Go to main navigation
Daniel Ndayishimiye och Claudine Nyiranzimenya. De är 15  respektive 16 år och går i skolan på Masaka Resource Center utanför Kigali i Rwanda.

Daniel Ndayishimiye, 15, och Claudine Nyiranzimenya, 16 med sina klasskamrater i skolan på Masaka Resource Center utanför Kigali i Rwanda, en tillgänglig miljö för blinda och synskadade.

Foto: Mia Munkhammar

INTERVJU

9 av 10 av världens funkisbarn går inte i skolan

”Ingen ska lämnas utanför” är världens utvecklingsmotto. Men människor som lever med någon form av funktionsnedsättning riskerar att inte inkluderas. Hårt drabbade är barnen – där 90 procent inte går i skolan.

– Det kan handla om oroliga föräldrar som inte vill släppa iväg sina barn eftersom de inte vet vad de kan utsättas för – i skolan, eller i samhället i stort, säger Jesper Hansén, generalsekreterare på MyRight, svenska funktionshinderrörelsens biståndsorgan.

Brist på statistik och kunskap 

Bristen på tillförlitlig statistik är stor men minst en miljard människor lever med funktionsnedsättning, 80 procent i låg- och medelinkomstländer. Globalt sett varierar utvecklingen kraftigt men det finns ett nära samband mellan funktionsnedsättning och fattigdom. Här spelar bland annat missad skolgång en stor roll.

– I de länder där fattigdomen är som störst finns också de största utmaningarna för människor som lever med en funktionsnedsättning, säger Jesper Hansén men vill också poängtera att gruppen är stor och förutsättningarna inom gruppen skiljer sig rejält.

Tillsammans med Sida och Myndigheten för delaktighet anordnar MyRight ett seminarium om funktionsnedsättning i biståndet.

Här kan du se seminariet live eller i efterhand.

– Det är ett steg mot att öka kompentensen hos svenska organisationer, säger Jesper Hansén som samtidigt tycker att medvetenheten blir allt större och att frågan dyker upp på fler ställen, exempelvis genom förra årets Musikhjälpen med temat ”Alla har rätt att funka olika”.

När Sida förra året redovisade sitt arbete med funktionshinderperspektivet i internationellt utvecklingssamarbete var slutsatsen att det bland annat behövs mer kompetensutveckling av Sidas personal.

När det gäller tillgänglighet på arbetsplatser behöver vi tänka bortom handikapptoaletterna, frågan är större än så, och i det internationella programarbetet behöver vi samarbeta mer. Kunskapen finns, men inte alltid på rätt ställen. Jag tror mycket på allianser, säger Jesper Hansén som tidigare arbetat på bland annat Rädda Barnen och Fonden för mänskliga rättigheter.

För MyRight och deras medlemsorganisationer finns det ständigt stora utmaningar att tackla. Inte minst när de humanitära behoven ökar i världen.

– Ja, som i till exempel Mocambique nu senast, i vilken utsträckning finns en medvetenhet och hänsyn till människor med funktionsnedsättning? Hur ser tillgängligheten ut i flyktingläger? Det är viktigt att få med funktionshinderperspektivet i länders katastrofberedskap, säger Jesper Hansén.

Lämnas utanför skolan 

Det går också framåt, FN antog konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2006 som fått ett stort genomslag sedan dess. Det finns en stor uppslutning kring Agenda 2030 som är ett mer inkluderande instrument än dess föregångare Milleniemålen

Men fortfarande går 90 procent av barn med funktionsnedsättning inte i skolan enligt siffror från Unicef och Unesco, trots att det är en mänsklig rättighet.

– Föräldrar vill inte släppa iväg sina barn, det går fysiskt inte att ta sig in i skolan, kommer man in kanske man inte kan ta del av undervisningen eftersom det inte finns hjälpmedel. Våra partnerorganisationer arbetar mycket med det här och också med hur man som förälder bäst kan stötta sitt barn, säger Jesper Hansén.

– Det handlar också om attityder. Det finns mycket tankar kring skuld och skam. Här jobbar vi till exempel med media för på så sätt bidra till attitydförändring hos allmänheten.

Civilsamhället viktigt

MyRight arbetar med att stärka lokala organisationer för att personer med funktionsnedsättning ska få tillgång till sina rättigheter och vara med och påverka sin livssituation. Det kan handla om att skapa mötesplatser eller bidra till att människor får tillgång till utbildning eller till arbetsmarknaden.

– Det är ofta civilsamhället som står bakom förändring i de här frågorna och gör att man som individ går från att inte vara sedd till att synas. Många vet inte om att det finns fler i samma situation, säger Jesper Hansén som nyligen besökte partnerorganisationer i Tanzania.

Stödet från en organisation behövs för de som många gånger dagligen möts av våld, fördomar och stigmatisering eller inte får den vård man behöver. 

– Jag träffade exempelvis en organisation i Tanzania som arbetar med personer med albinism, en oerhört utsatt grupp. För många är det en framgång bara det att det finns en organisation att vara en del av.

Louise Gårdemyr