppet för allmänheten.

– Då finns en unik möjlighet att träffa aktivister som vigt sina liv åt att försvara mänskliga rättigheter. Jag tycker att vi är skyldiga att uppmärksamma deras arbete för det påverkar även oss. I Sverige som är en "gammal" demokrati är vi bortskämda med att någon annan tar hand om våra rättigheter, men vi har också ett ansvar, menar Robert Hårdh när vi ses över en kopp kaffe i Gamla Stan, i Stockholm.

På konferensen delar organisationen även ut priset Civil Rights Defender of the Year Award som vartannat år alltid går till en kvinnlig människorättsförsvarare. Det betyder oerhört mycket för alla kvinnliga aktivister, betonar Robert Hårdh.

– De tänker ofta att det alltid finns någon kostymklädd man som förtjänar priset bättre. Nu kan vi visa att många av de modigaste människorättsförsvararna är kvinnor och det stärker deras självbild.
Civil Rights Defenders hette tidigare Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter och efter namnbytet 2009 blev organisationen en global aktör. Nu samarbetar Civil Rights Defenders med ett stort antal organisationer världen över och planerar att öppna ett nytt kontor i Myanmar under våren 2015.
Tanken är också att ha ett kontor i Latinamerika, en region där Civil Rights Defenders redan samarbetar med människorättsförsvarare på Kuba. Situationen på Kuba ger ofta upphov till motstridiga åsikter, och många menar att det är ett land som är svårt att förhålla sig oberoende till.

Robert Hårdh ser ingen risk att Civil Rights Defenders skulle kunna bli en bricka i ett större politiskt spel, men medger att situationen är komplex med olika politiska grupperingar på Kuba och exilkubaner i Miami som vill göra sina röster hörda.

– Många människorättsförsvarare har ofta en länk av förklarliga skäl till den politiska oppositionen, de har samma utgångspunkt när det gäller behovet av demokrati. Däremot är vi noga med att markera att människorättsförsvarare som glider in på det politiska spåret gör det utan vårt samarbete, säger Robert Hårdh.

Det arbete som Civil Rights Defenders utan tvekan fått mest uppmärksamhet för är skyddsarmbandet i Natalia Project, som lanserades 2013. Armbandet är döpt efter den ryska aktivisten Natalia Estemirova som mördades 2009 för sin granskning av brott mot mänskliga rättigheter i Tjetjenien. Hon arbetade då för Memorial, en samarbetspartner till Civil Rights Defenders.

– När Natalia kidnappades och mördades insåg vi att vi måste göra något mer för att försöka skydda våra samarbetspartners. Det ledde till att vi kunde ta fram världens första globala överfallslarm för människorättsförsvarare, förklarar Robert Hårdh.

Om någon av aktivisterna som bär ett skyddsarmband skulle utsättas för ett överfall aktiveras larmet. Ett meddelande med GPS-koordinater skickas direkt till kolleger som kan ingripa lokalt. Informationen kommer samtidigt till Civil Rights Defenders i Stockholm som kan agera internationellt, bland annat genom att via sociala medier nå ut till de tiotusentals människor som stödjer Natalia Project.

De som stödjer projektet är en del av ett globalt skyddsnätverk som kan fördöma en attack mot en aktivist i sociala medier och därmed utöva påtryckningar mot totalitära regimer. Idag har 37 aktivister runt om i världen ett armband, men något skarpt larm har hittills inte kommit in till Stockholmskontoret.

En annan viktig fråga för Civil Rights Defenders är hbtq-personers rättigheter. Robert Hårdh lyfter fram den diskrimineringslagstiftning som organisationen bidragit till i flera av länderna på Balkan. Här lever dock många fördomar fortfarande kvar, opinionsundersökningar i exempelvis Serbien visar att majoriteten av befolkningen anser att homosexualitet är en sjukdom.

Ett stort framsteg var när den första fredliga Pride-festivalen kunde hållas i Belgrad 2014. Den festival som arrangerades dessförinnan, 2010, orsakade kravaller runtom i staden. Robert Hårdh, som själv deltog i den manifestationen, berättar hur 6 000 kravallpoliser försökte bilda tre skyddande cirklar runt den tappra gruppen med 1 000 deltagare.

- Utanför stod nationalister och andra extrema grupper och kastade molotovcocktails för att helt enkelt ha ihjäl demonstranterna.
Robert Hårdh återkommer flera gånger till att alla kan bidra till förändring, det är bara att bestämma sig. Själv slutade han skolan efter nian när han var skoltrött och startade en skyltfirma som han drev tillsammans med sin bror. Efter några år vaknade lusten att studera igen och det blev juridik i Uppsala.

- Det kan låta pretentiöst, men tanken var att använda privilegiet att få läsa juridik till att hjälpa andra människor som inte hade fått samma möjligheter.

År 1999 började han arbeta som människorättsjurist på dåvarande Svenska Helsingforskommittén. Ett år senare var han organisationens chef.

– Jag har världens bästa jobb, konstaterar Robert Hårdh när vi sneddar över Stortorget på väg tillbaka till Civil Rights Defenders kontor. Och så länge jag känner att både jag och organisationen utvecklas kommer jag att fortsätta.

Text: Agneta Larsson