Go to main navigation
Molleli Okaro Tanzania FGM

Molleli Okaro med sin son Craiton, ett av masajhövdingens sex barn. Molleli är ofta utanför byn och arbetar, bland annat i sina gruvor men när han är hemma tillbringar han mycket tid med sina barn. 

Foto: Annelie Frank

INTERVJU

Massajhövdingen går emot traditionerna – vill stoppa könsstympning

För massajhövdingen Molleli Okaro spelar det ingen större roll att stora delar av världen arbetar mot kvinnlig könsstympning. I sin by är han ganska ensam om att försöka stoppa den grymma traditionen. 

– Jag är så stolt över mitt folks kultur och traditioner i allt, utom när det gäller kvinnlig könsstympning, säger han. 

Molleli Okaro uppfyller den stereotypa bilden av en massajhövding med två fruar, sex barn, sin traditionella klädsel, de uttänjda hålen i öronen och smycken gjorda av små pärlor. 

– Jag har alltid på mig mina traditionella kläder, till och med när jag bodde i Berlin. Jag är massaj, jag vill se ut som en massaj och hålla liv i våra traditioner, fortsätter han. 

– Men det här med att stympa kvinnor kan jag inte stå för, även om det också är en del av vår kultur, säger han. 

Här, i massajbyn Parakuyo en timmes bilfärd rakt ut i bushen från orten Kilosa i mellersta Tanzania, känner hövdingen de flesta av de 5 000 invånarna som rör sig mellan de enkla murade husen. Traditionen med könsstympning är starkt förankrad. Enligt Molleli Okaro är varje flicka och kvinna från nedre tonåren och uppåt stympad. Totalt sett i Tanzania uppskattas det att en av fem är stympade.

 

– Jag är så stolt över mitt folks kultur och traditioner i allt, utom när det gäller FGM, kvinnlig könsstympning, säger Molleli Okaro som alltid klär sig i traditionella kläder och smycken.

Kvinnors sexualitet kontrolleras

I byar som den här sägs det vara svårast att förändra synen på könsstympning. Inflytandet från omvärlden är litet och traditionerna får hållas. Att byn numera är kristen, med kyrka och ett kors runt hövdingens hals, har inte ändrat mycket.  

– Det traditionella sättet för massajer att leva är genom boskapsskötsel. Männen är ute i bushen och vaktar djuren, långt från sina fruar i veckor, säger Molleli Okaro.

– Och då har man tänkt att om kvinnorna är könsstympade och inte kan njuta av sex  kommer de inte att vara otrogna när männen är borta.

I Parakuyo och de flesta andra massajbyar är det här sättet att kontrollera kvinnors sexualitet helt normaliserat. Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp är en icke-fråga och hennes sexualitet är helt underordnad mannens.

– Vi massajkvinnor tar aldrig initiativ till sex. Vi har sex när mannen vill. Varför skulle vi kvinnor njuta av sex? Vi massajkvinnor gör inte det, säger en medelålders kvinna i byn.

"Vi kan inte hålla på med det här längre"

Molleli Okaro har bott på Zanzibar, i Sydafrika och Tyskland och har då kommit nära en annan syn på kvinnors sexualitet. Successivt har han ändrat sin inställning till könsstympning och kommit fram till att han vill få stopp på det i sin by. Detta samtidigt som många andra ledande massajer menar att förbudet mot könsstympning i Tanzania inte gäller dem eftersom det också är inskrivet i lagen att landets olika stammar ska få utöva sina kulturer. 

– Struntprat. Vi kan inte hålla på med det här längre. Flickor kan ju dö och lida hela livet. Vilken slags hövding vore jag om jag inte försökte stoppa det? säger Molleli Okaro.

Läs mer: Sverige stärker kampen mot könsstympning

Hövdingen har lärt sig om riskerna stympningen för med sig  det händer att flickor förblöder i samband med ingreppet, och smittor som HIV och gulsot sprids. Han vet också vilka problem könsstympning kan ge kvinnan under livet, både mentalt och fysiskt.

– Allt det här måste också byborna förstå, men det är svårt, erkänner han.

Det finns en föreställning om att en kvinna som inte är stympad inte är ”en riktig massajkvinna” och den föreställningen är djupt rotad, inte minst hos hos kvinnorna i byn, trots alla argument mot traditionen. Och det verkar inte finnas tankar på att bryta traditionen hos särskilt många.

Det här får Molleli Okaro att skruva på sig där han sitter i soffan i sitt murade, gråa hus. Det traditionella är att flickorna stympas när de är i tidig pubertet.

– Men nu när det är förbjudet och det går rykten om att flickor ibland flyr för att slippa bli stympade görs det på yngre barn, även spädbarn. De försvinner iväg med sina bebisar och… ja, jag kan ju inte alltid veta exakt vad alla gör. 

Molleli Okaro är hövding över en massajby med ungefär 5 000 invånare i Tanzania och arbetar med att få med byns övriga ledare i kampen mot könsstympning.

Ett bättre liv för alla

Att könsstympning är förbjudet och ger fängelse har alltså ingen effekt i Okaros by, inte heller kunskapen om hur farligt det är, för det vet alla i byn.

Det som finns kvar för Molleli Okaro är att få de andra ledarna i byn på sin sida, en efter en. Om det inte räcker med att lyfta fördelarna för kvinnor om könsstympning stoppas är han beredd att lista fördelarna det ger för männen.

– Det handlar i första hand om ett bättre liv för kvinnorna, men om könsstympning kan stoppas blir det också ett bättre liv för männen. De slipper se sina fruar och döttrar lida. Och så är det ju det här med sex… Det är skillnad att ha sex med en kvinna som inte är stympad, säger han och blir för första gången under intervjun lite generad.

Läs mer: Stora framgångar i kampen mot könsstympning

Massajhövdingen tror också på fler insatser från bistånds- eller frivilligorganisationer:

–  Att någon kvinna bodde bland oss en längre tid, byggde upp ett förtroende bland byborna och tog det lite i taget, steg för steg. Det skulle vara bra, tror jag. Och så hoppas jag på de yngre, att jag fokuserar på att få dem att förstå hur hemskt könsstympning är. Om bara några vågar börja stå emot skulle det nog kunna förändras ganska snabbt.

Annelie Frank