Go to main navigation
Badiul Alam Majumdar med kollegor bakom en banderoll. Från firandet av National Day of the Girl Child i Bangladesh.

Badiul Alam Majumdar håller tal under firandet av flickdagen (National Day of the Girl Child) i Bangladesh.

Foto: Hungerprojektet

intervju

Hallå där, Badiul Alam Majuddar..

.. som tog sig från fattigdom i Bangladesh till universitetsvärlden i USA. Nu är han tillbaks där allt började och är övertygad om att det är i Bangladesh han kan göra skillnad.
– Vi vill bygga visioner och visa att de kan slå in, säger Badiul som är Hungerprojektets landchef i Bangladesh.

Efter tjugo år i USA lämnade Badiul Alam Majumdar sin post som professor i ekonomi och finans på Washington State University för att återvända till sitt hemland. I förra veckan besökte han universitet och hjälporganisationer runt om i Sverige för att berätta om sitt arbete. Vi träffades i Stockholm och pratade om varför han är stolt över att ha fått sparken från United States Agency for International Development (USAID), skadlig välgörenhet och hur visioner kan hjälpa till att stoppa hunger.

 

Vad fick dig att lämna din karriär i USA och återvända till Bangladesh?

– Mark Twain sa att det finns två dagar som är de viktigaste i en människas liv. Dagen man föds, och dagen man förstår varför man föddes. Jag hade ett bra liv och ett respektabelt jobb, men det kom en dag då jag förstod att jag kunde bättre. Jag var en aktivist när jag var ung och längtade efter att hjälpa det land som jag kom ifrån. Mina kollegor var positiva till mitt beslut, men min familj tyckte att jag var galen. De förstod inte varför jag som hade lyckats så bra ville återvända samtidigt som det fanns människor som riskerade sina liv för att fly.

 

Varför är du stolt över att ha fått sparken från USAID?

– De är på många sätt en traditionell välgörenhetsorganisation. Jag fick sparken eftersom jag inte ville ställa upp på deras arbetsmetoder, men det gav mig friheten att göra saker på mitt sätt. Därför är jag stolt.

 

Efter åren på USAID blev Badiul Alam Majumdar 1993 Hungerprojektets landschef i Bangladesh och tio år senare tog han plats i organisationens ledningsgrupp. Hungerprojekt arbetar med så kallade visionsworkshops som ska inspirera till att skapa visioner om framtiden. Syftet är att deltagarna ska få hjälp att nå sina mål och inse var de är kapabla till. Organisationen är en av landets viktigaste röster för flickors rättigheter och tillsammans med Bangladesh regering har Hungerprojektet utlyst en nationell flickdag. Badiul är också grundare till Shujan, en organisation som arbetar med befolkningens möjligheter att påverka politiska beslut.

 

Vad skiljer Hungerprojektet från andra hjälporganisationer?

– Många organisationer har vart i Bangladesh för att hjälpa folket. De samlar ofta ihop pengarna till ett projekt och när pengarna tagit slut åker de hem. Vi vill arbeta mer hållbart än så, vi tror att alla kan klara sig själva bara de får rätt verktyg. Därför arbetar vi med att stärka människors tro till sig själva. Välgörenheten har skapat ett beroendeproblem och Bangladesh befolkning ser sig som underlägsna och inkapabla. Vi vill visa dem att de kan vara skapa sin egen framtid.

 

Är det för många som åker till Bangladesh och försöker hjälpa till?

– Man brukar tala om den vita mannens börda. Men det är inte en börda, det är skyldighet. Västerländska länder har byggt mycket av sin rikedom på exploatering av länder som Bangladesh och därför har de en skyldighet att hjälpa till. Jag ser det egentligen inte som att vita européer kommer och förstör utan det handlar om inställning. Det bangladeshiska folket måste få leda utvecklingen. Sen är stöd och hjälp i den processen både välkommet och nödvändigt.

 

Hur har du tagit dig dit du är idag?

– Jag har haft folk omkring mig som trott på mig och hjälpt mig, dels ekonomiskt och även på andra vis. Men det är min mamma som har gett mig mest stöd och inspiration. Vi var fattiga, min pappa var sjuk och hon lyckades ta hand om familjen med mycket lite resurser. Hon uppmuntrade mig att fortsätta studera och lärde mig att alltid säga sanningen. Idag är jag en stark röst i Bangladesh och det är tack vare det som hon lärde mig.

 

Amanda Dahl