Go to main navigation
Kristina Boman

Kristina Boman är aktuell med boken "Mellan vulkaner".

Foto: Kina Robberts

INTERVJU

Mellan vulkaner kan bli ”Årets QX-bok”: ”Det är en spirituell resa om att bli fri”

Det har varit en lång kreativ process, men i höstas släppte Kristina Boman sin roman ”Mellan vulkaner” – och nu är den nominerad till ”Årets bok” på QX gaygala 2018. 

Kristina Boman är konsult i biståndsbranschen och sedan ett par år tillbaka även romanförfattare. Hon bor i Sverige men har ett andra hem i Guatemala dit hon åker ett par gånger om året. Romanen ”Mellan vulkaner” gavs ut i september och just nu åker Kristina runt på samtal och boksigneringar och boken har även listats som en kandidat till ”Årets bok” på QX gaygala.

Hur känns det att vara nominerad?

– Det är jättekul att ha blivit utvald! På onsdag den 20 december får jag besked om jag verkligen är en av de nominerade och får komma på galan.

Vad handlar boken om?

– Den är delvis baserad på egna erfarenheter. Läsaren får följa Malou som 1994 åker till Guatemala med sin amerikanska man för att jobba på FN. De separerar och mannen börjar smutskasta Malou som är osäker på sin sexuella identitet och gillar både män och kvinnor. Malou går då in i en djup kris och flyttar hem till en indiansk arbetskollega. Då får man veta mer om den mayaindianska kulturen, Malou träffar präster och medium – det är en ganska spirituell resa som handlar om att bli fri och kurera sig. Det finns också en parallellhistoria i historien om den unga mayaindianen Luis.

– Jag ville berätta den här historien för att jag tycker det är intressant med det spirituella rummet som inte alls är lika stängt i Guatemala som i Sverige. Jag ville också skriva om mayaindianerna och om hur det är att vara ung och annorlunda på 80- och 90-talet.

Har du skrivit något mer?

– Jag började skriva romaner i början av 2010. Tillsammans med Leticia Velasques skrev jag Antes de la Luz som gavs ut på spanska på Guatemalas största förlag. Den handlar om hur kriget uppfattades från mayaindianernas sida och ger en historisk återblick där frågan om markrättigheter kommer upp. Den används i undervisningen på många skolor i Guatemala som ett sätt att minska klyftan mellan indianer och icke-indianer.

Varför Guatemala?

– Jag tittade på en lista över JPO (Junior Proffessional Officer)-tjänster på 90-talet, ville använda min spanska och sökte mig därför till Guatemala. Jag fick en tjänst på Unicef där jag jobbade med ett vatten- och sanitetsprogram.  Sedan har jag även arbetat i Afrika och Asien men till Guatemala återvänder jag 3-4 gånger per år.

Vad gör du utöver ditt författarskap?

­– Jag är konsult inom bistånd, investeringar och skogsskötsel och arbetar bland annat mot Sida. Jag startade även en hjälporganisation i Guatemala 2009 som driver två projekt i två olika provinser. Ett som vänder sig till kvinnor som drabbats av våld i hemmet och kan få hjälp med psykosocial healing och att starta egna företag och ett som vänder sig till fattiga bönder. I projektet som vänder sig till kvinnor har vi just nu 1600 deltagare men målet nästa år är att involvera 3600 kvinnor.

OmVärlden har uppmärksammat hotet mot demokratin runt om i världen. Hur ser det ut i Guatemala?

­– Landet har en våldsam historia och präglas fortfarande av våldsamheter, korruption, narkotika och annan kriminalitet. Jag tror det är viktigt att stötta rättsväsendet och att jobba brett med både fattigdom och demokrati. Det handlar om exempelvis rätten att inte bli rånad eller utpressad. 

Louise Gårdemyr