Go to main navigation
carin-jamtin-2-highres.jpg

Toppbetyg för det svenska biståndet av OECD DAC. Men det fanns kritik och rekommendationer: dra ner på antalet strategier och länder, ge mer pengar till näringslivet – och stärk upp bemanningen!

Foto: Foto: Fredrik Persson

INTERVJU

Carin Jämtin om framtidens bistånd: "Hoppas vi kan fortsätta vara bäst i klassen – men inte bli ensamma"

Sveriges bistånd är generöst, ambitiös och skicklig genomfört. Det var idel vitsord i senaste OECD DAC-analysen. Men hur ser framtidens bistånd ut och vad kan förbättras?
–  Vi ska bli bättre på att mainstreama klimat och miljö, säger Carin Jämtin, generaldirektör på Sida.

Var femte år granskas Sveriges bistånd av OECD:s biståndskommitée DAC och årets rapport ger Sverige idel vitsord: En inflytelserik aktör, duktig på jämställdhet, klimat, civilsamhälle och på att få igång samarbete mellan det humanitära och det mer långsiktiga utvecklingsarbete.

En procent av Sveriges bruttonationalinkomst går i dag till olika former av utvecklingssamarbete och lite knappt hälften av det går via FN till multinationella organ som FN:s flyktingorgan UNHCR, FN:s livsmedelsprogram (WFP) och FN:s barnfond Unicef, några av de största mottagarna. Det stödet fördelas via utrikesdepartmentet.

Den andra dryga halvan går till olika program och samarbetspartner, antingen via så kallade svenska ramorganisationer, som får ett större anslag för att i sin tur fördela till partner inom sin spetskompetens, eller direkt till olika landprogram, där organisationer och institutioner arbetar för utveckling eller lindra katastrofer. En mindre del går till andra myndigheter och flyktingavräkningar.

Läs mer om hur biståndet fördelas här:

Hur ser du på rapportens goda vitsord?

– Vi kan vila i att vi får beröm att vi gör saker och ting rätt. Vi är duktiga. Men samtidigt måste vi titta på vad som är utvecklingspotentialen, säger Carin Jämtin som var biståndsminister 2003-2006 under Göran Persson. Sedan 2017 är hon generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida. OmVärlden träffade henne under några hektiska dagar i Visby, Almedalen 2019, för att få hennes syn på rapporten.

Sverige är en global ledare när det gäller jämställdhet. Det här är något som länge varit fokus inom biståndet och Sverige har också en feministisk utrikespolitik. Vad mer kan Sida göra?

– Vi ska jobba mer med utbildning och komma ihåg att jämställdhet är svårt. Jag upplever att vi svenskar tror vi är bättre jämställda än vad vi är, att det inte är så svårt. Men det är svårt – för det handlar om makt. Om kvinnor och flickor ska få lika rätt och lika tillträde till att delta i samhällslivet då måste andra stiga åt sidan, och det är svårt. Vi måste bli bättre på att se de utmaningarna när vi mainstremar jämställdhet i vår verksamhet.

Hur ser du på den pågående attacken mot kvinnors rättigheter där det amerikanska biståndet blivit ett sätt att blidka den inhemska kristna högern, exempelvis genom att de som informerar om abort inte får bistånd. Det skedde även under din tid som biståndsminister, men finns skillnader nu?

– Då var George Bush den yngre republikansk president med en liknande lagstiftning, men inte lika omfattande. Nu berör det större områden för organisationer. Det finns också en backlash i andra länder i dag, synen på kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp, rätten till abort, allt detta. I dag är det väldigt svårare och hårdare. Men en sak är bättre. Det finns ett tydligare motstånd mot backlashen i dag. På den tiden fick man söka upp olika förändringsagenter i olika länder, som en enskild präst, eller organisation, nu finns motståndet på nationell nivå, så jag väljer att se hopp.

Läs mer om gag-rule – en direkt attack mot kvinnors kroppar

Sida har de senaste åren arbetat med att främja samarbeten med näringslivet. Enligt FN behöver biståndet öka sitt samarbete med näringslivet för att generera tillräckligt mycket kapital för att ha en chans att nå de globala målen inom Agenda 2030.

I rapporten rekommenderar OECD DAC Sverige att öka* biståndet via näringslivet för att nå de globala målen, hur ser du på det?

–  Det vi gör på Sida är att hitta samarbetsytor med näringslivet, samtidigt som det lokala eller annat näringsliv kommer in och skapar arbetstillfällen, eller gör sina vinster. Det vi i huvudsak ska göra på SIDA är att samverka med svenska investerare och näringslivet, att diskutera hur de bättre kan jobba med Agenda 2030. Det handlar väldigt lite egentligen om transferera biståndspengar till näringslivet. Sida arbetar också med att förutsättningar för lokalt näringsliv i våra samarbetsländer.

Men svenska biståndspengar, tex via EU eller Swedfund, går ju också till krediter eller finansiella instrument, för företag för att våga satsa i låginkomstländer, vill inte OECD DAC se en ökning av detta?

– Så uppfattade jag det och där kan vi göra mer. Vi har ett garantiinstrument som används på lite olika sätt, och där har vi utnyttjat ungefär hälften av ramen på 14 miljarder kronor.

Är svenska företag intresserade?

– Ja det är jätteintresserade, men lite trevande eftersom man inte känner till den här typen av miljöer och hur man kan arbeta här.

Rapporten föreslår också ett ökat budgetstöd till länder, något som förr i tiden var föremål för skarp kritik vad gällde risken för korruption, hur ser du på den rekommendationen?

– Jag tycker i princip att budgetstöd är bra. Det är lika lätt att upptäcka korruption som när man jobbar med annat typ av bistånd. Men det kräver att man delar utvecklingsvilja och riktning med den regering man jobbar med, i dag har vi en mer komplex situation i våra samarbetsländer. Syftet med allt långsiktigt bistånd är att avveckla sig självt. Att skapa möjligheter för länder och folk att skapa sin egen ekonomiska utveckling. Enda sättet att göra det är att ha någon slags fungerande offentlig förvaltning. Men då måste det finnas en fungerade stat, en fungerande offentlig förvaltning och vi måste ha en värdegemenskap med dem. Där är det knepigt i dag. 

Sverige kritiseras för att ha för många strategier och att det inte alltid finns kopplingar dem emellan. Hur ser du på det?

Sida ska alltid hålla koll på om någon partner försöker lura oss, oavsett om vi har fyra strategier eller 73. Det är regeringen som fattar beslut om de här strategierna så det är en politisk fråga. Sida styrs av 44 strategier, inte 63. De andra styr andra saker, som de multilaterala organen, och 35 av dem är geografiska strategier och det är det upp till oss att samordna på landnivå

Sverige gör en del för att förbättra samarbetet mellan långsiktiga utvecklingsinsatser och kortare humanitära insatser/katastrofbistånd. Vad behöver göras mer?                                   

– Det krävs samverkan. I dag bor människor i 20 år i flyktingläger, då kan man inte bara hålla sig till de humanitära principerna utan det långsiktiga biståndet måste in tidigare

Bemanningen och kompetensen tyckte rapporten måste stärkas, vad menades med det?

– Att hela det svenska biståndet gör ett fantastiskt jobb, inte bara Sida, och att det är fantastiskt att ni gör så bra med så få personer. Men ni skulle kunna göra ännu mycket mer med flera personer. De tycker vi borde vara fler människor helt enkelt.

Kommer det att bli fler?

– Det får du fråga någon annan om. Regeringen beslutar om förvaltningsanslag till alla myndigheter

Den kommande flytten till Botkyrka har väckt mycket känslor och en utvärdering har visat att det kan leda till kompetensflykt, vad ska göra?

– Vi ska jobba hårt. Vi har ett beslut om att vi ska omlokaliseras till Botkyrka. Vi ska göra det möjligt för alla som jobbar på Sida att vara kvar på olika sätt, och vi hoppas att vi får växa och bli fler.

Vad finns det för utrymme för förbättringar inom klimatbiståndet?

–  Jag skulle väl gissa att vi får ett ökat anslag för detta under hösten eller inför nästa år. Jag tror också att vi ska bli bättre på är att jobba med klimat och miljö som mainstreaming i alla insatser, oavsett om de handlar om hälsa eller utbildning eller hållbar stadsutveckling. 

Slutligen, demokratibiståndet ska ses över, vad innebär det?

– Vi ska se hur det kan stärkas. Dels via mer resurser, genom de offentliga sektorerna inom samarbetsländer, men också med yttrandefrihet, på nätet och då inte bara journalister, utan också miljökämpar, fackliga, oppositionspolitiker, hbtq-aktivister. Det finns massor av grupperingar som till och med får sätta livet till i dag, lagstiftningar måste finnas på plats och följas i de länder där vi verkar.

Det finns politiska krafter som vill ta mer av biståndspengarna för att stärka det egna landets gränser, stoppa migranter, med mera. Ska vi vara oroliga för biståndet i framtiden?

– Jag är inte så orolig. Det finns ett starkt stöd i riksdagen för den inriktningen på biståndet som vi har i dag. Jag hoppas vi kan fortsätta vara ”bäst i klassen” och att andra länder följer efter, att vi inte blir ensamma om detta. Det finns flera som utvecklas, Spanjorerna är på väg tillbaka, Finland, Litauen, de är små men vill lära av oss. Så vi är ett gäng like-minded. Så jag hoppas att vi inte blir ensamma i klassen, säger Carin Jämtin.

Lyssna på den längre, hela intervjun, finns som podd här!

Ylva Bergman

*OECD-DAC skriver att i sin rekommendation att Sverige har "utrymme att ytterligare optimera" bistånd via privatsektor instrument. DAC rekommenderar även Sverige att bättre synka biståndet via näringslivet, särskilt Swedfunds verksamhet, med övergripande biståndsmål och strategier. DAC konstaterar också att Sverige ligger långt under DAC-snitt vad gäller bilateralt bistånd via näringslivet (1 procent av svenskt bistånd jämfört med snittet på 7 procent bland DAC-medlemmarna).