Go to main navigation
heineken.jpg

Foto: Hurst Publishers

INTERVJU

Heineken har gett Afrika en rejäl baksmälla

Den nederländska ölgiganten Heineken samarbetar med diktatorer och undviker skatt i flera afrikanska länder. Det visar journalisten och författaren Olivier van Beemen i sin nya bok ”Heineken in Africa”.

Heineken har en hög svansföring när det kommer till hållbarhet. ”We believe in Africa” står det på företagets hemsida, där man räknar upp alla fördelar som dess 100-åriga verksamhet på den afrikanska kontinenten fört med sig. Det talas om jobbtillfällen, möjligheter för jordbrukare och insatser för att motverka missbruk.

Olivier van Beemen, journalist och författare som granskat Heineken i sex år, har dock en annan bild av ölgigantens inverkan.

– Verkligheten ser väldigt annorlunda ut från hur Heineken vill framställa det, säger han i en intervju med OmVärlden.

Genom fältstudier, företagets egna arkiv samt intervjuer med omkring 400 källor i och runt företaget har han målat ett förödande porträtt av en multinationell jätte vars närvaro knappt gynnat Afrika alls, kanske till och med skadat länder.

– De har lyckats skapa en bild av sig själva som en utvecklingsaktör, som bidrar med mycket till den afrikanska kontinenten. Men mestadels handlar det om bra marknadsföring.

Skatteplanering och överpriser 

Ta skatteintäkterna till exempel. Olivier van Beemen berättar att Heineken har ett helägt dotterbolag i Bryssel som till överpris säljer råvaror och utrustning till de afrikanska dotterföretagen som brygger Heineken och andra lokala Heineken-ägda ölmärken. På så vis blir vinsterna i de afrikanska bryggerierna lägre och därmed minskar också den skatt som de behöver betala i länderna.

– Det är fullständigt lagligt men innebär helt enkelt att pengar flyttas från Afrika till Europa på ett vis som drabbar skatteintäkterna och aktieägarna i de afrikanska länderna, säger han.

Ölen säljs också till överpris till de afrikanska konsumenterna. Enligt Olivier van Beemen betalar afrikaner mer för sin öl än européer, inte bara i relativa termer utan i absoluta priser. I genomsnitt tjänar Heineken 50 procent mer på en öl som säljs i Afrika än globalt.

Heineken och folkmordet i Rwanda

Heineken lyfter själva fram att de har en 100-årig historia i Afrika. Olivier van Beemen har tittat närmare på den tiden och pekar på många svarta fläckar. En sådan är folkmordet i Rwanda. Inbördeskriget som ledde fram till folkmordet började redan 1990. Det var rekordår för ölförsäljningen, berättar Olivier van Beemen.

– Folk hade inga framtidsutsikter, inget att spara för, så många lade alla sina pengar på öl.

Heineken var det enda industriella bryggeriet i Rwanda på den tiden och hade monopol på ölmarknaden.

– De kände till att öl användes inte bara av soldater utan också av miliser och civila som tvingades döda. Öl användes både som motivation men också som belöning till de som mördade civila. Heineken kände till detta, men gjorde aldrig några försök att stoppa bryggeriet.

Heineken har avvisat mycket av kritiken i boken och anser att den till stor del bygger på hörsägen och halvsanningar. De tar bestämt avstånd från att de dragit nytta av folkmordet. Bland annat hävdar företaget att man förlorade kontroll över fabriken i Rwanda under inbördeskriget, vilket Olivier van Beemen menar är en efterhandskonstruktion.

"Heineken-land"

Ett annat land som Olivier van Beemen tittat särskilt på är Burundi. Det är ett av världens fattigaste länder, där Heineken utgör 10 procent av bruttonationalprodukten och 30 procent av de totala skatteintäkterna.

– Det är Heineken-land, helt enkelt.

Det är också ett land där det dricks mycket. I snitt spenderar folk 17 procent av sin disponibla inkomst på alkohol och tobak.

– Heineken har fortfarande monopol i Burundi och ölen har en så central roll att den styr inflationen. När priset på öl går upp så följer andra produkter med.

Samarbetar med regimen

Burundi beskrivs ofta som ett land på randen till ett nytt inbördeskrig. Över 300 000 människor har flytt landet och landets säkerhetsstyrkor har gjort sig skyldiga till politiska mord, försvinnanden, kidnappningar, tortyr och våldtäkter.

– Heineken samarbetar direkt med den här staten, som är delägare i det lokala bryggeriet ihop med Heineken. Burundis finansminister berättade för mig att punktskatterna från Heinekens varor går direkt till att betala löner för statsanställda.

Olivier van Beemen berättar vidare att han misstänker att Heineken spelade en roll i 2015 års politiska kris, när president Pierre Nkurunziza ville kandidera för en tredje mandatperiod som president, i strid med grundlagen. Det ledde till omfattande demonstrationer som slogs ner våldsamt.

– Först var författningsdomstolen emot att låta Nkurunziza kandidera en tredje gång, men så fick domstolens ordförande plats i Heinekens styrelse och kort därefter så beslöt domstolen att låta presidenten ställa upp för en tredje mandatperiod. Därefter blev domstolens ordförande befordrad till styrelseordförande för Heineken i Burundi.

I ett mail till OmVärlden skriver Heineken att investeringar i länder som Burundi är långsiktiga: "Det betyder att vi kommer vara där genom olika politiska cykler, men att denna närvaro inte betyder att vi stöder regeringen", och att företaget fortsätter att investera i Afrika och regelbundet konsulterar olika internationella organisationer, FN och EU. 

Axel Kronholm

Texten har uppdaterats med Heinekens mail