Go to main navigation
Belma Goralilja Bosnien

"Att vara funktionshindrad mitt i ett pågående krig är väldigt svårt" säger Belma Goralilja som blev skjuten i Bosnienkriget. 

Foto: Louise Gårdemyr

INTERVJU

”Dubbel börda för personer med funktionsnedsättning i krig”

Det har gått över 20 år sedan Bosnienkriget tog slut. Belma Goralilja var en av de som skottskadades i kriget – och blev förlamad. I dag är hon läkare och kämpar för människor med funktionsnedsättnings rättigheter i Bosnien-Hercegovina.

År 1992 var Belma Goralilja 23 år och läkarstudent i Sarajevo. Det året började också det brutala Bosnienkriget. Hon blev skottskadad i ryggraden när hon var och hälsade på i en väns lägenhet, skadan ledde till förlamning i benen vilket har gjort henne beroende av rullstol.

– Att vara funktionshindrad mitt i ett pågående krig är väldigt svårt, säger Belma Goralilja när OmVärlden träffar henne i Stockholm där hon deltar i en konferens om funktionsnedsättning och väpnad konflikt. Det är den första konferensen på detta tema i Sverige anordnad av My Right, den svenska funktionshinderrörelsens organisation för internationellt utvecklingssamarbete.

"I krig är allt tillåtet"

Då, under Bosnienkriget, var det bara de som var allvarligt skadade och under 18 år som evakuerades till något annat land. 

– En kille som hade skadats var över 20. Han såg ung ut men hade en del kroppsbehåring – de rakade av honom håret och sedan skickades han till något barnsjukhus i Europa… I krig är allt tillåtet, säger Belma Goralilja.

Hon fick själv stanna på ett militärsjukhus i Sarajevo, en förhållandevis säker plats med tillgång till vatten och elektricitet under kriget. Men det fanns ingen chans till ordentlig rehabilitering. 

– Journalister kom och tyckte min historia var intressant men det var frustrerande, de ville mest ha en bra nyhet om den lyckade läkarstudenten som inte kan gå igen – några lovade att hjälpa mig men ingen hjälp kom, säger Belma Goralilja. 

Efter ett år blev hon till slut omplacerad till ett sjukhus i Tyskland. Fyra månader senare flyttades hon till ett flyktingläger istället och träffade en italiensk journalist .

– Jag var skeptisk och vägrade att prata med honom först, men det visade sig att han kunde hjälpa mig att ta mig till ett rehabiliteringscenter i Italien, berättar Belma Goralilja.

– Det var intressant att jämföra hur de behandlade oss som åkte utanför Bosnien för att få vård. Hemma kallades vi invalider men vi som fick rehabilitering i till exempel Italien eller Japan fick mer respekt – vi var personer i första hand, därefter kom vår funktionsnedsättning, fortsätter hon – men det har hänt mycket sedan dess, nu har man ett mer människorättsbaserat tänk även i Bosnien.

Större möjlighet att delta i samhället i dag

Den 14 december 1995 blev det fred, det så kallade Daytonavtalet satte punkt för kriget i Bosnien. Belma Goralilja kom tillbaka till Bosnien-Hercegovina 1997 och slutförde då sina läkarstudier. Hon har sedan dess arbetat med rättighetsfrågor i olika lokala civilsamhällesorganisationer och internationellt hos till exempel USAID. Idag arbetar hon på ett institut för kvinnohälsa i Sarajevo.

– I dag är det lättare att få jobb, vi syns mer i offentligheten och det finns en helt annan möjlighet att delta i samhället än för 20 år sedan. Det har blivit bättre men förändring tar tid, säger Belma Goralilja. 

En hel del utmaningar finns kvar. 

– Nyligen kom det fram ett en filosofiprofessor på ett univsersitet här under en föreläsning hade sagt att ”personer med funktionsnedsättning var lata och att universitetet slösar pengar på särskilda läromedel för dem”. Någon filmade händelsen och studenter ordnade en namninsamling, han fick inte fortsätta som professor. Den unga generationen är mer accepterande i dag.

En annan orättvisa Belma Goralilja lyfter fram är det månatliga socialbidraget personer med funktionsnedsättning får från staten.

– Vi som skadades under kriget får ett större månadsbidrag än de som är födda med en funktionsnedsättning eller varit med om en olycka – det är inte rättvist, vi borde alla få samma, säger hon.

Läs mer: 9 av 10 av världens funkisbarn går inte i skolan

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att en miljard människor lever med funktionsnedsättning runt om i världen – en grupp som är särskilt utsatt och sårbar i krig och konflikter.

– Det är en svår situation, och ja – det finns ett gap mellan teori och praktik. Det är också en dubbel börda att vara funktionshindrad i krig och konflikter. Jag tror att vi med funktionsnedsättning måste bli lyssnade på mer för att identifiera våra behov och skapa de bästa strategierna ute i fält, säger Belma Goralilja.

– I Bosnien har vi bra lagar men de implementeras inte alltid. Straffet för de som inte lever upp till våra lagar borde vara högre och vi behöver bättre system för att kontrollera att lagarna tillämpas, fortsätter hon.

Louise Gårdemyr