Go to main navigation
Mocambique

Benildo da Rocha, 20, frivilligarbetare för Röda korset i Mocambique, sorterar hjälpsändningar med tält- och hygienpaket på kontoret i Beira i mars 2019.

Foto: Benjamin Suomela (Finnish Red Cross)

INTERVJU

Känslomässigt tufft att arbeta med katastrofbistånd

I en akut kris ska den första hjälpen vara på plats inom 24 timmar. Men med begränsade resurser och enorma behov är det ett tufft arbete.
– Det är en ständig frustration över att inte räcka till, säger Susanne Mikhail Eldhagen, chef för Sidas humanitära enhet.

Den humanitära enheten på Sidas huvudkontor i Stockholm är i ständig beredskap: nästan varje dag kommer det ett larm från någonstans i världen. Det gäller att reagera snabbt – i en akut kris kan timmar vara en fråga om liv eller död.

I det öppna kontorslandskapet har chefen för det humanitära biståndet, Susanne Mikhail Eldhagen, koll på kollegorna och kan snabbt sluta sig till var det brinner just nu, genom att iaktta vilka medarbetare som det blir fart på.

– Ser jag att vår Rädda barnen-ansvariga ställer sig upp samtidigt som kollegan som ansvarar för Centralafrikanska republiken förstår jag var i världen det krisar och att vi har att göra med barn som drabbats, säger hon.

Med 30 medarbetare är det en relativt stor enhet på Sida, med ett anslag om cirka 4 miljarder kronor per år. Många här är externt rekryterade, med lång erfarenhet från att jobba i fält för organisationer som Läkare utan gränser, Internationella Röda korset, FN, med flera. Andra har biståndserfarenhet från många år i Sidas tjänst från krisdrabbade områden.

Deras arbete handlar om att analysera det humanitära läget, fördela resurserna och följa upp Sveriges humanitära bistånd. Budgeten har ökat rejält under de senaste åren, från knappt 2,9 miljarder kronor år 2014 till drygt 4 miljarder 2019.

Under fjolåret arbetade man i över 30 kriser runtom i världen, från Syrien till Haiti. Enheten har varit delaktig i att avvärja svältkatastrofer i Somalia, Jemen och norra Nigeria. Under förra året gick man även in med extra stöd till Afghanistan där svår torka har skapat allvarlig matbrist.

Vem ska man hjälpa?

Samtidigt som budgeten har växt har de humanitära behoven fyrdubblats bara de senaste tio åren. Krig, klimatförändringar och naturkatastrofer skapar enorma hjälpbehov. I år räknar man med att 134 miljoner människor i 42 länder behöver humanitär hjälp. För Susanne och de andra på humanitära enheten handlar därför mycket om att prioritera.

– Vi drivs inte av ekonomiska, massmediala eller geopolitiska intressen, utan vi har en arbetsmodell där vi tittar på kriserna utifrån var behoven är som störst, hur många som är berörda, hur allvarligt, och så vidare, säger Susanne Mikhail Eldhagen.

I verkligheten är det dock sällan så enkelt att avgöra. Det handlar rent krasst om att väga behov mot behov, liv mot varandra. En viss kris kanske inte är så akut just nu, men om den lämnas vind för våg kommer läget att bli värre om några månader. Och hur räknar man på lönsamheten, när behov står mot varandra men kanske är olika svåra att behjälpa eller kräver olika resurser? I en kris i ett mer svårtillgängligt område kanske du bara räddar en tredjedel så många liv för samma resurser som i en annan kris med bättre tillträde.

– Det här är ständiga dilemman som vår enhet brottas med på daglig basis. Vi har oftast bra samsyn och det är sällan vi är oense. Men det är svåra beslut, säger Susanne Mikhail Eldhagen.

Stöd på plats inom 24 timmar

Det är nu, i början av året, som merparten av budgeten betalas ut till de största humanitära kriserna i världen. För 2019 innebär det 2,4 miljarder kronor, eller ungefär 59 procent av den totala humanitära budgeten, som betalats ut till exempelvis Syrienkrisen, krisen runt Tchadsjön, Kongo-Kinshasa och Jemen.

En knapp tredjedel av budgeten, 1,19 miljarder kronor, sparas i en reserv för att kunna hantera nya kriser som plötsligt kan dyka upp under året. Då har Sida ett system som kallas Rapid Response Mechanism, eller oallokerat stöd, som gör det möjligt att få pengarna på plats inom loppet av några timmar.

Den snabba responsen möjliggörs av att man i förväg för över pengar från reserven till utvalda partnerorganisationer, som Unicef eller Röda korset. När en akut kris plötsligt uppstår kan organisationerna då skicka in en förenklad ansökan till Sida, där de kort förklarar vad som hänt och vad de behöver använda pengarna till. Då kan Sida godkänna ansökan och ”låsa upp” pengarna som då alltså redan finns på organisationens konto, redo att användas direkt.

– Under 2017 godkände vi över 200 ansökningar inom vår Rapid Response Mechanism. Det är ett så värdefullt verktyg som gör att vårt stöd kan vara på plats inom 24 timmar, säger Susanne Mikhail Eldhagen.

Påfrestande arbete i fält

Uppföljningen av stöden sker löpande för att kontrollera hur pengarna används. Varje år gör medarbetarna på enheten sammanlagt omkring 40 större uppföljningsresor, varav många till svåra konflikter. Det är ett arbete som kräver ett omfattande säkerhetstänk och som kan vara känslomässigt prövande.

Susanne Mikhail Eldhagen säger att man kämpar med en ständig frustration över att inte räcka till – en känsla som kan bli väldigt stark när man möter människor i fält och konfronteras av lidandet.

– Den humanitära verksamheten globalt är ju underfinansierad till 50 procent, så behoven täcks aldrig helt. Sen krävs det ju ofta mer än humanitär assistans för att lösa problemen, det krävs politiska lösningar för att komma åt grundorsakerna. Detta vet vi, men det är ändå smärtsamt att bevittna. Jag har såklart sett skärrade medarbetare.

Personal i fält har dagliga avstämningar med Susanne Mikhail Eldhagen på telefon. Då kan hon ofta snappa upp om något är fel.

– Ibland kan jag höra i en ton att medarbetaren inte riktigt mår bra. Det är fördelen med att vi känner varandra så bra, att sådant kan avslöjas i tonläget och då pratar vi givetvis om vad det kan handla om och om vi bör avbryta. Men det är ett oerhört erfaret team som kan kontexterna och har en vilja att följa upp verksamheten, säger hon.

Axel Kronholm