Go to main navigation
gunilla_PAL0944.jpg

Trakasserier, mobbning och maktmissbruk var vardagsmat på Unaids när Gunilla Carlsson kom dit som chef. Här är hon i New York tillsammans med Margaret Kenyatta, Kenyas första dam samt Kenyas tidigare hälsominister Sicily Kariuki.

Foto: Unaids

INTERVJU

Tuff start på FN-toppjobbet för Gunilla Carlsson: ”Jag kanske sågs som ett hot”

Gunilla Carlsson landade toppjobbet som vice chef för Unaids våren 2018 men hamnade mitt i efterdyningarna av #metoo och en grabbkultur där hon sågs som ett hot.
– Det har varit tufft. Sverige och personalen har fått ta ett oresonligt ansvar, säger hon.

Gunilla Carlsson var entusiastisk över att komma igång med det som starkt engagerade henne; jämställdhet, hiv/aids och global hälsa, när hon 2018 blev vice chef för Unaids, FN:s program för att bekämpa hiv och aids.

Hösten 2017 hade #metoo briserat över hela världen och flera biståndsorganisationer drogs in i skandaler kopplade till sexuella trakasserier, prostitution och maktmissbruk. I februari 2018 avslöjades att biståndsarbetare på Oxfam utnyttjat prostituerade i samband med jordbävningen på Haiti 2010.

The Times beskrev det som en ”Caligula-orgie med prostituerade i Oxfam T-shirts”. Därefter kom fler avslöjanden inom bland annat Rädda Barnen, SOS Barnbyar och Läkare utan gränser. Och Unaids.

Läs mer om #metoo i biståndsbranschen

I mars 2018 berättar svenska Martina Broström för CNN hur hon 2015 utsattes för sexuella trakasserier och övergrepp av en vice generalsekreterare på Unaids, Dr. Luiz Loures, som numera är pensionerad, och att den högste chefen Michel Sidibé, lagt ner en intern utredning om frågan.

Martina-brostrom-united-nations-employee-amanpour-intv cnn

A United Nations employee who says she was sexually assaulted by a top UN official has spoken publicly for the first time, alleging she was offered a promotion if she accepted an apology from the man. She claims the organization failed to take her complaint seriously, and that the investigation that cleared him was "deeply flawed."

Martina Broström berättade för CNN om hur Unaids vice generaldirektör Luiz Loures tvingade sig på henne i en hiss under en konferens i Bangkok 2015. Flera anklagelser har riktats mot Luiz Loures som senare inte fick sitt kontrakt förlängt.

Initialt ställde sig Gunilla Carlsson bakom Sibidés långa engagemang för organisationen och ville inte kommentera kritiken. Men när OmVärlden nu talar med henne vittnar hon om en tuff tid och en svår process:

– Det blev ett riktigt stålbad som sammanföll med #metoo-rörelsen. Men det var mer än så. I den här organisationen fanns tyvärr en kultur som inte tog på allvar hur män och kvinnor behandlades och inte visade tillräckligt med respekt för varandra, säger hon från kontoret i Genève.

Kritiken växte mot Unaids

Kritiken mot Unaids växte nu, nya anklagelser från tidigare personal framkom och världens största aidsorganisation The AIDS Healthcare Foundation (AHF) krävde Sidibés avgång.

En oberoende utredning tillsattes som i december 2018 kom fram till att Sibidé varken förebyggt trakasserier, eller tagit ansvar för de många anklagelser som framkommit,och att Martina Broströms anklagelser var toppen av ett isberg. Utredningen visar hur organisationen, som ska verka för kvinnors rättigheter, istället skapat en patriarkal kultur som tillät trakasserier, mobbning och maktmissbruk.

Rapporten var så allvarlig att Sverige i december 2018 drog in stödet till Unaids och krävde Sibidés avgång. 

Sidibé och Loures

Men många av de afrikanska ländernas representanter i Unaids styrelse, som består av 22 medlemsländer, tyckte att Sidibé skulle sitta kvar. Sibidé, som varit chef för organisationen sedan 2009, slutade på Unaids först i maj 2019 och är i dag är hälsominister i Mali.

Michel Sidibé och Luiz Loures. Foto: Unaids 

"Stor upprördhet över toppstyrning"

Gunilla Karlsson är nyligen hemkommen från Botswana och strax på väg till Namibia ser nu fram emot styrelsens i juni 2019 ska nominering en ny högsta chef för organisationen. Nomineringen ska godkännas av FN:s generalsekreterare. För närvarande är hon själv tillförordnad högsta chef.

Hur hanterade du att komma in i vad som har beskrivits som en ”boys club”?

– Jag tog fasta på de värderingar jag vilar i, som att ett anständigt arbetsklimat och jämställdhet är en bra utgångspunkt för långsiktiga och produktiva resultat. Jag var ansvarig för medarbetare och bestämde väldigt tidigt att ta deras perspektiv. Det fanns en stor upprördhet i organisationen över toppstyrning.

– Det blev också viktigt för mig att hålla fast vid vad styrelsen ville ha, som hade ansvar att styra oss ur detta, och att använda det ramverk som fanns, eftersom jag kanske lite grann kom att ses som ett hot. Det var gamla traditioner som var tvungna att ryckas upp med rötterna, säger Gunilla Carlsson och pekar på att Sverige är den andra största givaren till Unaids och att det kan ha funnits en idé om att hon, som ny vice chef, skulle kunna garantera stödets kontinuitet.  

”Det var gamla traditioner 
som var tvungna att 
ryckas upp med rötterna”

 

Du sågs som ett hot, men skulle du inte komma in och rensa upp, med ett svenskt perspektiv?

– Men jag är ju en internationell tjänsteman. Jag kan ju inte garantera någonting mer än att göra mitt arbete. Den svenska regeringen hade, innan jag kom, haft synpunkter på den interna styrningen, men inte varit så tydliga utåt. Den svenska regeringen tog sitt ansvar och jag hade att göra mitt arbete. Det har varit ett bra samarbete, men det fanns ingen anledning för mig eller svenska regeringen att jobba lite i skymundan och vara rädd om organisationen.

 

"FN är en värld i sig själv.
Först vill man nog inte tro
att det är så här"

 

Inom FN har visselblåsare straffats istället för de som begått felaktigheter, FN-soldater som begått sexuella övergrepp har gått straffria. Varför är det så?

 – FN är en värld i sig själv. Först vill man nog inte tro att det är så här. Ansvarsutkrävande är otydligt, många frågor kommer direkt till generalsekreterare eller ansvarig i respektive organisationer och det finns inga institutioner som hanterar spänningarna. De som är nära ledarna kan sopa kritik under mattan. Till skillnad från EU-parlamentet, där fanns trygghet för visselblåsare, ett legalt ramverk att luta sig mot. Men nu har Unaids tagit fram strukturer som medarbetare bättre ska kunna luta sig emot framöver, säger hon.

 – Vi jobbar i en mångkulturell värld. Tyvärr är FN väldigt hierarkiskt. Jobbar man långt ut någonstans, kanske är en jätteduktig chaufför som inte får sina arbetstider respekterade, är det inte lätt sätta sig upp mot en internationell tjänsteman som kommer farande och ska ”bossa” och ha sig.

Läs mer om sexuella trakasserier bland FN-anställda 

"Sverige har varit fenomenala"

Tycker du Sverige, som en av de största givarna, satte tillräckligt stor press på Unaids, eller skulle man varit tuffare?

– Det är den svenska regeringen, men även medarbetare i Génève, som gjort det hårda arbetet, och som har fått ta ett oresonligt stort ansvar för att kräva uppstädning. De har varit fenomenala, säger hon och berättar att tydliga krav och tidsramar har hjälpt i det arbetet.

Men det har inte bara varit fördelar med att vara svensk.

– En del har trott att det varit ett sätt för mig att själv få mer makt, kanske därför jag upplevdes som ett hot. Men för mig har det varit ett sätt att tjäna. Jag blev själv så ledsen att FN kunde vara så dåliga på att hantera den här typen av frågeställningar, säger Gunilla Carlsson, som tycker att FN måste bli mer transparent och att medarbetaren ska känna trygghet som internationella civila tjänstemän.

Hur känns det för dig nu? Är du fortfarande ett hot?

– Jag kanske är för tydlig. Alla såg mig inte som ett hot. Nu ska vi hitta en efterträdare, sen är det för mig att driva sakfrågorna. Sedan måste en del medlemsstater sluta att skydda sina egna.

– Har vi en dålig kultur kommer vi inte kunna leverera till de människor som inte hörs idag. Det är fortfarande en enorm risk att aids-epidemin inte kan kontrolleras. Vi har lika många nysmittade idag som för 10 år sedan och ingen tid att förlora.

 

"Sen måste en del
medlemsstater sluta att
skydda sina egna"  

 

Hur ser du på att unga svenskar inte oroar sig för hiv/aids?

– Vi måste vara rädda om varandra. Framgången med hiv är att vi kan få bromsmediciner, men det är inget bot utan ett livslångt tillstånd, och i många länder är ett stigma, som ger större risk för att falla in i fattigdom.

Hur går det att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar, som är starkt förknippad med olika syn på kön och rättigheter, i en värld som är så ojämställd?

– Många fler unga flickor i södra Afrika löper en stor risk att drabbas av hiv. Det känns så tragiskt, år 2019, att det är så. Det är en värderingsfråga inte bara ett sjukdomstillstånd.

 

Unga flickor i södra Afrika löper störst risk att få hiv. Här är ett projekt i Harare, Khayelitsha i Kapstaden där unga samtalar om sex och hiv. Foto: UNAIDS/Dwayne Senior 

Känner du hopp för Unaids?

– Vi har nått enorma framgångar, till exempel sker det inte längre överföring av hiv från mamma till barn. Det vi behöver nu är att de som inte vet om riskerna får information och att vi kan tala om sexualitet. Fram till 2030 ska HIV vara borta som globalt hälsohot. Då kommer Unaids behövas, för vi vågar stå upp och driva mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor.

Ylva Bergman