Go to main navigation
axel_medtext.jpg

Illustration: Tova Jertfelt

INtERVJU

Axel Kronholm: ”Nils Horner fick mig att fastna för Burma"

Han är del av den nya generationen av journalister som ser världen som sitt arbetsfält­. Från en uppväxt i Finland och på Åland vistas han lika gärna i Asien som på Hisingen i Göteborg. Möt OmVärldens redaktionsmedlemmar, först ut är Axel Kronholm.

Vem är du?

– Jag är reporter på OmVärlden och frilansjournalist, som bevakar politik och utveckling, miljöfrågor och mänskliga rättigheter i framförallt Asien.

Varför just Asien?

– Det är en väldigt spännande region som förändras otroligt snabbt. Det är en skådeplats för mycket av världens stormaktspolitik, med spelare som Kina, Indien, Ryssland och USA. Här finns också ett livligt politisk klimat med länder som Burma som just nu utvecklas från militärstyre till något som i alla fall ska likna demokrati, medan länder som Kambodja och Thailand går åt motsatt håll, där staterna blir allt mer repressiva och det demokratiska utrymmet minskar.

Ditt specialområde är Burma, varför fastnade du för det?

– Jag har alltid varit intresserad av global politik och historia, men intresset för Sydostasien är ganska nytt. Burma fastnade jag nog för när jag hörde Nils Horner rapportera för Sveriges Radio om demonstrationerna 2007, det som senare kom att kallas för Saffransrevolutionen. Det är ett väldigt spännande land med en enorm mångfald och variation, varje gång jag reser dit för att göra en story dyker tio nya storys upp som jag vill komma tillbaka för att göra. Det är svårt att slita sig när man väl fastnat för ett land.

Varför ska man läsa OmVärlden?

­– För att vi gör snygga och spännande reportage på ett nytt sätt. Vi har också ett långsiktigt och djupgående perspektiv som gör att vi fångar upp utvecklingar, trender och situationer som andra medier ofta missar. På köpet får man också förstå hur våra biståndsmedel används och vilken roll Sverige spelar, på gott och ont, i andra länders och människors utveckling.

Du är också frilans och har rapporterat för bland andra Washington Post, The Guardian, BBC och Al Jazeera. Hur är det arbetet?

– Det är att kul och stimulerande att skriva på engelska när man annars mest rapporterar på svenska. Sen är det förstås roligt att nå en så stor publik som man gör med sådana publikationer.

Vilka andra språk talar du?

– Jag kan ge vägvisning på burmesiska, vara artig på albanska och beställa papayasallad på thai, men där går gränsen. 

Vad drömmer du om?

– Att få jobba mer i Asien och fortsätta rapportera därifrån och ifrån nya länder. Centralasien är jag väldigt nyfiken på, liksom Pakistan och Indien. 

Är du en typisk "on-the-edge" kille, som vill vara där det händer?

­– Vet inte hur typiskt det är. Jag gör det på mitt sätt och det har inte funnits så mycket förebilder när det gäller frilansandet. Många av de äldre, klassiska svenska murvlarna är eller var ofta folk som hade bekväma anställningar. Jag inspireras mycket av den nya generationen frilansare som hittar nya former för och lösningar för att hålla på med det vi tycker är viktigt.

Hur ser framtidens journalistik ut?

­– För journalister kommer nog trenden att fortsätta mot mer frilans färre säkra anställningar, i den mån sådana alls finns framöver, men jag ser inte att efterfrågan på utrikesjournalistk skulle minska. Intresset för globala frågor kommer nog bara att växa, men samtidigt ställs också större krav på media att jobba aktivt för att vara relevanta och producera journalistik som engagerar och intresserar.

Vilken roll fyller OmVärlden i det här?

– Vi gör det som få andra gör, rapportera och granskar bistånd och utvecklingssamarbeten, en särskilt viktig fråga just nu när biståndet är inne i en transformation, med större inflytande från företag, samtidigt som humanitära kriser, klimathot och sjukdomar innebär nya utmaningar.

Ylva Bergman